Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1948 - Mariningenjörkåren 150 år, av B T Zetterström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 november 1948
843
skaper och vitterhet. Han kallades — 22 år gammal ■—
till ledamot av Krigsvetenskapsakademien. Vid
krigsutbrottet 1808 kommenderades Nycopp som
konstruktionsofficer på örlogsflottan, anförd av konteramiralen,
friherre Cederström. På sommaren sändes han i ett ärende
till Stockholm för att hämta vissa handlingar om
Sveaborgs inlopp och fästningsverk och embarkerade för
återfärden på örlogskuttern "Hök" som sedan aldrig hördes
av. Nycopp var då 26 år gammal.
Den första ångmaskinen som insattes i flottans fartyg
tillverkades av Motala Verkstad och konstruerades av
löjtnanten i konstruktionskåren Anton Gustaf Carlsund,
som — född 1796 — på 1820-talet och till sin död 1834
torde ha varit landets främste konstruktör på området.
Hans yngre broder Otto Edvard Carlsund drev upp Motala
Verkstad till en dominerande ställning inom landet. Som
löjtnant vid Konstruktionskåren erhöll A G Carlsund K.M:t
tillåtelse att på statens bekostnad vid Lunds universitet
studera matematik, mekanik, astronomi, kemi och fysik.
Han blev 1824 ledamot av Krigsvetenskapsakademien och
beordrades 1825 att företa en utrikes resa, varunder han
utom studierna av förbättringar i Sjöförsvarets materiel
även inhämtade vissa upplysningar om ångfartyg,
sväng-bryggor m.m. åt Baltzar von Platen för dennes arbete med
Göta Kanals byggande. Ar 1828 blev han adjutant hos
Kronprinsen Stor Amiralen. Om A G Carlsund skrev von
Platen till kronprins Oscar, att han skulle bli för Karl XIV
Johans tidevarv vad Chapman hade varit för Gustaf III :s.
Axel A Ljungstedt föddes 1810 och avlade
underkonstruktörs-, sjöofficers- och konstruktionsofficersexamina.
För den österrikiska marinens återuppbyggnad upprättades
1848 en organisation i Triest, underställd överstyrelsen i
Wien. Ljungstedt erbjöds att som överste och överdirektör
för skeppsbyggeriet inom kejserliga marinen överta
ledningen av flottans skeppsbyggnader. Han antog
erbjudandet och fullgjorde under sex års tjänstledighet 1850—56
detta uppdrag för vilket han belönades med
kommendörs-tecknet av kejserliga Frans Joseph orden. Han avled 1887.
Dockbyggnadsarbetena i Karlskrona, som legat nere
under 1788—90 års krig, upptogs åter efter krigets slut.
En särskild stat uppsattes, som upptog en direktör, en
byggmästare, en materialförvaltare och en
kammarskrivare. Denna särskilda dockbvggnadsstàt befanns likväl
efter kriget 1808—09 ej behövlig utan sammanslögs enligt
kungligt brev den 28 juni 1814 med Mekaniska Staten,
som bildades samma år genom att den på
konstruktionsstaten uppförda särskilda byggnadsstaten utbröts därifrån
och sammanslögs med nya dockbvggnadsstaten. Staten
upptog en major, en kapten, två löjtnanter, en
byggmästare, en materialförvaltare, en kammarskrivare, en
bildhuggare och en instrumentmakare. Liksom
konstruktionsstaten var avsedd för de flytande byggnaderna, så var den
mekaniska staten avsedd för de fasta byggnaderna, hus
och dockor men även för mekaniska inrättningar. När nya
dockorna i Karlskrona försågs med ångmaskin, anställdes
där 1823 en löjtnant-maskinist, som uppfördes på
mekaniska kårens stat. Enligt kungligt brev den 3 juni 1845
uppfördes lön till två maskinistofficerare på särskild stat.
För att kunna antas till maskinist-officer fordrades enligt
kungligt brev 1848 konstruktionsofficersexamen.
Genom kungligt brev den 24 september 1867 bildades av
konstruktionskåren och maskinist-officersstaten Kongl.
Mariningenjörsstaten, som blev en civil stat omfattande:
en överdirektör med överstes rang, två direktörer med
överstelöjtnants rang och fem ingenjörer med kaptens
rang. Instruktionen stadgade att Mariningenjörsstaten har
till föremål för sin verksamhet allt, som äger sammanhang
med byggnad och underhåll av sjövapnets fartyg och
annan flytande materiel samt maskiner, ävensom
anläggningar och vidmakthållande av verkstäder och mekaniska
inrättningar vid stationerna. För inträde vid staten eller
antagande till ingenjörselev fordrades att ha fullständigt
genomgått vid Teknologiska Institutet i Stockholm
föreskriven kurs och därjämte en kurs i teoretiskt och prak-
tiskt skeppsbyggeri samt att under tvenne år ha haft
anställning vid mekanisk verkstad eller varv. År 1875
utökades staten med bl.a. två byggmästare. Tre
miningenjörer tillkom 1888. Benämningen på två av dessa ändrades
till torpedingenjör, då benämningen "självgående mina"
ändrades till "torped".
