Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1948 - Indriften vid ortdrivning med hårdmetallborr, av Carl G Carlström - Tapphål i masugnar spränges upp, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Borrning av sömkil med tre man på borrvagn.
t.h. på fig. 6. Dynamitförbrukningen blir något
högre än med den vanliga sömmen, medan
borr-längd per m ort är ungefär densamma. Den nya
öppningsmetoden ligger särskilt väl till för
stig-ortsdrivning, men även i smala fältorter och vid
drivning av tappgluggar ha lyckade prov utförts.
Hårdmetallborrningen har medfört avsevärda
lättnader i borrningsarbetet genom att lättare
maskiner kommit till användning. De tyngsta
arbetsmomenten försvinna, men i stället kommer
större krav att ställas på personalens rutin och
yrkesskicklighet. Hårdmetallborrarna äro dyrbara
verktyg, som måste handhas med försiktighet och
omdöme och frågan om utbildning av borrare
aktualiseras därför, inte minst med tanke på de
förbättringar i fråga en maskinell utrustning och
hålsättningsmetoder, som ständigt introduceras.
En noggrann planering av borrningsarbetet
måste ingå som en integrerande del av de
rationaliseringsåtgärder, som företas för att höja
ortdrivningseffekterna och personalen måste uppövas
i enlighet med den uppgjorda arbetsplanen, så
att arbetet flyter jämnt, även om de yttre
förutsättningarna ändras under arbetets gång.
Sprängämnesförbrukningen har med sömskjutningen
ökat med 50—100 %. Möjligheterna till
besparingsåtgärder måste därför tillvaratas så långt
som möjligt. Vid skjutningen av sömhålen måste
dessa vanligtvis laddas ända till hålets mynning,
men patronerna behöva ej packas, varför
mellanlägg av papp eller trä i regel utan olägenheter
kunna användas. De billigare
nitratsprängämne-na med helt inhemska råvaror, ha visserligen
provats på ett flertal ställen, men resultaten ha ej
varit alltigenom goda. En blandning av dynamit
och nitrolit i samma salva, ev. i samma hål,
skulle förmodligen kunna nedbringa kostnaderna,
men huruvida skjutningsresultatet bleve
tillnärmelsevis lika gott som vid användning av enbart
dynamit, är väl tvivelaktigt. Arbetet på att
framställa effektiva sprängämnen helt av inhemskt
råmaterial pågår emellertid, varför förbättringar
även på detta område ligga inom nära räckhåll.
Fig. 8. Borrning av öppning; t.v. uppborrad, t.h. färdig.
De synpunkter, som här framförts, ha i
huvudsak behandlat de arbetsmoment, som ha
direkt samband med det egentliga
ortdrivningsarbetet, nämligen borrning och skjutning. Ett minst
lika viktigt arbetsmoment inom ortdrivningen är
utlastningen av det losskjutna berget.
Kostnaderna för lastning och transport kunna uppgå
till 20—30 % av totala ortdrivningskostnaden,
varför hänsyn härtill bör tagas, vid ett
bedömande av de optimala förhållanden med
avseende på ortdrivningsförfarandet, som helhet
betraktat. Ett bättre resultat i lastningen kan
uppnås med hårdmetallborrningen, tack vare de
ökade indrifterna, då större salvor erhållas och
lastmaskinerna härigenom bättre kunna
utnyttjas.
Hårdmetallborrningen har medfört en grundlig
omvärdering av de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna inte endast för ortdrivningens
vidkommande, utan även för borrningsarbetet inom
själva malmbrytningen. Ur ekonomisk synpunkt
kan frågan om hårdmetallborrning ännu icke
anses vara definitivt löst, men med den intensiva
forskningsverksamhet, som för närvarande
bedrives på detta område kommer säkerligen
avsevärda framsteg att göras inom den
närmaste tiden till fromima för den svenska
gruv-hanteringen.
Tapphål i masugnar spränges upp. Framgångsrika
försök med att öppna tapphålet hos masugnar med en
sprängladdning har gjorts i USA. Då utslag skall göras, borras i
tapphålet först ett hål så långt in att man kan lägga i en
patron; före insättningen av patronen blåses allt grus och
damm ut med komprimerad luft. I hålet, som är ca 6 cm
i diameter, insättes sedan patronen, som är 30 cm lång
och har 5 cm diameter samt innehåller ca 60 g
sprängämne. Då patronen tändes på elektrisk väg "blåser"
spräng-satsen upp hålet, enligt samma princip som de moderna
rekylprojektilerna. Om en patron icke är tillräcklig för att
öppna vägen för järnet, insättes och avfyras en ny.
Metoden lär ge ett snabbt utslag eller tappning och
stoppningen efter slutad tappning lär vara lätt att utföra.
Förfarandet torde även kunna användas för martinugnar (Steel
16 febr. 1948). WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
