Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 6 november 1948 - Statens Naturvetenskapliga Forskningsråd. Redogörelse för budgetåret 1946/47, av W S - Engelsk-norsk teknisk ordbok, av W S - Bergman & Beving AB - TNC: 20. »Fading», fädning, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
TEKNISK TIDSKRIFT
Statens Naturvetenskapliga Forskningsråd.
Redogörelse för budgetåret 1946/47. Stockholm 1948. 80 s.
18 fig.
Statens Naturvetenskapliga .Forskningsråd, det yngsta av
våra forskningsråd inom det i vidaste mening
naturvetenskapliga området, kom till genom ett riksdagsbeslut 1946
och började fungera i början av 1947. Den första
verksamhetsberättelsen, som rådet nu har publicerat, omfattar
sålunda egentligen endast ett halvt år fram till juli 1947,
men den visar dock vilken avsevärd förbättring av
forskarnas arbetsvillkor och vilken aktivering av forskningen, som
rådet har åstadkommit inom sitt område. Rådet har under
budgetåret utdelat anslag på inalles 988 000 kr., fördelade
på över hundratalet poster. Anslagen har för det mesta
avsett löner åt assistenter och laboratoriebiträden,
anskaffning av instrument och annan materiel för
forskningsarbetet samt kostnader för resor inom eller utom landet.
I några fall har medel beviljats även för forskarnas eget
uppehälle. Rådet har på så sätt bl.a. gjort det möjligt för
ett antal läroverkslektorer att bedriva forskning under
tjänstledighet. Stora belopp har, såsom man kunde vänta,
gått till fysik- och kemi-områden som kräver särskilt
dyrbar utrustning och är i hög grad beroende av
vetenskapliga och tekniska hjälpkrafter. Man hade kanske väntat,
att fysikerna hade ställt ännu större anspråk, men man får
ej glömma, att betydande belopp har beviljats av
Atom-kommittén; likaså understöder Tekniska Forskningsrådet
åtskilliga forskare vilkas program i viss utsträckning
innefattar även grundforskning.
I redogörelsen lämnar ett antal forskare korta referat
över de forskningar som de bedriver med stöd av rådet.
Sålunda berättar H Alfvén om sina undersökningar av
elektroner i magnetfält, P Olin om strukturen vid det
kontinuerliga röntgenspektrums kortvågsgräns, K Siegbahn om
en apparatur för mätning av atomkärnors magnetiska
moment och K (i Malmfors om kontinuerliga registreringar
av den kosmiska strålningen. Från kemin må nämnas de
undersökningar, som utförs vid Stockholms Högskola, av
cellfri jäsning, av stärkelse och dess försockring samt om
de hydrolyserande enzymernas verkningsmekanism. Vidare
skriver O Snellman om sina fysikalisk-kemiska forskningar
av muskeläggviteämnen, C Weibull om bakterieciliernas
byggnad och kemiska natur samt A Engström om
rönt-genspektroskopiska metoder för cellkemisk analys av
grundämnen med lågt atomnummer. VV S
Engelsk-norsk teknisk ordbok, av John Anstieinsson.
F Bruns Bokhandels Forlag, Trondheim 1948. 368 s.
18 kr.
Förf. har under hela sin tjugoåriga verksamhet som
överbibliotekarie vid Norges Tekniske Högskole varit en
flitig ordsamlare och drivit en systematisk bearbetning av
norsk teknisk terminologi. Då det norska Rådet för
Teknisk Terminologi upprättades 1938, blev han dess
drivande kraft. Det ordmaterial han då hade samlat överlät ban
till Rådet, och det är detta material, som ordboken bygger
på. Förf. påpekar dock, att detta icke bör fattas så, att
Rådet i detalj har godkänt översättningarna; ansvaret
• önskar ban ta på sig själv. Ehuru långt ifrån hela det
insamlade materialet har kunnat tas med — bl.a. har alltför
speciella uttryck utelämnats — har ordboken fått ett
imponerande omfång: den omfattar ca 50 000 ord. Den
engelska språkformen rättar sig i huvudsak efter Oxford
English Dictionary, men på grund av den amerikanska
litteraturens dominerande ställning i teknik och
vetenskap har även den amerikanska terminologin beaktats.
