Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 27 november 1948 - Byggandet i knapphetens tecken, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 november 1948
777
Byggandet i knapphetens tecken
Civilingeniör Evert Strokirk, Stockholm
Det är naturligt och riktigt att vi ingenjörer ser
byggandet som ett teknisk-ekonomiskt
spörsmål, det må gälla att planera och bygga broar,
hamnar, vägar, hus eller hela samhällen. De
sidor av byggandet som faller inom de
kompetensområden vår utbildning betingar är också
just nu — av kända skäl — mer nödvändiga att
uppmärksamma än förr. Det är nödvändigt att
till art och storlek klarlägga alla faktorer som
inverkar på byggkostnaderna. Det är nödvändigt"
att pröva nya material och metoder i fråga om
funktion och ekonomi. Och det är nödvändigt,
inte minst, att se till att forskningsrön och
praktisk erfarenhet verkligen tillämpas allmänt, att
det man vet inte stannar i vetenskapsmännens
lådor, och helst inte heller inom det moderna
skråväsendets skrymslen och prång, inom
pa-tenträttsligt bevakade staket eller i byråkratins
irrgångar. Låt oss hoppas att särintressen,
knutna till person eller yrkesgrupp skall kunna
tillgodoses samtidigt med de
samhällsekonomiska intressena, där de inte helt sammanfaller.
Det är klart att ju större insikt i de
samhällsekonomiska sammanhangen vi skaffar oss, desto
lättare blir det att förstå de praktiska
konsekvenserna av de nu snabbt växlande situationerna i
fråga om bl.a. aktuella resurser av arbetskraft,
material och kapital. Vi kan bättre svara på
frågorna hur man bör bygga och varför och kanske
bidra till att lösa de vidare spörsmålen: vad har
vi råd att bygga, vad bör de knappa
produktionskrafterna inriktas på att åstadkomma.
Det ekonomiska och politiska kraftspelet är ju
numera rätt svårt att rita en enkel Cremona på,
och den vektoranalys vi lärt på Teknis rör sig
ju inte med alla de krafter som gestaltar
samhällsutvecklingen. Våra eventuella insikter i
statik och dynamik bör i vart fall inte vara något
hinder för den vidare orientering som
underlättar vårt yrkesarbetes infogning i samhället.
Eftersom byggandet i knapphetens tecken inte
enbart är ett teknisk-ekonomiskt
problemkomplex utan också ett samhällsekonomiskt och
politiskt får jag här inskränka mig till några valda
frågeställningar och synpunkter på detta
mammutämne.
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 25 oktober 1018.
3:58.987.4 : r»9
Knapphet är (let väl alltid . . .
Har byggandet inte alltid, åtminstone sedan det
i högre eller lägre grad uppfattats som en
teknisk-vetenskaplig uppgift, skett under
hänsyntagande till att man skall spara på material
och arbetskraft och därigenom även på
kostnaden?
På den frågan kan man obetingat svara ja. Den
tekniska utvecklingen ger ju klart besked. Vid
betong tillåter man nu spänningar på inemot
100 kg/cm2 medan man bara för ett trettiotal år
sedan inte fick gå högre än till 30—40 kg/cm2.
Armeringsjärn och balkar har fått sina tillåtna
spänningar höjda med 20 % och mera, de
till-låtna spänningarna i trävirke har höjts till 100
kg/cm2 för konstruktionsvirke,
tegelpåkänning-arna har även ökats. Man har kort sagt lärt sig
att utnyttja materialen bättre. Maskiner som
spar arbetskraft, lastbilar, betongblandare,
grävmaskiner, materialhissar, kranar,
tryekluftsbor-rar osv. har ju alla kommit till under detta
århundrade.
Även om vi alltså kan konstatera att
förutsättningarna finns för att rationellt utnyttja
arbetskraft och material måste man tyvärr konstatera
att möjligheterna inte alltid i önskvärd
utsträckning utnyttjas. År 1942, alltså vid vändpunkten
av bostadsbyggandets produktionskurva, gjordes
en undersökning bl.a. av järnförbrukningen vid
bostadshus, vilken då var den trånga sektorn.
Det visade sig att i Stockholm förekom
järnbalks-bjälklag i 00 % men massivbetongbjälklag endast
i 40 % av flerfamiljshusen, detta trots att
järn-balksbjälklaget blev 7—8 kr/m2 dyrare och
krävde dubbelt så mycket järn som det tekniskt
överlägsna massivbetongbjälklaget. Eller se på
trävirket. Civilingenjör Me j se Jacobsson har i
sina utredningar visat att man i Skåne använder
mindre än hälften så mycket arbetsvirke som
man gör i Stockholm och Göteborg vid samma
slags byggen.
Med de här valda exemplen har jag endast
velat belysa att den genomsnittliga
byggnadsnivån inte ligger så högt som det vore möjligt.
Varje år sker emellertid en påvisbar förbättring
och utan tvekan är nu knappheten på material
och arbetskraft större drivkraft i utvecklingen än
önskan att nedbringa byggnadskostnaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
