Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - Atomenergikommissionen i Förenta Staterna, av Sigvard Eklund - International Electrotechnical Commission (IEC), av JiO — W S - Dimdetektor, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 november 1948
811
antal, ungefär 55 000 personer, är anställda av
entreprenörer, som driver kommissionens anläggningar.
För att underlätta kommunikationen mellan kontoret i
Washington och hela denna väldiga stab har särskilda
telefonlinjer anlagts och kryptoteletypemaskiner
installerats mellan Washington och 11 avdelningar ute i landet.
Speciella radioanläggningar vid fridlysta områden
möjliggöra kontakt med flygplan och med vaktmanskapets
fordon. Sigvard Eklund
International Electrotechnical Conunission (IEC) höll
en arbetskonferens i Stockholm den 11—16 oktober,
varvid IEC:s verkställande utskott och fullmäktige samt de i
det följande nämnda kontinuerligt arbetande
internationella normkommittéerna (Advisory Committees)
sammanträdde. I konferensen deltog 138 delegater från 12 länder.
Adv. Committee 12 "Radio Communication" delade sitt
arbete på två underkommittéer, en för
säkerhetsbestämmelser och en för detaljer till radioapparater. Denna senare
gjorde bl.a. en inventering av gängse rörsockeltyper samt
förslag till uppdelning av typerna på tre grupper: socklar
som rekommenderas för internationellt bruk i nya
rörtyper, socklar av huvudsakligen lokalt intresse samt
slutligen äldre typer som bör undvikas. För motstånds- och
kapacitansvärden såg sig kommittén föranlåten att
rekommendera RMA-serien (baserad på V^IO) för internationellt
bruk, då denna serie har fått en vidsträckt användning i de
flesta länder; för kondensatorer behöver dock serien
användas endast vid kapacitanser under 0,1 ,uF. Kommittén
beklagade, att den för internationellt standardiseringsarbete
i o,—
rekommenderade Renardserien (baserad på V10) har
blivit förbigången och framhöll att den borde användas för
framtida uppgifter. Den tidigare av IEC rekommenderade
märkningen av motstånd kompletterades med den i USA
och England nu allmänna fyrfärgskoden, vilken härefter
företrädesvis bör användas. Ett svenskt förslag till
grundläggande disposition för kondensatornormer godtogs som
underlag för det internationella arbetet.
Adv. Committee 23 "Electrical^Accessories" behandlade
bl.a. av sekretariatet uppgjorda preliminära måttblad över
vägguttag och stickproppar för husinstallationer o.d.
Bladen upptog tre särskilda huvudsystem: CEE-länderna, 10 A
250 V med och utan jorddon; USA, 10 A 250 V, 15 A 125 V
med och utan jorddon; Storbritannien, 2—5 A 250 V,
13 A 250 V och 15 A 250 V, samtliga med jorddon. Dessa
förslag antogs i princip för vidare detaljbearbetning. Ett
förslag att internationellt standardisera det svenska
kron-uttaget med propp möttes med stort intresse; då detta
system är belt oprövat utomlands beslöt man dock att
ställa frågan på framtiden. Till två- och flerpoliga
vägguttag jämte proppar för 15 och 25 A, 250 och 380 V skall
sekretariatet göra upp två förslag, det ena baserat på
nuvarande CEE-standard ("Flako-systemet"), det andra på
en fransk—italiensk—schweizisk standard.
Svårigheterna att åstadkomma oförväxelbarhet mellan
apparatproppar med och utan jorddon ansågs vara
oöverstigliga för närvarande. För att skilja apparatproppar för
"kalla ställen" från sådana för "varma ställen" beslöt man
att såsom ett alternativ till CEE:s apparatpropp 10 A
250 V med runda pinnar uppgöra ett förslag till
internationell standardisering av Semko:s apparatpropp för
"kalla ställen" med hylsor endast passande till apparatintag
med plana, snedställda stift.
