Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - Kolvkonstruktioner vid mikrovågor, av Wolfgang Knautter - Radiostörningar från kraftledningar, av SP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 12 ger en överblick över nodavståndets
variation vid olika våglängder, eller med andra
ord vid olika elektriska längder. Nodavståndet
är noll vid 90° kolvlängd och ändras sedan i
proportion till värdet av Z^/Z. Man kan förslagsvis
ånge den tillåtna avvikelsen i nodavståndet till
±10° och erhåller då ett maximalt användbart
våglängdsområde, fig. 12 och 13. Fig. 14 ger vid
ett givet område den speciella våglängd 10, för
vilken kolven bör beräknas vara 90° lång.
Denna kurva är av värde vid beräkning av
apparater.
Dubbelkolvar användes även med fördel vid
avstämda vågledare. Mellan den främre kolven
och yttertrumman skall finnas ett litet luftgap
och den skall åtföljas av en ohmsk kolv på
avståndet 90°. Man kan emellertid inte utan vidare
ånge något vågmotståndsförhållande, eftersom
vågmotstånd vid vågledare kan definieras på
olika sätt. Själva konstruktionsprincipen
däremot gäller lika bra som vid de ovan anförda
dubbelkolvarna.
Trippelkolven
Eftersom ytterdiametern vid koaxialledare inte
får vara större än att inga
"hålrumssvängning-ar" kan uppstå, följer att vid små våglängder
diametern måste väljas så liten, att inte längre
Fig. 15. Exempel på en
utförd trippelkolv; dj
yttre hiftgapet; ds inre
Iuftgapet; O ohmsk
bakre kolv.
Fig. 16. Nodavstånd hos trippelkolvar som funktion av de
främre kolvarnas elektriska längd och Z/./Z som
parameter; kolvarna är sinsemellan skilda genom lika långa
mellanstgcken med stort Z-värde.
0,2 0.5
Wz
Fig. 14. Samband mellan minimivåglängd och den våglängd
för vilken kolven bör ha en elektrisk längd av 90°,
gällande dubbel- och trippelkolvar.
några mekaniska finesser kan anbringas på den
bakre kolven. I så fall rekommenderas
trippelkolven (fig. 15), som enligt samma
konstruktionsprincip består av en dubbel följd
av*linjesektioner med omväxlande lågt och högt
vågmotstånd. Det i fig. 15 återgivna utförandet
uppvisar samma konstruktion också invid
inner-ledaren. De färdigsvarvade svartfärgade
ringarna inskjutes först efter att kolven i övrigt är
färdig. Det kan visas att eventuella
fasostadig-heter hos den bakre kolven minskas vid kolvens
framsida med faktorn (Zk/Z)i.
Fig. 16 visar kurvorna för nodavståndet, som
liknar dessa i fig. 12. Det gäller sålunda även vid
trippelkolven att göra Zk så liten och Z så stor
som möjligt.
Radiostörningar från kraftledningar. Kraftledningar för
höga spänningar kan som bekant ge upphov till
radiostörningar på grund av koronaurladdningar, speciellt vid
dåligt väder. Störningarna sprids i viss utsträckning via
korsande eller parallellgående lågspännings- och
telefonledningar. För att minska dessa radiostörningar har man
hittills vidtagit vissa åtgärder, såsom utflyttning av
antenner, användning av s.k. störningsfria antenner samt
kabli-fiering av korsande lågspännings- och telefonledningar.
Dessa åtgärder blir mycket dyrbara utan att
mottagningsförhållandena blir tillfredsställande, åtminstone icke vid
ogynnsam väderlek.
Vattenfallsstyrelsen har i samarbete med Telegrafverket
prövat en ny metod att bekämpa dessa radiostörningar,
nämligen utsändning av rundradioprogrammen på störande
kraftledningar. Försöken har utförts på vissa 200 kV
ledningar i mellersta Norrland. Den sändare som använts har
en utgångseffekt av 250 W. Den har arbetat med två
våglängder, dels 1 800, dels 865 m. Sändningen matas in på
en av kraftledningens faslinor via bottenuttaget på en
kondensator. Kraftledningen tjänstgör som riktare av
radiovågorna, varigenom fältstyrkan i närheten av ledningen
intill ett visst avstånd från sändaren blir tillräckligt hög
för att medge störningsfri mottagning. Med vanliga
radiomottagare på ett avstånd från ledningen av upp till 100 m
har sändningen kunnat avlyssnas även vid ogynnsam
väderlek på ett avstånd från sändaren av upp till 250
km. Systematiska prov pågår för att konstatera lämpligaste
utformning av utrustningen.
Det vill synas som om denna metod att bekämpa
radiostörningarna från kraftledningar för höga spänningar
skulle kunna leda till goda resultat. SP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
