Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1948 - De nyaste reaktionsjaktplanen i USA, av Lennart Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 november 1948
847
Fig. 5. XF-88 "Voodoo", McDonnells eskortjaktplan.
XF-87 med två prototyper, den ena utrustad med fyra
Westinghouse J-34 och den andra med två General Electric
J-47 reaktionsmotorer.
Omfattande instrumentutrustning finns för jakt- och
spaningsuppdrag även under arktiska förhållanden.
Radaroperatören, som manövrerar navigationsutrustning,
kanontorn och bombställ med radar, sitter bredvid föraren i den
trycktäta kabinen, vars båda stolar har katapultutlösning.
Landstället har dubbla hjul på såväl huvud- som nosställ.
Huvudstället fälls in i motorgondolerna. Kroppens och
gondolernas säregna form med stora, plana ytor ger lågt
luftmotstånd vid höga farter. Utloppsarean för gasstrålen
är reglerbar. Speciella anordningar i luftintagen förhindrar
skadeverkan t.ex. genom isbildning. Varmluftsystemet för
uppvärmning av kabin och kanontorn används även för
avisning av vindruta och bärytor. Den trapetsformade
vingen har höghastighetsprofil och är försedd med små
bromsklaffar. Framkantklaffar ger goda
manöveregenskaper även vid låga farter. Beväpningen utgöres av sex
fasta 12,7 mm automatkanoner i kroppsnosen och fyra
rörliga av samma kaliber i ett fjärrmanövrerat stjärttorn.
Samtliga kanoner avfyras av föraren. XF-87 kan utrustas
med extratankar på vingspetsarna.
Data med fyra Westinghouse J-34 motorer är: flygvikt
18 t, tomvikt 15 t, spännvidd 18,3 m, längd 19,8 m, höjd
6,1 m, maximifart ca 1 000 km/h, marschfart 940 km/h på
6 100 m, topphöjd 12,2 km, maximal flygsträcka 2 400 km,
med extratankar 3 200 km.
Mc Donnell XF-88 "Voodoo"
Detta tvåmotoriga, lågvingade reaktionsjaktplan för
flygning i ljudfartsområdet, fig. 5, är avsett för eskort- och
attackoperationer på långa distanser. Typen är utvecklad
av Mc Donnell Aircraft Corp. och undergår sedan slutet
av september 1948 militära flygprov vid Muroc Air Base.
Den mycket slanka flygkroppen har sin största sektion i
mittpartiet, där de båda reaktionsmotorerna — senaste
version av Westinghouse J-34 med axialkompressor —
inrymmes bredvid varandra i dess underdel. Kroppens
undersida kröker kraftigt uppåt strax bakom vingen för att
frilägga utloppen för gasstrålen. De härigenom korta
utloppskanalerna har givit god verkningsgrad. Luftintagen är
placerade i vingroten med inloppsarean i den framdragna
vingframkanten. Längst fram i kroppsnosen, som är av
plast, sitter kommunikationsradion. Antennerna för den
fjärrmanövrerade navigations- och radarutrustningen,
vilken ingår som standard, är belägna i förarhuven och
fen-spetsen. Den troligen ensitsiga XF-88 har sitt kabinutrymme
i nospartiet ett gott stycke framför vingen. Kabinen är
trycktät och försedd med katapultstol. Landställets
noshjul har sin plats rakt under förarkabinen. På
bakkroppens sidor har dykbromsarna anbringats. Vinge och
stjärt-styrverk har en pilform på 35°. Den omvänt V-formade
pilvingen med ett relativt litet sidförhållande är i likhet
med XF-85 från samma bolag försedd med en vertikal,
låg plåtlist i kordied på ytterpartiets översida för att
stoppa gränsskiktsflytningen i spännviddsled. Genom att
stabilisatorn, infäst i fenan, ligger väl över vingens plan
och sålunda befinner sig utanför vingens dödluftområde,
har vibrationsrisken för stjärtstyrverket eliminerats.
XF-88 säges ha mycket god stigförmåga (mer än dubbla
värdet för Lockheed F-80 "Shooting Star") samt längre
flygsträcka och kraftigare beväpning än något annat nu
flygande reaktionsjaktplan i USA. Flygplanet kan även
medföra raketprojektiler och bomber under vingarna för
attackuppdrag.
Data är: spännvidd 12,2 m, längd 15,0 m, höjd till
fen-spets 4,55 m, flygvikt 6,8 t, statisk drivkraft 2 X 1 400 kp,
maximifart ca 1 200 km/h (ljudfarter), stighastighet över
76 m/s, maximal flygsträcka 3 380 km, beväpning 6 X 20
mm automatkanoner i kroppsnosen.
Northrop XF-89 "Scorpion"
XF-89 är ett tvåsitsigt, högvingat nattjakt- och
attackflygplan med två reaktionsmotorer, fig. 6. Tillverkare är
Northrop Aircraft Inc. i Hawthorne, Kalifornien. Typen
är resultatet av en konstruktionstävlan, utlyst av U.S. Air
Force med specifikation över ett nytt kombinerat
nattjakt- och dåligt-väderflygplan för ersättning av Northrop
P-61 "Black Widow". Denna form av jaktflyg lanserades
av tyskarna under andra världskriget. XF-89 har endast
något mindre dimensioner än sin föregångare P-61 men
är dock avsevärt tyngre än detta flygplan. Man har
utrustat XF-89 med fullständig radarutrustning, vilken
möjliggör målsökning även under mörker och dåliga
väderleksförhållanden. Provflygningar pågår vid Muroc Air
Base, där XF-89 gjorde sin första flygning i mitten av
augusti 1948. Hittills har två exemplar beställts av USA:s
flygvapen för provverksamhet.
Konstruktionen var ursprungligen baserad på det
stjärtlösa forskningsplanet Northrop X-4, avsett för
undersökning av stabilitetsegenskaperna vid höga underljudfarter
hos denna typ av flygplan. X-4, som är påfallande lik den
engelska DH 108 "Swallow" (Tekn. T. 1948 s. 666), har
pilvinge och två reaktionsmotorer placerade i vingroten.
Senare frångicks av olika skäl denna principutformning
för XF-89, som vid offentliggörandet visade sig vara ett
reaktionsflygplan med konventionella drag, byggt i hög
grad med tanke på massproduktion och fältmässighet.
För att inrymma den omfattande navigations- och
radarutrustningen samt beväpningen har framkroppen gjorts
tämligen fyllig. Förare och radarnavigatör har sin plats
bakom varandra i kroppens mittparti, där den trycktäta
kabinen, utrustad med katapultstolar, är belägen.
Kabinhuven manövreras på automatisk väg. De bägge
reaktionsaggregaten General Electric J-35 sitter ett på vardera sidan
om mittkroppens underdel och har sålunda var sitt
luftintag. Denna motorplacering har givit god åtkomlighet för
service och motorbyte, varjämte strömningsförlusterna tack
vare de korta in- och utloppskanalerna kunnat hållas nere.
Genom bakkroppens slanka form med undersidan uppåt-
Fig. 6. XF-89 "Scorpion", ett tungt plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
