Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 20 november 1948 - Dimensionsstabiliteten hos pressgods, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Försöksanordning för bestämning av
reaktionsprodukter från melaminharts; A. kvävetub, B. tvättflaskor
med HtSOt, C. ugn med kopparspån (550°C), D. rörugn för
upphettning av prov, E. porslinsskepp med prov, F.
köldbad, G. uppsamlingsrör för reaktionsprodukter.
mer endast melaminharts i fråga. Vidare kan man
uppenbarligen begränsa sig till oorganiska
fyllmedel, och med hänsyn till att
hållfasthetsegenskaperna bör vara så goda som möjligt lämpligen
asbest (eller eventuellt glas när tillgången på
ändamålsenlig kvalitet för pressmassetillverkning
är säkerställd). Ett stort antal dylika pressmassor
med varierande sammansättning både med
avseende på harts och fyllmedel framställdes och
studerades särskilt i fråga om
dimensionsstabiliteten, vilket skedde i torkskåp vid 50°C. Det
befanns därvid, att sammansättningen av
pressmassan hade ett förhållandevis obetydligt
inflytande på fuktavgivningen och krympningen
hos därav pressade provstavar, medan däremot
förbehandlingen av pressmassan måste i hög grad
beaktas. Som man skulle kunna förvänta, bör
torkning och förvärmning drivas så långt det är
möjligt med bibehållande av nöjaktig flytförmåga
hos pressmassan, om man vill nedbringa
efter-krympningen av pressgodset vid uttorkning till
ett minimum.
Inverkan av omlagringar i hartset
Kvar står dock även i gynnsammaste fall en
efterkrympning på 0,05—0,1 %, och det kan
ifrågasättas, om inte denna åtminstone delvis står
i samband med en kemisk omlagring av
melamin-hartset. Enligt vad som påvisats av Köhler6,
kondenserar melamin med formaldehyd under
bildning av både metylen- och eterbryggor, fig. 6.
Det är tänkbart, att de senare vid långvarig
upphettning sönderfaller enligt
— CHoOCH2 — — — CH:, — + CHoO
Fig. 8. Totalt avgivna
mängder vatten och
formaldehyd vid upphettning
av melaminharts, härdat
upptill 20 min vid U0°C,
nedtill 60 min vid U0°C.
vilket borde kunna iakttas genom avspaltningen
av formaldehyd. För undersökning härav
användes en anordning enligt fig. 7. En långsam ström
av omsorgsfullt renad och torkad kvävgas får
passera över ett prov av melaminharts i ett
porslinsskepp placerat i en rörugn, som uppvärmes
till 110°C. Reaktionsprodukterna förs bort av
kvävet och kondenseras i ett specialkonstruerat
U-rör av glas, som hålles vid —30°C. Detta U-rör
är utbytbart, och reaktionen kan på så sätt följas
över flera perioder genom bestämning av bildat
vatten och formaldehyd. Eventuell kondensation
1 rörledningen före U-röret förhindras med hjälp
av en värmestrålningslampa. Hartset bereddes
genom kondensation under 30 min vid 65 °C av
2 moler melamin med 5 moler formaldehyd i
form av en neutraliserad 37-procentig
vatten-lösning. Efter omsorgsfull torkning krossades det,
förvärmdes 1 h vid 100°C och pressades utan
ytterligare tillsatser till provstavar vid 140°C
under 20 resp. 60 min och 300 kp/mm2. Dessa
provstavar krossades åter, och det så erhållna
pulvret användes vid försöken. Resultaten
framgår av fig. 8.
Båda hartserna borde ha varit uthärdade men
så var uppenbarligen inte fallet. För det första
råder en betydande skillnad mellan mängderna
avgivna reaktionsprodukter från de två hartserna,
av vilka det ena härdats längre tid. Vidare bildas
vatten, vilket endast kan härröra från
metylol-grupper. Den formaldehyd, som utvecklas, kan
ha bildats vid efterkondensationen samtidigt med
vatten men kan också härröra från nedbrytning
av eterbryggor. Den omständigheten att
vattenbildningen långsamt upphör i den mån
återstående metylolgrupper förbrukas, medan
formaldehyd fortfarande anges om också i obetydliga
mängder, synes vara ett bevis för att en
nedbrytning av eterbryggorna till metylenbryggor
verkligen äger rum. Alldeles uteslutet är det kanske
inte, att formaldehyden kan avspaltas från
metylolgrupper, som på grund av steriska hinder
inte kunnat kondensera. Men detta alternativ
förefaller vida mindre sannolikt. Både en
slut-kondensation och en omlagring i hartsmolekylen
torde sålunda medverka till efterkrympningen av
melaminhartsmaterial i torr atmosfär framför
allt vid förhöjd temperatur.
Litteratur
1. Tschudi, H: Der Verwendungsbereich von Formpresstücken aus
hårtbaren Kunststoffen. Schw. Arch. 9 (1943) s. 360—6.
2. Sokolov, A D & Zahubina, N S: Den kemiska beständigheten
hos fenoplaster. J. Chimie appl. (USSR) 13 (1940) s. 1687—98 m.fl.
3. Moxness, S K & Formo, J: Preheating plastics with live steam.
Mod. Plast. 24 (1947) s. 141—7.
4. Liander, H: Dimensional Stability of Melamine Mouldings i
Festskrift tillägnad J Arvid Hedvall, Göteborg 1948 s. 343—52.
5. Liander, H: Krypströmshållfastheten hos konsthartsmaterial.
Ingeniören 55 (1946) s. E 125—9; NIM 3:s Förhandlingar, Stockholm
1947 s. 16: 13.
6. Köhler, r: Kondensations-Kunststoffe aus Melamin und
Formaldehyd. Kunststofftechn. U (1941) s. 1—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