Ordvalet förefaller att vara mycket aktuellt och omfattar
sålunda även mycket ny terminologi inom t.ex. radio-,
högfrekvens- och flygtekniken; vad man saknar är bl.a.
många nya uttryck inom plasttekniken, som ofta är mycket
besvärliga vid översättningar. 1 en teknisk ordbok är det
vidare mycket viktigt, att användaren får veta till vilket
tekniskt område en översättning hänför sig, då samma
ord ofta har olika betydelse inom olika grenar av tekniken.
Dylika anvisningar förekommer rätt sparsamt i boken, och
man kan måhända uttrycka önskemålet, att de ökas ut till
en följande upplaga och samtidigt även görs mera
specialiserade; för att göra områdesbeteckningarna mindre
skrymmande kunde man t.ex. införa symboler i stället för
ordförkortningar. Ordboken måste annars anses vara
synnerligen vederhäftig, och de norska ingenjörerna är att
gratulera till det nya hjälpmedlet. Även för svenskar är
boken mycket användbar, trots de små spratt som de
norska orden ibland kan ställa till med. W S
Bergman & Beving AB, Stockholm. I ett prospekt
"Fernmessung und Fernzählung" från Landis & Gyr AG,
Zug, Schweiz, presenteras ett impulsfrekvenssystem, som
även är användbart för samtidig fjärröverföring av
både momentan- och integralvärden (t.ex. kW och kWh).
En ny fotoelektrisk givarmätare arbetar med en maximal
impulsfrekvens av 20 imp./s. Transmissionen sker,
beroende på kanalernas natur, med 150 p/s växelström,
alstrad i en statisk frekvensomformare, eller med
ton-frekventa bärfrekvenser, alstrade i röroscillatorer, eller
med på högspänningsledningar överlagrad högfrekvens.
Mätvärdesindikeringen sker i regel med
spänningsoberoende korsspoleinstrument; olika tillsatser medger
bildning av summadifferenser, medelvärdesregistrering etc.
TNC
20. "Fading", fädning
Frågan om lämplig försvenskning eller lämpligt svenskt
ersättningsord för den engelska radiotekniska termen
"fading" har länge diskuterats. År 1944 publicerades en
TNC-spalt härom; se TNC 6 s. 26. Där framfördes
preliminärt förslaget att säga "svajning", vilket ord föreföll
acceptabelt även i de övriga nordiska språken.
Tiden har emellertid inte arbetat för detta termval, vare
sig i Sverige eller i Norden i övrigt. Ett förslag till en
radio-teknisk ordlista som nu är under utarbetande i Danmark
visar att man där åtminstone än så länge fastnat för ordet
"tyning".
Det fenomen, som skall komma till uttryck i termen, ger
sig ju till känna som en mer eller mindre oregelbundet
uppträdande försvagning eller förvrängning av
radiomottagningen. Längden av den enskilda variationsperioden kan
vara av mycket olika storleksordning. Den kan uppgå till
bråkdelar av en sekund, men kan också röra sig om
minuter, timmar och dygn.
Ordet tyning har olägenheten att leda tanken endast till
försvinnandet och inte till återkomsten av styrka och
klangfärg. Detta kan vara försvarligt vid mycket
långsamma variationer, men inte för de snabba. Ordet svaj
ning lider inte av detta fel, men anses inte passa för
variationer som är avsevärt mycket hastigare eller avsevärt
mycket långsammare än t.ex. den mekaniska svajningen
hos en mast.
Frågan har diskuterats i Svenska Elektriska
Kommissionens normkommitté för radionomenklatur, och därifrån
uppges alt man beslutat hålla sig till det engelska ordet
fading, i lämplig grad försvenskat. Visserligen lider detta
ord av samma fel som tyning, men detta fel har man vid
det här laget glömt bort, och i "fading" har man kommit
att lägga in det erfarenhetsintryck man har av
radiofenomenet. Enligt det nämnda beslutet skulle män försvenska
det engelska verbet fade till fäda, och alltså skriva
verbalsubstantivet fädning, i överensstämmelse med t.ex. kläda,
klädning, städa, städning.
Detta är samma utväg som i inledningen till ovannämnda
TNC-spalt angavs som en möjlighet, och TNC kan alltså
ansluta sig till den valda terminologin och rekommendera
den till allmän användning. Därmed skulle denna
namnfråga ha bragts i hamn efter många års motigheter. ./ IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
