- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
631

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1948 - Långtidsundersökning av transformatorolja, av Anders Elgenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 oktober 1918

631

Fig. 1. Årsmedelvärden av dielektrisk hållfasthet för oljan i 10 kV transformatorer
i Älvkarleby.

Fig. 2. Direkt tjärtal och halt av oljesyra
hos oljan i 70 kV enfastransformatorer.

tive slarntal samt viskositetsbestämningen. Vid
oxidationsprovet enligt Rissling oxideras oljan vid 120°C under 70 h,
varvid syrgas ledes genom oljan. Sedan provet efter denna
behandling fått svalna, behandlas det med kalilut och
saltsyra, varefter oxidationsprodukterna extraheras med
bensol. Vid slamtalsprovet enligt Andersson—Asea sker
oxidationen vid 100°C under 100 h och syrgasgenomledning.
Mellan katalysatorer i form av koncentriska cylindrar av
koppar och kopparjärn påtryckes under tiden en
växelspänning av 10 kV, som alstrar ett elektriskt fält i oljan.
Det genom denna behandling bildade slammet extraheras
med normalbensin. Provet avser att efterlikna oljans
driftförhållanden och har under många år med goda resultat
använts av Vattenfallsstyrelsens provningsanstalt. Det har
också givit ganska god överensstämmelse mellan prov, som
utförts vid Asea och Statens Provningsanstalt. Det fordrar
emellertid en dyrbarare och mera invecklad utrustning
samt synnerligen god skolning och gott handlag hos den
som utför proven och är mera tidsödande än den äldre
metoden utan elektroder eller katalysatorer.

Bestämningen av den kinematiska viskositeten sker enligt
Vogel—Ossag genom observation av den tid en viss mängd
olja behöver för att av sin egen tyngd strömma genom ett
kapillärrör av bestämd dimension. Oljans temperatur
regleras genom ett bad, vari provkälet är nedsänkt. Vid
bestämning av viskositeten enligt Engler får oljan rinna
genom ett rör med relativt stor diameter och tiden för
utrinningen observeras samt jämföres med utrinningstiden
för samma mängd vatten vid samma temperatur.

Provningsmetoderna för bestämning av specifik vikt, syra
etc. ha ej förändrats nämnvärt.

Observationer på olja från transformatorer i drift

Som ett viktigt kriterium på transformatoroljans
användbarhet har man den dielektriska hållfastheten <5, som
uttryckes i kV/cm. Den bestämmes i vanliga fall vid rums-

Tabell 1. Bestämmelser för transformatorolja 1925—1934

Klass Sp. vikt Flam- Visko- Flyt- Olje- Tjär- Slam- Be-
20°C punkt sitet vid tem- syra tal tal stämd
Pensky— 20° peratur max max max år
Mårtens max
°E °Vk °C °/o •/• •/•
I a 0,85—0,92 145 8 — 5 0,05 0,12 1925
I b 0,85—0,92 145 8 — 30 0,05 0,12 1925
Ila 0,85—0,92 145 8 — 5 0,05 0,25 1925
II b 0,85—0,92 145 8 — 30 0,05 0,25 1925
A 0,85—0,90 140 60 — 30 0,05 0,08 1934
B 0,85—0,92 140 60 — 5 0,05 0,08 1934

temperatur medelst kulgnistgap med 12,5 mm kulor och
med 5 mm avstånd mellan kulorna. Fordringarna på olja i
drift äro enligt dessa riktlinjer följande: oljan skall vara
klar och genomskinlig efter filtrering; specifika vikten vid
20°C får ej överstiga de för ny olja angivna
maximivärdena; viskositeten vid 20°C får ej överstiga 80°Vk;
flampunkten enligt Pensky—Mårtens får ej understiga 130°C;
halten av fri syra får ej överstiga 0,50 % räknad som
oljesyra; genomslagshållfastheten vid 5 mm elektrodavstånd
och 12 mm kulor får ej understiga 40 kV som medelvärde
av fem försök, varav intet får vara lägre än 30 kV.

I de nya bestämmelserna anges i stället för specifik vikt
tätheten i g/ml, i stället för halt av fria syror
neutralisa-tionstalet etc. Någon klassindelning med hänsyn till
köldbeständigheten har ej ansetts nödvändig.

För de storheter, som förekomma i det följande, användas
följande beteckningar.

ö = dielektrisk hållfasthet, kV/cm,
s = halt av fri syra räknad som oljesyra,
P i= tjärtal enligt Rissling, %,

p .= direkt tjärtal (extraktion som för P men utan
föregående oxidation med syrgas), %,
S = slamtal enligt Andersson—Asea, %.

I diagram fig. 1 återges årsmedelvärden av dielektriska
hållfastheten hos oljan i fyra av Älvkarleby kraftverks
transformatorgrupper. Varje grupp består av tre
enfastransformatorer på 4 800 kVA, 10/70 kV, 50 p/s.
Transformatorerna äro uppställda inomhus och vattenkylda.
Oljebehållaren rymmer 6,5 m3 och är försedd med
expansionskärl. För kylningen åtgår vid 4 800 kVA belastning
65 1/min vatten då temperaturstegringen är omkring 70°C.
För 4 000 kVA bli motsvarande siffror 53 och 60. Av
diagrammet framgår, att à under första tiden varit lägre än

Tabell 2. Bestämmelser enligt SEK:s förslag 1946

Täthet vid 20°C ......................... g/ml 0,92

Viskositet vid 20°C ....................... cSt 20

Flampunkt enligt Pensky—Mårtens ........ °C 130

Stelningspunkt ........................... °C —40

Neutralisationstal .................. mg/ROH/g 0,1

Svavelhalt ........................... g/100 g 0,2

Oxidationsbeständighet enligt Andersson—Asea

slamtal ............................. g/100 g 0,1

neutralisationstal efter oxidation ... mg/ROH/g 0,8

Genomslagsgräns ...................... kV/cm 100*

* Medeltal av fem värden, varav intet får vara lägre än 80 kV/cm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free