- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
756

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 20 november 1948 - Planering av varvsanläggningar, av Gerhard Berntson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

756

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 5. Svetsningsverkstad med förskjutbart tak.

levererat sjövägen. Möjlighet bör därför finnas
att lossa materialet direkt från båt på varvet vid
kaj, som har bekväm förbindelse med
materialgården. I fig. 1 är en dylik kaj inritad vid nedre
vänstra hörnet.

De moderna plåtslageriverkstäderna bruka som
förr byggas med skilda skepp för plåt- och
profilbearbetning. Maskinplaceringen ordnas så, att
materialet flyter fram genom verkstäderna i en
riktning från ingången till utgången. Att hålla
en större plåtslageriverkstad uppvärmd
vintertid, vilket vore önskvärt i vårt klimat, är ett
besvärligt problem, med hänsyn till den
oupphörliga transporten av materialet in och ut.
Sådana verkstäder, som visas i fig. 4 på det
amerikanska varvet, öppna i båda sidor, lämpa sig
icke hos oss med våra väderleksförhållanden.
Man får försöka utföra verkstäderna i möjligaste
mån dragfria. Ett bra sätt är att låta plåtarna
vandra in i verkstaden via riktvalsen genom en
mindre öppning i väggen. Ingångsportarna
behöva då icke öppnas så ofta.

Sammansvetsningen av materialet till större
eller mindre enheter eller sektioner utföres på
svetsningsplaner, som så långt möjligt böra
ligga under tak. Svetsarna äro med sitt relativt
orörliga arbete synnerligen känsliga för väder
och vind. Man riskerar försämrad kvalitet på
svetsningen, om denna måste utföras under bar
himmel i otjänlig väderlek, samtidigt som
arbetet blir dyrare. Som svetsningsplaner äro
gjutjärnsplaner med hål för knapar mycket
lämpliga. De ha emellertid den nackdelen, att de äro
dyrbara i anskaffning, varför planer av
balkkonstruktion med fördel kommit till
användning, särskilt för svetsning av större skott och
dylikt. En god lösning är att förse
svetsningsverkstäderna med planer av båda slagen.

Svetsningsavdelningen bör ligga i omedelbar
anslutning till plåtslageriverkstaden, helst så, att
materialet kan föras in i densamma direkt med
plåtslageriverkstadens traverser utan fördyran-

de mellantransport. Svetsningsavdelningens
naturliga läge är därför tvärs
plåtslageriverkstadens skepp åt stapelbäddarna till, varigenom
materialet passerar svetsningsavdelningen på
väg till bäddarna. Åtminstone en av traverserna
skall givetvis ha en lyftkapacitet motsvarande
de största sektionerna, och lyfthöjden måste vara
så tilltagen, att de största skotten kunna vändas.

Även om man har en relativt stor
svetsningsverkstad, måste i allmänhet en del
svetsnings-arbete utföras invid bäddarna under
bäddkranarna. Detta gäller främst de allra största
sektionerna. Ett par svenska varv ha byggt in dylika
svetsningsplatser under förskjutbara tak med
fasta eller likaledes förskjutbara väggar. Fig. 5
visar en dylik blivande svetsningsverkstad på
Öresundsvarvet med fasta väggar och rörligt tak
framför en av stapelbäddarna. Verkstaden
betjänas av en 5 t travers med traversbanan
utdragen utanför byggnaden. Färdigsvetsade
tyngre sektioner lyftas ut ur verkstaden med
hjälp av 35 t kranarna på bäddarna, sedan taket
rullats bort, vilket sker maskinellt på en särskild
bana ovanför traversbanan. Byggnadens
dimensioner äro 26 X 18 m, och svetsningsplanerna
utföras av såväl gjutjärn som balkar.

Stapelbäddarna kunna vara av varierande typ.
Den mest förekommande är den äldre typen med
rak avlöpningsbana. Nya bäddar byggas dock
numera i stor utsträckning med cirkulär bana,
varvid radien vanligen ligger mellan 5 000 och
10 000 m. Fördelen med den cirkulära banan är,
att sjöbädden kan göras kortare och bäddens
överbyggnad lägre i övre ändan. Fartyget
kommer därigenom att ligga något lägre över
markytan. En annan fördel är att avlöpningsbanans
medellutning är mindre vid avlöpningsstarten ju
längre fartyget är. Bädden lämpar sig därför bra
att bygga både stora och små fartyg på. Det är
viktigt, att man ser till att banan blir av exakt
cirkulär form, då bädden bygges. Avvikelser
försvåra sjösättningarna.

En annan typ av stapelbäddar är
"halvdock-typen", som egentligen har kommit till för att
öka bäddlängden. På en halvdockbädd torrlägges
sjöbädden genom att en dockport placeras
utanför sjöbäddens ytterända och vattnet innanför
pumpas ut. Fördelen med bäddtypen är att
fartyget kan placeras längre nedåt sjön till, vilket
medför kortare bädd ovan vattenytan och
därigenom besparing i markutrymme, lägre
bädduppbyggnad och något lägre hisshöj d för
materialet. Man har dessutom sjöbädden under bättre
kontroll och kan smörja den före sjösättningen.
Halvdockbädden är i gengäld dyrare i
anläggning, underhåll och drift.

På en bädd av vanlig typ, byggd på horisontal
markyta av normal nivå, kommer kölen på
längre fartyg förut att ligga högt över marken.
För att kölblocken och pallningarna under av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free