De förekommande systemen för keramiska smältproppar
med tillbehör blev föremål för en första inventering, och
vissa försök till begränsning av antalet system gjordes;
sålunda beslöts att icke ta upp det t.ex. i Danmark använda
L-systemet till internationell standardisering. I frågan om
finsäkringar för radioapparater förelåg ett svenskt och ett
holländskt förslag, vilka inbördes företedde betydande
principiella avvikelser. Man beslöt att indela
finsäkringarna i två kategorier, den ena med hög
kortslutningssäkerhet (ca 750 A 275 V) för direkt nätförbundna delar
av en apparat, den andra med låg brytförmåga men för
högre spänning (ca 5 A 550 V) för anodkretsar o.d.
Sekretariatet skulle utarbeta förslag till nästa lEC-möte.
Adv. Committee 33 "Power Capacitors" sammanträdde för
första gången. Till grund för arbetet förelåg ett utkast till
normer, utarbetat på basis av de amerikanska
NEMA-normerna samt de svenska och schweiziska förslagen till
internationella kondensatornormer. Spänningsproven som
allprov diskuterades ingående, och man enades om att
införa alternativa likspännings- och växelspänningsprov
för faskompenseringskondensatorer för proven mellan
beläggen. För provet till jord ansågs, att man borde följa
transformatornormernas växelspänningsprov.
Adv. Committee 9 "’Electric Traction Equipment" och
’ International Mixed Committee of Electric Traction
Equij>-ment" sammanträdde i en betydligt bättre
samförståndsanda än någonsin tidigare; resultat nåddes i punkter som
man ej tidigare har kunnat enas om trots fjorton års
arbete. I de gällande banmotornormerna fanns två tabeller
för temperaturstegringar, den ena med lägre värden för
varmare klimat, och denna tabell slopades nu, då ju
syftet med normerna endast är att jämföra maskiner av
olika fabrikat. Dessutom höjdes temperaturstegringarna
för isolation av klass B för både kontinuerlig och sextio
minuters drift till samma värden som de amerikanska och
engelska normerna redan har, nämligen 120°C för
rotor-och 130°C för magnetlindningar (mätt med motstånd)
samt 90°C för kommutatorer (mätt med termometer);
temperaturerna skall extrapoleras till den tid, då
avkyl-ningsperioden börjar (nolltid). För reduktion av den vid
annan temperatur to än 25°C funna strömmen I0 till 25°C
(/Sä) antogs följande korrektionsformel, som baserar sig
på motståndsökningen,
För testspänningen angav de gällande normerna två
värden, 2 E + 1 500 V och 4 E, att användas enligt
överenskommelse mellan köpare och säljare. Detta har alltid
betraktats som en oformlighet, och testspänningen 4 E
slopades nu; i stället enades man om det franska förslaget
2,25 E + 2 000 V.
För dieselelektriska utrustningar beslöt man att räkna
med två omgivningstemperaturer, den normala för
motorerna och en högre för generatorerna, som i regel får
extra värme från dieselmotorn. Som normaleffekt hos
dieseln skulle räknas den effekt som motorn kan avge
under 60 h. För spänningsprovning antogs formeln 2 E +
1 000 V med minimum 1 500 V.
Nästa lEC-konferens hålles i Italien sommaren 1949.
JiO — W S
Dimdetektor. Om man har ett gnistgap med kort
elektrodavstånd och låter en liten vattendroppe avsätta sig på
den ena elektrodytan, minskar detta gnistgapets
överslagsspänning; på grund av det elektriska fältets inverkan
spetsas droppen till och joniserar luften. Detta faktum har
utnyttjats i en fransk apparat för såväl kvalitativ som
kvantitativ avisering av dimma. Denna dimdetektor har
utförts även i en lätt konstruktion att användas, i
radio-sonder för mätning av höjd och vattenhalt hos moln.
Gnistgapet G, fig. 1, består av två parallella cylindrar med
ett inbördes avstånd av 1—2 mm och är seriekopplat med
ett relä R. Vid överslag urladdas en kondensator genom
reläet, som slår till och kan användas för styrning av
lämplig signal. Strömkällan, som laddar upp kondensatorn
över ett motstånd r, bör ge minst 1 000 V och utgöres i
Fig. 1. Principschema för
dimdetektor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
