Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1948 - Aktuellt om transformatorolja, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1918
627
Fig. 2.
Neutralisa-tionstal för
transformatoroljan i
ett antal
transformatorer under
en följd av år.
skala på IVA:s försöksstation har visat, att man
också genom hydrering kan åstadkomma en
användbar transformatorolja ur skifferolja.
Oxidationsbeständighet
Alla hittills berörda egenskaper hos
transformatoroljan, viskositet, flampunkt, flyktighet och
stelningspunkt, kan behärskas genom lämpligt
val av basolja och riktigt genomförd
fraktionering samt eventuellt också extraktion. Sedan
måste oljan raffineras så, att
oxidationsbeständigheten bier tillfredsställande. Detta sker utan
undantag med svavelsyra och blekjord, och man
har noga studerat betingelserna härför genom
variation av koncentration, temperatur och tid vid
svavelsyrebehandlingen och genom val av
blekjord, dess mängd och temperaturen vid
filtreringen. Det är bara beklagligt, att man inte har
internationellt lyckats ena sig om någon metod för
bedömning av raffineringsgraden. Varje forskare,
företag och land har satt en ära i att utveckla ett
eget förfaringssätt, som mer eller mindre avviker
från alla andra. I Sverige har vi som bekant
normerat den s. k. Anderson-Asea-metoden och
många års erfarenhet säger oss, att vi kan vara
ganska nöjda med den. Vi har inte råkat ut för
sådana misstag, som man gjort i England med
"Class A", den högt raffinerade vita oljan, som
visserligen inte ger nämnvärt med siam, men blir
desto mera sur vid oxidationen.
Att vi tack vare Anderson-Asea-metoden fått
oljor med god livslängd exemplifieras av fig. 2. Den
ger syratalsbestämningarna över en följd av år
för två transformatorinstallationer vid en svensk
industri, den ena från 1925-7, den andra från
1931. Transformatorerna, som är utförda för
1 500—4 000 kVA, och med ett undantag
försedda med expansionskärl, går med full last. Man
kan tydligen räkna med en livslängd av i det ena
fallet 20 år, i det andra kanske 30 år.
Inte heller Anderson-Asea-metoden håller
emellertid måttet vid en kritisk granskning. Den
allvarligaste invändning, som kan riktas mot den,
torde väl vara, att resultatet av provet bedömes
efter viss fastställd tid, 100 h. Detta skulle vara
berättigat, om oxidationskurvan som funktion av
tiden alltid såg likadan ut för olika oljor. Så är
emellertid inte alls fallet. Som framgår av fig. 3
kan oxidationen förlöpa på radikalt olika sätt.
Bedömd efter 100 h skulle olja VT vara bättre än
olja VOM. Men vid en annan oxidationstid kan
resultatet bli helt annorlunda. Olja VOM är
identiskt lika olja VOU, men försatt med 0,1 % av
ett inhiberingsmedel mot oxidation. Man ser, hur
inhiberingsmedlet fördröjer oxidationen, tills det
är förbrukat, utan att i övrigt inverka på förloppet.
Anderson rekommenderade ursprungligen, att
provningen skulle utföras vid tre olika tider, t.ex.
70. 100 och 200 h, men med hänsyn till att
metoden då blir ännu mer besvärlig och tidsödande,
inskränkte man sig vid normeringen till de 100
timmarna. Detta förfaringssätt har med tvekan
bibehållits i det nya normförslaget. Avsikten är
att så småningom ersätta det med en enklare och
snabbare provningsmetod.
Nya synpunkter på proviiietoden
En statistisk undersökning har visat, att det
elektriska fältet inte är av fundamental
betydelse för oxidationsförloppet utan mycket väl kan
undvaras vid provningen. De fasta
katalysatorerna, som är besvärliga att preparera så att man
får reproducerbara resultat, kan då utbytas mot
i oljan lösta metallnaftenater e. d. Man är
numera på det klara med att metallkatalysatorerna
utövar sin verkan först sedan de genom angrepp
av den sura oljan överförts i lösliga
metallföreningar. Till yttermera visso har förekomsten
av lösta både koppar- och järnföreningar
kunnat påvisas i använd transformatorolja. Genom
ökning av katalysatorkoncentrationen kan
oxidationen påskyndas utan att förloppet i övrigt
förändras. Detta bekräftas av den
undersökning, som för närvarande bedrives vid Aseas
laboratorium, och från vilken några resultat visas
i fig. 4 och 5. Fig. 4 visar slamtalet som funktion
av tiden vid några olika tillsatser av koppar-
Fig. 3. Resultatet av oxidationsprov på tre oljor enligt
Anderson—Asea som funktion av tiden; t.v. slamtal och t.h.
neutralisationstal. VOU och VOM är samma olja, utan och
med inhiberingsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
