Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 23 oktober 1948 - Sveriges behov och resurser 1960, av W S - Självprövning i bostadsbyggandet, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70fi
TEKNISK TIDSKRIFT
Sveriges behov och resurser 1960. Den ekonomiska
debatten i Sverige har under de senare åren huvudsakligen
kommit att röra sig om de krisproblem som hänger
samman med det andra världskriget. Den förstörelse och
snedvridning av världens produktionsapparat och de
rubbningar av penning- och valutaväsendet, som kriget har fört
med sig, har kommit intresset att i första hand
koncentrera sig kring olika balans- oCh jämviktsproblem, som
berör såväl de olika ländernas inre ekonomiska
förhållanden som de ekonomiska förbindelserna mellan länderna.
En nödvändig förutsättning för ett fortsatt
framåtskridande är givetvis, att vårt ekonomiska system bringas att
fungera på ett tillfredsställande sätt. Det synes emellertid vara
en viss fara att dagens problem och svårigheter i alltför
hög grad överskuggar andra sidor av det ekonomiska livet
och att perspektivet för den ekonomiska verksamheten blir
för kort. Det har därför synts önskvärt att utreda och
analysera de reala utvecklingsmöjligheterna för Sveriges
ekonomi för det närmaste decenniet eller eventuellt en något
längre period, under bortseende från de speciella problem
som den akuta bristen på samhällsekonomisk balans
skapar. Med tanke härpå satte Industriens Utredningsinstitut
i mars 1948 i gång en utredning av vårt lands ekonomiska
utvecklingsmöjligheter på längre sikt. Utredningen som det
beräknas ta två år att utföra, kommer att få formen av en
översikt av Sveriges resurser och behov fram till 1960
(alternativt 1965) mot bakgrunden av
utvecklingstendenserna åren 1929—1939—1946. Undersökningen är i flera
avseenden en naturlig utveckling av institutets
arbetsprogram hittills och innebär på sätt och vis en
sammanslagning av hittills utfört arbete, t.ex. då det gäller
tillgången på arbetskraft, skogens avkastning, investeringar
och produktivitet.
I sista hand avgörande för möjligheterna till
framåtskridande är ju tillgången på produktiva resurser, den
tekniska utvecklingen, det sätt på vilket resurserna fördelas
på olika ändamål samt betingelserna för varuutbyte med
andra länder. Det har syntes möjligt att vinna djupare
insikt i sådana realekonomiska sammanhang som på längre
sikt bestämmer utvecklingen, om man bortser från de
mera tillfälliga konjunkturrörelserna och i stället
förutsätter en stabil prisutveckling och en relativt jämn och hög
sysselsättningsnivå. Undersökningar av detta slag har under
senare delen av kriget och efter kriget utförts i flera
länder. Den förnämsta och mest djupgående torde vara den i
USA utgivna "America’s Needs and Resources". Denna
avser att på basis av erfarenheterna från kriget skissera den
levnadsstandard som kan uppnås i USA 1960, under
förutsättning av full sysselsättning. Planer och prognoser som
sträcker sig relativt långt in i framtiden, har givetvis gjorts
upp även i Sverige för olika områden av det ekonomiska
livet. Man kan peka på bostadsbyggandet, jordbruket,
transportväsendet och utbyggnaden av kraftverken.
Industriens Utredningsinstitut har emellertid ansett det vara
värdefullt, om dessa planer kunde fogas in i en
sammanfattande bild av den allmänna utveckling som omfattar
alla delar av det ekonomiska livet. Därmed skulle
förutsättningar skapas för att belysa såväl möjligheterna för en
gynnsam ekonomisk utveckling som de förhållanden som
begränsar takten i framåtskridandet. Genom att ställa in
framtidsplaner och prognoser för olika områden i sitt
allmänna ekonomiska sammanhang bör man kunna få en
bättre överblick över vilken utveckling som på olika
delområden är förenlig med förutsättningarna för den
allmänna utvecklingen. Man bör sålunda kunna besvara frågor
som: "Hur förhåller sig planerna för en höjning av
bostadsstandarden till de framtida möjligheterna till
kapitalbildning överhuvudtaget?" eller "När kan vi få råd att
med vår starkt socialt inriktade inkomstfördelningspolitik
allmänt införa sådana konsumtionsvaror i vår budget, som
möter i det amerikanska bilsamhället?"