Överdirektörer och chefer för mariningenjörsstaten var:
d’Ailly, Gjerling, Svenson och Lilliehök. J C A d’Ailly,
född 1822 i Karlskrona, började som elev vid
Konstruktionskåren 1836, avlade sedermera konstruktions- och
sjöofficersexamen. Han tjänstgjorde som maskinistofficer på
ett flertal sjöexpeditioner på ångkorvetterna "Thor",
"Gefle" och "Orädd" samt skruvlinjeskeppet "Stockholm".
År 1862 avreste han till Amerika, där han under John
Ericssons ledning gjorde sig förtrogen med monitorns
konstruktion, och konstruerade efter hemkomsten ett dylikt
fartyg, monitorn "John Ericsson". J V Gjerling föddes
1818 i Karlskrona och avlade sjöofficers- och
konstruktionsofficersexamen. Efter av presussiska regeringen
inledda förhandlingar erhöll Gjerling tjänstledighet för att
1854 inträda i preussisk tjänst såsom chef för
skeppsbyggeriet inom marinen samt föredragande råd i amiralitetet
i Berlin. Efter två års bortovaro återvände ban efter att
ha bl.a. uppgjort ritningar till ångkorvetterna "Arcona"
och "Gazelle". Han avled 1897. G W Svenson föddes 1828
i Karlskrona. Han företog flera utländska resor,
konstruerade kanonbåtarna av "Blenda"-typ samt pansarbåten
"Svea" och korvetten "Freja". Han blev en känd
märkesman inom svenskt skeppsbyggeri och dog 1906.
Allt eftersom krigsfartygens slagkraft och effekt ökades
och deras vapen och övriga utrustning, berörande
teknikens olika specialområden, komplicerades, sattes allt större
krav på marinens tekniska personal såväl på dess
numerär som specialisering. Behovet av en omorganisation
av mariningenjörsstaten gjorde sig allt mer gällande. Efter
en utredning av sakkunniga och proposition i ärendet
biföll 1905 års riksdag det framlagda
organisationsförslaget och uttalade, att det framgått av den lämnade
utredningen, att en ändring av den gällande organisationen
var synnerligen önskvärd och att "i betraktande av den
dyrbara stridsmateriel med dess mångfald av invecklade
anordningar, varav vår flotta numera består, måste det för
staten vara av stor betydelse att flottan äger tillgång till
biträde av en mariningenjörkår, vars personal erhållit en
tillfredsställande utbildning för sina speciella uppgifter och
som beträffande avlöningsförmåner och
tjänstemannaställning erbjudes sådana villkor, att verkligt skickliga
personer kunna tänkas vilja ingå i kåren."
Mariningenjörkåren blev nu en civilmilitär kår under
chefskap av en marinöverdirektör, tillika chef för
marinförvaltningens ingenjöravdelning. Staten upptog: en
marinöverdirektör, marindirektörer av l:a och 2:a graden,
mariningenjörer av l:a och 2:a graden, extra
mariningenjörer, stationsingenjörer, miningenjörer, torpedingenjörer
och elektroingenjörer. Kåren har sedermera utvidgats och
verkstads-, artilleri- och teleingenjörer samt kemister har
tillkommit. Utbildningen föreskriver civilingenjörsexamen,
viss praktik och militär utbildning.
Vid min återblick har jag dröjt längst vid de äldre
tiderna. Det är många tankar, både allvarliga och nöjsamma,
som väcks till liv vid bekantskapen med de gamla
dokumenten. Människorna är ej mycket förändrade under de
senaste 150 åren, men i så mycket högre grad materielen.
Att våra nuvarande mariningenjörer fullgör såväl
ingenjörstjänst ombord som konstruktörstjänst i land synes ha
haft sin förebild redan från de seglande flottornas tid och
medför säkerligen fördelar för tjänsten. Nu som förr
uppmuntras resor och studier utomlands, och då och då
utbyter en ingenjör sin befattning vid kåren mot en
ansvarsfull syssla inom privatindustrin. Till sist vill jag uttala
förhoppningen att den höga värdering av
konstruktionsstaternas och kårernas arbete, som från statsmakternas
sida har skymtat i de dokument som här omnämnts,
allt framgent måtte vederfaras Mariningenjörkåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
