Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 20 november 1948 - Planering av varvsanläggningar, av Gerhard Berntson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 november 1948
759
Fig. 8. Truck med släpvagn för tunga transporter.
eliminera nackdelen med stor lyfthastighet vid
maskinmontering är kranen också försedd med
kryphastighet. Den bortre kranen, som löper på
samma spår, lyfter 80 t i den största kroken och
5 t längst ut i kranarmens topp på 35 m
sväng-radie och med 40 m lyfthöjd över kaj.
Fartygsreparation
Vad som framhållits om fartygsutrustningens
verkstäder och kajer kan även sägas gälla
reparationsrörelsens. I fig. 1 representera 10, 11 och
12 verkstäder för fartygsreparationerna, såsom
maskinreparationsverkstad,
reparationsplåtslageri, byggnad för dockarbetare m.m.
Dockanläggningen kan bestå av flytdockor eller
torrdockor. Vilket som skall väljas är beroende
av förhållandena i varje särskilt fall. Torrdockan
är i allmänhet betydligt dyrare att bygga men
billigare i underhåll. Grundförhållandena äro
stundom gynnsamma för en torrdocka, under
det att en flytdocka på grund av det större
vattendjup den fordrar kan vara något svårare att
placera. Torrdockan kan lättare förses med
kraftigare kranar än flytdockorna, vilket har sin
fördel vid reparation av maskinhaverier
samtidigt med större bottenhaverier. En fördel med
flytdockan, som icke alltid nog beaktas, är att
den kan förflyttas. Vid omplanering eller rent
av förflyttning av ett varv ligga torrdockorna
orubbliga på sina platser. Man dockar en liten
båt smidigare i en stor flytdocka än i en stor
torrdocka. Denna olägenhet med torrdockan får
mindre betydelse, om den stora torrdockan
förses med en extra port på mitten och därigenom
kan delas i två delar. Fördelen med ett dylikt
arrangemang är också, att en långvarigare
bottenreparation kan utföras på ett fartyg i inre
dockdelen, medan den yttre oberoende därav
användes för dockningar av andra fartyg.
För dockornas storlek gäller regeln, att
åtminstone en av dockorna skall vara tillräckligt stor
att docka de största fartyg varvet bygger. För
att effektivt arbete skall kunna utföras i
dockorna fordras att de äro försedda med goda
kranar och förlagda så, att transporter och
gångtider mellan verkstäder och dockor icke bliva
för långa.
H j älpavdelningar
Till vad här kallats hjälpavdelningar kunna
utom de indirekt produktiva avdelningarna,
såsom förråd, verktygs- och
driftsreparationsavdel-ningar, produktions- och distributionscentraler
för kraft, luft, gas etc., transportcentraler m.m.,
räknas en del direkt produktiva avdelningar,
såsom motorverkstad, gjuteri och pannverkstad,
vilka ligga så att säga litet vid sidan av den
övriga produktionen och ej äro direkt
nödvändiga för denna. De ersättas också ofta av
underleverantörer.
De indirekt produktiva avdelningarna
förläggas lämpligen i andra linjen, strax bakom de vid
kajen liggande verkstäderna, tämligen centralt
i varvsområdet. Se vi återigen på den
schematiska varvsplanen i fig. 1, kan exempelvis
byggnad 14 föreställa utrustningsförråd, liggande
närmast utrustningspirarna, 15 centralförråd,
även inrymmande bl.a. elektriker- och rörförråd,
varvid 6 och 7 då böra vara elektriker- och
rör-läggareverkstäder, 16 träförråd, om 8 och 9 äro
timmermans- och snickeriverkstäder, 17
modellförråd, liggande i närheten av
snickeriverkstaden 9 och gjuteriet 21. Nagel- och
elektrodförråd förläggas separat invid stapelbäddar och
dockor. Utrustnings-, central- och träförråden
14, 15 och 16 böra givetvis ha
järnvägsförbindelse.
Nr 13 anger lämplig plats för kraftcentral,
gasverk m.m. Ur drift- och luftskyddssynpunkt
decentraliserar man numera gärna
transformator- och kompressoranläggningar. Gasverk
ordnar man däremot ur driftekonomisk synpunkt
centralt med ledningar över hela varvet,
framför allt acetylengasverk. För storvarven torde
det löna sig att anlägga egna syrgasverk. Under
alla förhållanden bör även syrgasen distribueras
per ledning parallellt med acetylengasen till de
olika arbetsplatserna från en eller flera
centraler, där syrgasflaskorna, sammankopplade i
paket, avlämnas av leverantören. Det är inga
små summor, som årligen inbesparas genom att
gasen distribueras per ledning i stället för
transporteras omkring på varvet i de tunga flaskorna.
Som jämförelse kan man föreställa sig hur
mycket dyrare gasen i städerna skulle vara, om den
levererades till hushållen i behållare.
Fyrkanterna 19, 20 och 21 i fig. 1 markera
sådana verkstäder som pannverkstad,
maskintillverkningsverkstad och gjuteri, vilka utan
olägenhet kunna ligga litet avsides från kajerna
och böra ha järnvägsförbindelse och rymliga
upplagsplatser för material i omedelbar närhet.
Lagringsplatsen för gjutgodset förlägges bäst
mellan gjuteriet och maskinverkstaden.
Maskinverkstaden och pannverkstaden skola ha god
transportförbindelse med utrustningskajen.
Administrationsbyggnaderna representeras i
fig. 1 av 18, som änger plats för huvudkontor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