Ett numera allmänt vedertaget instrument för analys av
den ekonomiska utvecklingen är sammanställningar av
nationalinkomst och nationalprodukt. De ger å ena sidan
en bild av hur de enskilda samhällsmedlemmarna under
en given period har använt sina inkomster och å andra
sidan hur de olika näringsgrenarnas produkter fördelar
sig på olika användningsområden: råvaror,
konsumtionsvaror, kapitalvaror och exportvaror, samt näringsgrenarnas
förbrukning av råvaror och anskaffning av kapitalvaror. Man
får på detta sätt en allmän kartläggning av den ekonomiska
situationen i ett land under ett år; en jämförelse mellan
olika år belyser viktiga utvecklingstendenser. Man kan
säga, att utredningens mål är att nå fram till några
alternativa prognoser för Sveriges nationalinkomst 1960 eller
1965. Problemställningen kan också varieras så att man
uppställer en viss storlek och sammansättning av
nationalinkomster som ett mål och söker besvara frågan, vid vilken
tidpunkt Sverige under olika förutsättningar kan nå fram
till denna nationalinkomst.
För den allmänna planläggningen av undersökningen
svarar institutets chef, professor I Svennilson samt
professorerna E Lindahl och T Gårdlund. W S
Självprövning i bostadsbyggandet. Erfarenheterna från
det senaste decenniets bostadsbyggande tvingar till kritik
av de grundförutsättningar från vilka man har utgått. Denna
kritik kan lämpligen ta formen av en serie frågor, bland
vilka de, som man trodde var besvarade en gång för alla,
inte bör saknas — det är endast vanetänkandet som är till
freds med "en gång för alla" besvarade frågor:
Är det riktigt att majoriteten av storstädernas, resp.
småstädernas befolkning bor i hyreshus (dvs. i flerfamiljshus)?
Går den realitet, som ligger bakom svenska folkets aversion
mot radhus, tillbaka på reella eller inbillade olägenheter
hos radhusboendet? Skulle denna aversion stå sig om de
ekonomiska faktorerna kunde göra sig helt gällande?
Varom icke — varför finansieras inte radhusen så att de kan
komma till sin rätt?
Vad innebär uttrycket "kontakt med jorden (marken)" —
egen täppa? egen berså? eller bara optisk kontakt
(omedelbar utblick i en trädgård) ? eller akustisk kontakt (att
kunna ropa in ungar och hundar när det är så dags) ? Har
en sådan omedelbar kontakt med jorden ett högt värde?
Hur mycket av detta värde går förlorat genom det vanliga
sättet att lägga upp villan på en hög sockel? Hur mycket
går förlorat om täppan är en koloniträdgård — inom
bekvämt gångavstånd, eller bekvämt cykelavstånd, eller
inom bussavstånd? För hur många stortadsbor betyder
trädgårdsskötsel en rekreation och kär hobby — eller
ytterligare en belastning i en redan tillräckligt jäktad
tillvaro?
Hur mycket betyder avståndet till marken som positivt
trevnadsvärde (tystnad, renare luft, friare sikt) ? Om
kontakten med jorden har ett högt värde, varför ställer man
inte så att alla som bebor bottenvåningen får del därav?
Förringas detta värde avsevärt om det bor folk ovanpå?
I så fall — hur förklara tvåfamiljsvillans popularitet? När
förloras "kontakten med jorden": en trappa upp, två
trappor upp, x trappor upp?
Varför skall alltså ett hyreshus ha just tre våningar? Bor
man bättre i ett trevåningshus utan hiss än i ett
sexvåning-ars med hiss? I så fall, gäller detta även två trappor upp?
Om man kan bo bra sex trappor upp — varför inte 12?
20? Är det riktigt att familjer med barn i förskoleåldern
inte med fördel kan bo i höghus? Är inte detta en fråga
om hissteknik, att hissen rymmer en barnvagn och att
ungarna kan manövrera hissen själva?
Förlorar man hemkänsla eller individualitet genom att bo
i "myrstack"? I så fall, gör det någon väsentlig skillnad
om "stacken" utgöres av 200 likadana småstugor eller 200
likadana lägenheter i ett kollektivhus? För hur många
storstadsbor uppväges denna eventuella skillnad av
fördelarna av kollektiv hemtjänst? Har man mer olägenhet
av grannarna i ett höghus än i en småstuga med 500 m"
tomt? Eller har man inte mindre olägenhet av grannarna
i ett radhus än i en villa? Kan ljudisoleringsproblemet
lösas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
