- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
812

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - Dimdetektor, av W S - Radar i hamninlopp, av D H - Ultrasnabb rotation, av Je

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

812

TEKNISK TIDSKRIFT

radiosondutförandet av ett lätt anodbatteri. Spänningen
över gnistgapet är t.ex. 15 % mindre än gapets normala
överslagsspänning. Om gnistgapet kommer i beröring med
dimma, som är så tät, att droppar av några tiotal
mikro-ners diameter bildas på elektrodytorna, sker överslag
omedelbart. Är dimman mindre tät, så att dropparna är endast
någon mikron, sker till en början inget överslag. Efter en
tid slår dock de små dropparna ihop sig till större, och
apparaten ger signal. Detta upprepas åter efter en stund,
då nya, tillräckligt stora droppar har hunnit bildas.
Tidsintervallen mellan signalerna blir då ett mått på dimmans
täthet. Laddningskretsen Cr har en tidskonstant på ca 1 s
(Recherche aéronaut. jan. 1948). W S

Radar i hamninlopp. Under efterkrigsåren har i allt
större utsträckning radar kommit i den civila båttrafikens
tjänst, dels har många handels- och passagerarfartyg
försetts med radar och dels har man på sistone börjat förse
svårnavigerade hamninlopp med landbaserad radar, vars
uppgift närmast är att vid dåligt väder leda båttrafiken
in och ut genom hamninloppet. I England har sådan radar
införts bl.a. i Liverpool och staden Douglas på Isle of Man.
Dessa båda städer har mycket trånga hamninlopp och
dimmig väderlek förekommer mycket ofta.

Hamninloppet vid Liverpool är dels mycket trångt och
.krokigt (se fig. 1) så att även om fartygen är utrustade
med radar är det omöjligt för fartygschefen att vid
in-eller utsegling bedöma om farleden är så pass fri från
annan båttrafik att passagen kan genomföras. Dessutom
är det omöjligt för hamnledningen att vid dåligt väder
hålla reda på var de olika fartygen befinner sig samt leda
trafiken. Sedan hamnen försetts med radar har dessa
problem lösts. Varje större fartyg som går in eller ut genom
farleden måste ta lots och lotsarna har utrustats med
bärbar radiotelefon, med vilken de ständigt kan stå i kontakt
med trafikledaren i radaranläggningens manöverrum.

Radarantennen i Liverpoolanläggningen vilken har en
upplösningsförmåga på 3li° är en vågledarmatad dipol med
parabolisk reflektor. Den är uppställd på en ca 25 m hög
inast av armerad betong och har placerats på en sådan
plats (se fig. 1) att den väl förmår täcka hela den aktuella
inseglingsrännan. Antennen väger tillsammans med
driv-jnekanismen ca 2 t. Den är sålunda mycket kraftigt
dimensionerad, detta emedan den skall kunna rotera även vid
en vindstyrka av 45 m/s. Hela antennanläggningen är
givetvis försedd med uppvärmningsanordningar, vilka
förhindrar isbildning vid kyligt väder. På marken under
an-tennmasten har uppförts ett hus, i vilket inrymmes
radarsändar-mottagarenhet, ett manöverbord med sex
katod-strålerör (fig. 2), telefonianläggning, generatorer och re-

Fig. 1. Radaranläggningens uppställningsplats vid
Liverpools hamninlopp; hela inseglingsrännan täckes av de fyra
katoskopskärmarna.

Fig. 2. Liverpoolanläggningens manöverbord med de sex
katoskopen; i bakgrunden sändar-mottagarenheten.

servdieselmotorer. Sändaren arbetar med 3 cm våglängd
och är impulsmodulerad med impulsbredd 1I4 jas och
impulseffekt 30 kW (toppvärde). De sex
katodstråleskärmar-na är så inkopplade, att en av dem kan Jämna en bild över
hela hamninloppet inom en omkrets av antingen 20 eller
35 km. Fyra av de återstående skärmarna visar var och
en för sig en del av hamninloppet (se fig. 1) givetvis då
i större skala än det förstnämnda. Framför varje skärm
finns en karta, som täcker samma del av omgivningen som
katoskopskärmen och med alla bojar och andra
navige-ringsmärken inprickade. För underlättande av jämförelser
mellan kartan och indikeringarna på skärmarna har både
kartor och skärmar försetts med rutnät. Den sjätte
katod-stråleskärinen kan bringas att ge en bild av godtycklig del
av hamninloppet. Anstalter har vidtagits att framdeles
flytta de sex katoskopen till annan lämpligare plats,
åtskilliga kilometer från sändar-mottagaranläggningen.

Hamnradaranläggningen vid staden Douglas har
uppställts längst in i hamninloppet. Förutom radiotelefon har
stationen försetts med en kraftig högtalaranläggning,
vilken skall användas för att varna och leda båtar ej
försedda med radio. Båttrafiken i stadens hamninlopp är
särskilt livlig på helgdagarna och dimma kommer i
allmänhet mycket hastigt på utan föregående varning.
Radaranläggningen beslår av en roterande vågledarmatad
antenn, placerad överst på en ca 20 m lång mast, en vid
mastens fot uppställd sändare-mottagare, vilken normalt
är obemannad samt, en katoskopindikator placerad i ett
särskilt manöverrum. Sändaren arbetar på 3 cm våglängd
och är impulsmodulerad. Impulsbredden är 0,2 /ts och
impulseffekten ca 25 kW (toppvärde). Sändarens
uteffekt-rör är en magnetron och mottagarens lokala oscillator
en klystron, vilken försetts med automatisk
frekvenskontroll. Katoskopskärmen har en diameter på 22,5 cm.
Med en omkastare kan radaranläggningen inställas för tre
olika maximala räckvidder för full utstyrning av
katoskopskärmen. Den längsta av dessa har valts till ca 5 km
(Dock a. Harbour Author. aug. 1948; Sperry Rev. 1948 h. 1;
Wireless World apr. 1948). D H

Ultrasnabb rotation. En liten stålrotor, som kan rotera
med 633 000 r/s och ge en centrifugalkraft, som är
430 000 000 gånger större än jordens dragningskraft, har
demonstrerats för National Academy of Sciences i
Washington, USA. Rotorn, som uppbäres magnetiskt i vakuum,
drives av ett roterande magnetiskt fält. Det är möjligt att
uppnå synkronism med en kristallstyrd oscillator, så att
hastigheten hålles konstant inom en miljondels procent.
Rotorer av olika storlek inom viktområdet 0,2—10 mg har
provats (Electr. Engng sept. 1948). Je

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free