Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 30 oktober 1948 - Saab »Scandia» — det första helsvenska transportflygplanet, av Tord Lidmalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 november 1948
713
frågor var nödvändigt för att en ändamålsenlig
konstruktion skulle kunna åstadkommas. Redan
på ett tidigt stadium etablerades därför ett intimt
samarbete med AB Aerotransport, vars
ingenjörer och piloter med sin mångåriga erfarenhet
av trafikflyg har kunnat framföra synpunkter
på problem och kritik av gjorda konstruktioner,
som har varit av största värde.
Mot slutet av år 1944 hade
konstruktionsarbetet fortskridit så långt att detalj tillverkningen
för provflygplanet kunde igångsättas.
Provflyg-plansbygget försenades visserligen av
metallstrejken under första delen av år 1945, inen
sommaren 1946 var flygplanskrovet färdigställt och
överlämnades för statiska belastningsprov.
Belastningsprov
Provbelastningen genomfördes för tre olika
belastningsfall var för sig kritiska för olika partier
av flygplansskrovet. Flygplanet var under provet
upphängt i vingen genom ett stort antal klena
vajrar, fästa till ett vågsystem. Genom lämplig
avpassning av vågsystemets hävarmar erhölls
önskad kraft i varje vajer, varigenom en mot
verkligheten svarande fördelning av luft- och
masskrafter på vingen kunde åstadkommas. På
likartat sätt infördes belastningar motsvarande
de i resp. belastningsfall uppträdande på
motor-fundament, lastrumsdurkar, fästen för
passa-gerarstolar i kroppen osv. De under
provbelastningarna uppträdande spänningarna mättes i
över 500 punkter på skrovet. Registreringen
skedde på elektrisk väg med töjningsgivare av
elektrisk motståndstyp, vilka är i storlek som
ett frimärke och klistras på de punkter,
spant-flänsar, stringrar m.fl., där man önskar mäta
spänningarna. Genom denna förstklassiga
utrustning, vilken här användes för första gången i
vårt land, kunde proven genomföras på mycket
kort tid. Utvärderingen av proven visade även
ett mycket gott resultat, uppmätta spänningen
överensstämde praktiskt taget hundraprocentigt
med de beräknade och endast på ett fåtal punkter
fordrades smärre justeringar av konstruktionen.
Efter belastningsproven återgick flygplanet till
verkstaden för att färdigställas. Motorer,
hy-draul- och elsystem, radio och instrument och
övrig utrustning installerades, vingspetsar, roder,
styrorgan och reglage, dörrar, luckor m.m.
monterades. Ljud- och värmeisolering och inredning
av flygkroppen utfördes endast i förarrummet,
dels för att spara tid och dels för att ha största
möjliga del av kroppsstrukturen frilagd för
inspektion under provflygningstiden. På hösten
1946 var flygplanet färdigställt så långt avsett
och genomgick kontroll och typgranskning, först
av Saabs egna kontrollanter, därefter av
Luftfartsstyrelsens granskare. Efter avslutad
typgranskning och smärre modifieringar i enlighet
med granskarnas önskemål gjordes avslutande
funktionsprov och flygplanet var klart för sitt
första luftdop, vilket ägde rum den 16 november
1946. I dopet fick typen namnet "Scandia", som
hade tillkommit genom omröstning bland Saabs
anställda.
Flygprov
Efter den första provturen, som genomfördes
lyckligt, följde de egentliga provflygningarna
enligt ett mycket omfattande program.
Flygegenskaper, prestanda och allmänna funktioner
provades grundligt och visade sig i stort sett
motsvara förväntningarna, ibland överträffa
dem, vilket t.ex. var fallet med flygegenskaperna
på en motor. Vissa modifieringar av
konstruktionen visade sig dock nödvändiga.
Roderharmonin var icke den allra bästa, vilket avhjälptes
genom korrigering av rodrens aerodynamiska
balansering. Vindrutans höjd visade sig behöva
en ökning av omkring 50 mm och den
öppningsbara "dåligt väderrutan" var obekväm och
konstruerades om. Den elliptiska motorförklädnaden
gav högre motstånd än beräknat och är numera
ersatt med en förklädnad med cirkulärt
tvärsnitt. Någon anmärkning mot konstruktionen
av allvarligare art än de nu nämnda framkom
ej, flygarna trivdes med flygplanet och speciellt
med dess rymliga och väl arrangerade förarrum,
fig. 2. Flygplanet visade sig dessutom
anmärkningsvärt driftsäkert, vilket bl.a. framgår av att
redan i mars 1947 en två veckors
demonstrations-resa genom Västeuropa till Schweiz kunde
genomföras utan en enda driftstörning — detta trots
att de besökta flygbolagens piloter så gott som
dagligen genomförde ett antal provflygningar
med avsevärt större påfrestningar för flygplanet
än vad som är normalt för ett trafikflygplan i
tjänst. Efter avslutade flygprov intogs
provflygplanet sommaren 1947 åter i verkstad.
Fig. 2.
Förarkabinen i
’’Scandia" är
rymlig och
[-väldispone-rad.-]
{+väldispone-
rad.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
