Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1948 - Aktuellt om transformatorolja, av Halvard Liander - Långtidsundersökning av transformatorolja, av Anders Elgenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C) 16
TEKNISK TIDSKRIFT
komponentens höga förlustfaktor. Man föredrar
även här naftenbasisk olja framför
paraffinba-sisk, inte bara på grund av dess bättre stabilitet
utan också därför att den naftenbasiska oljan
är ett bättre lösningsmedel för hartset.
Under kriget framställdes i Sverige en
kabelolja ur sulfatharts, som uppgavs ha mycket
lovande egenskaper. Den visade sig emellertid med
tiden avskilja harts och kom aldrig till
användning i större skala. I Amerika har man gjort
syntetiska kabeloljor genom polymerisation av
bu-ten. De förs i marknaden under benämningen
"Oronite Polybutenes" och har mycket goda
elektriska egenskaper. Det påstås dock. att de avger
gaser orsakande jonisering och genomslag.
Mineraloljorna förser oss fortfarande med den
vida övervägande delen av isolerolja. De förenar
ju också många värdefulla egenskaper med ett
lågt pris. Den allvarligaste olägenheten är
brännbarheten och utvecklingen av explosiva gaser vid
genomslag. Brännbarheten hos kolväten kan
minskas genom substitution av väte mot
halo-gener, och detta är den utväg, man anlitat för
framställning av obrännbara flytande dielektrika.
För att inga antändbara gaser skall bildas vid
molekylens sönderfall, fordras att hälften av
vätet byts ut mot t.ex. klor. De mest använda
komponenterna i "Pyranol", "Inertol", "Clophen"
och liknande produkter är sålunda triklorbensol,
tetraklornaftalin och pentaklordifenyl. Dessa
blandas så att man får lämplig viskositet och
stelningspunkt, som kan bli av samma
storleksordning som för god transformatorolja.
Genomslagshållfastheten är också densamma, medan
densitet, dielektricitetskonstant och förlustvinkel
är betydligt högre.
Vid genomslag i t.ex. Clophen, som närmare
studerats på Aseas laboratorium, färgas vätskan
svart av kol samtidigt som klorväte utvecklas.
Det torra klorvätet torde inte vålla några
olägenheter, men vid närvaro av vatten bildas starkt
korrosiv saltsyra. Vid brand är det heller inte
uteslutet, att giftgasen fosgen kan bildas. Vad
som emellertid främst begränsar användningen
av denna typ av isolervätska är det höga priset.
Per volymsenhet är den 10—20 gånger dyrare
än transformatorolja. Användningen har därför
i huvudsak begränsats till kondensatorer, där den
höga dielektricitetskonstanten, som är 4,4 jämfört
med 2,2 för olja, är en påtaglig fördel. Vid höga
elektriska påkänningar och hög temperatur
avspaltas emellertid klorväte. Särskilt i
aluminium-kondensatorer kan detta förorsaka svåra skador
till följd av bildningen av aluminiumklorid.
I Amerika använder man också klorerade
kolväten för inomhustransformatorer, särskilt i
offentliga byggnader, teatrar, biografer och
liknande samlingslokaler. Utvecklingen torde
emellertid snarare gå i den riktningen, att isoleroljan
ersätts med — luft.
Långtidsundersökning
av transformatorolja
Civilingenjör Anders Elgenberg, Älvkarleby
620.1 : 621.315.615.2
621.317.333 : 621.315.615.2
Vid Statens Vattenfallsverks provningsanstalt i Älvkarleby
ha, alltsedan Älvkarleby kraftverk togs i drift år 1915,
undersökningar av olja för transformatorer och brytare
m.m. utförts dels som leveransprov och kontroll på
levererade oljor, dels i forskningssyfte. Som ett led i
forskningarna ha ingått kontrollprov på oljan i
transformatorer under drift och man har genom att följa oljans
förändringar med tiden vunnit många erfarenheter och
kunnat vidta lämpliga åtgärder för att driftsäkerheten ej skulle
behöva äventyras på grund av oljans försämring*,
Under de första åren, då första världskriget pågick, voro
förhållanden sådana, att någon systematisk ordning ej helt
kunde följas. Man fick främst kontrollera, att användbara
oljor erhöllos vid köpen. I en del fall erhöllos oljor, som
i vissa avseenden ej uppfyllde dåtidens fordringar, men
som ändock måste godkännas. För upprättande av
enhetliga bestämmelser för prov och fordringar på
transformatorolja inleddes i början av 1920-talet samarbete mellan
Statens Provningsanstalt och Asea samt K.
Vattenfallsstyrelsen. Detta samarbete resulterade bl. a. i
bestämmelserna för transformatorolja av år 1925 och 1934. Ehuru
undersökningsmetoderna och arbetet under de första åren
ej voro så bekväma och så väl utarbetade, visade de sig
dugliga för att man skulle kunna välja lämplig kvalitet vid
köp och på ett tillfredsställande sätt kontrollera oljan.
Kvalitetsfordringar
Kvalitetsfordringarna på olja som isolerings- och kylmedel
för transformatorer och apparater för högspänning måste
vara och ha alltid varit höga, men de ha under årens
lopp ändrats i vissa avseenden beroende på nya rön och
provningsmetoder. Så har man t.ex. i stället för tjärtalet
enligt Rissling, som anges i 1925 års bestämmelser, infört
slamtalet enligt Andersson—Asea, och i stället för
viskositeten enligt Engler anges den kinematiska viskositeten.
I tabellerna 1 och 2 ha fordringarna på
transformatorolja sammanställts enligt föreskrifterna av 1925 och 1934,
resp. de år 1946 föreslagna. Vid dessa tidpunkter indelades
oljorna med hänsyn till förhållandet vid låg temperatur i
två klasser. I 1925 års bestämmelser föreskrevs att
askhalten ej fick överstiga 0,01 % och i 1934 års att halten
av fria syror hos filtrerad olja efter oxidation ej fick
vara större än 0,4 % oljesyra. Den dielektriska
hållfastheten, bestämd med 12 mm kulor på ett inbördes avstånd
av 5 mm, skulle vara minst 50 kV som medelvärde av fem
genomslag, varav intet fick vara lägre än 40 kV.
I "Råd och anvisningar" av år 1934 upptas även de vid
Vattenfallsstyrelsens anläggningar använda föreskrifterna
för transformatorolja i drift, vilka avse att vara till hjälp,
då man skall bedöma, om en olja bör renas eller utbytas.
Provningsmetoder
Som i det föregående nämnts, ha ett par
provningsmetoder förändrats under årens lopp. I synnerhet är detta
fallet med oxidationsprovet för bestämning av tjärtal respek-
* Organisationen av dessa löpande prov och det därmed förbundna
praktiska arbetet finnas beskrivna i Dalbäck, G: "Råd och
anvisningar för skötsel av transformatorolja", Sv. Elverksfören. Handl.
1934 nr 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
