Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1948 - De nyaste reaktionsjaktplanen i USA, av Lennart Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Douglas F3D "Sky Knight".
svängd kommer gasstrålen från reaktionsmotorerna väl
från kroppsytan, samtidigt som en hög placering av
stjärt-styrverket utanför det störda luftfältet möjliggjorts.
Flygplanets stora vikt — 14 t — har erfordrat
högtrycksdäck samt dubbla noshjul på landstället. För att erhålla
god stabilitet vid markkörning har man valt stor spårvidd
för huvudstället, vilket därför är infäst och inåt infällbart
i vingen. Huvudhjulen har på grund av den tunna vingen
gjorts mycket smala med stor diameter. Landställsluckorna
stänges även sedan stället fällts ut.
Planets massfördelning jämte vingens höga läge har
medfört erforderlig stabilitet utan V-form på vinge och
stabilisator, vilka också saknar pilform, emedan de tunna
profilerna tillräckligt bidragit till önskade fartprestanda.
Stabilisatorn sitter på något över halva fenhöjden.
XF-89 kan under vingen utrustas med bomber och
raketprojektiler för attacktjänst samt på vingspetsarna förses
med kastbara extratankar.
Data är: spännvidd 15,3 m, längd 15,3 m, höjd 4,6 m,
flygvikt 14 t, statisk drivkraft 2X1 815 kp, maximifart ca
950 km/h.
Lockheed XF-90
Detta plan är nu under utveckling vid Lockheed Aircraft
Corp. i Burbank, Kalifornien, och skall användas såsom
eskort- och attackjaktplan. Typen har kombinerad
reaktions- och raketdrift och är avsedd att operera med
flyghastigheter inom ljudfartsområdet. Prototypen beräknas
snart vara färdig i två exemplar för flygprov 1948, sedan
åtskilliga ändringar i principutformningen företagits.
XF-90 har en mycket tunn pilvinge, möjligen med
deltaform. Planets huvuddrivkälla utgöres av två Westinghouse
J-34 reaktionsmotorer, vilka användes vid flygning med
marschfart. För extra drivkraft under start och stigning
samt korta tidsperioder i planflykt med toppfart finnes
dessutom två vätskeraketmotorer. Raketmotorerna
möjliggör snabb stigning till operationshöjden.
Drivkraften från reaktionsmotorerna är 2 X 1 360 kp och
från raketmotorerna 2 X 455 kp, dvs. totalt ca 3 630 kp.
Övriga data är: maximifart (med total drivkraft) över 1 100
km/h (ljudfarter), marschfart (endast reaktionsmotorer) ca
1 000 km/h och normal flygsträcka 1 600 km.
Republic XF-91
ett jaktplan till ortsförsvar avsett för överljudfarter och
mycket höga operationshöjder, utvecklas vid Republic
Aviation Inc. i Farmingdale, N.Y. Planet har både
reaktions-och raketmotorer och väntas bli klart för flygprov 1948.
XF-91 hade från början pilform på vinge och
stjärtstyr-verk, men sedan försöksplanet Bell X-l, som har raka och
mycket tunna bärytor (vingprofil endast 8 % tjock),
uppnått överljudfart (i stigning, M = 1,4) utan aerodynamiska
störningar (Tekn. T. 1948 s. 46), gick man ifrån pilformen
för XF-91. Huruvida man har vidhållit denna ändring är
icke känt.
Kroppsnosen har en spetsig, konisk form för att
möjliggöra flygning med överljudfart. Även luftintaget för
reaktionsmotorn har av denna anledning givits en speciell
utformning. Motoranläggningen består troligen av en
förbättrad General Electric J-35 med vatteninsprutning (eller en
General Electric J-47) samt fyra vätskeraketmotorer av
Reaction Motor’s tillverkning för start och stigning jämte
acceleration till överljudfart.
Drivkraften från reaktionsmotorn är ca 2 300 kp och
från raketmotorerna 4 X 365 kp, dvs. totalt över 3 800 kp.
Övriga data är: maximifart (med totaldrivkraft) över 1 200
km/h (överljudfarter), operationshöjd upp till 15 km och
stighastighet över 76 m/s.
Convair XF-92
Consolidated Vultee Aircraft Corp. i San Diego,
Kalifornien, har för närvarande bl.a. ett reaktionsjaktplan med
deltaform (stor pilform, litet sidförhållande) under
utveckling i en planerad serie överljudjaktplan, för vilka en
gemensam flygande försöksmodell nu sänts till Muroc Air
Base. Gissningsvis kan kanske antas, att erfarenheter från
liknande tyska projekt här blivit tillvaratagna. Typen,
som betecknas Convair XF-92, är avsedd för ortsförsvar
och skall under korta accelerationsperioder kunna uppnå
överljudfarter. XF-92 är det snabbaste jaktplan, som
såvitt känt hittills bygges i USA. Prototypen väntas inom
snar framtid bli klar för flygprov vid Muroc.
Huvuddrivkällan utgöres enligt uppgift av två kraftiga
raketmotorer, drivna med nitrometan. Som komplement
planeras två Westinghouse J30 reaktionsaggregat av
axial-kompressortyp, troligen med gemensamt luftintag enligt
Oswatitsch i flygplanets nos. I inloppets mitt finnes
härvid en konisk kropp utformad så att "stötkonen" vid
överljudfart träffar inloppsareans ytterkant. Den intagna
luftmängden och därmed reaktionsmotorernas effektivitet vid
överljudfart avses på detta sätt kunna ökas. Vid
marschflygning beräknar inan endast utnyttja reaktionsmotorerna.
Drivkraften från raketmotorerna är 2 X 2 950 kp och från
reaktionsmotorerna 2 X 700 kp, dvs. totalt ca 6 600 kp.
Maximalfarten (med total drivkraft) är över 1 300 km/h
(överljudfarter) och flygtiden ca 30 min.
Douglas F3D "Sky Knight"
F30, fig. 7, är ett midvingat, tvåsitsigt och tvåmotorigt
reaktionsflygplan för nattjaktuppdrag. Serietillverkningen
vid Douglas Aircraft Co. i El Segundo, Kalifornien,
beräknas börja i slutet av 1949, sedan U.S. Air Force nu
inlämnat order om leverans av denna flygplantyp.
Meningen är att F3D skall användas både som land- och
far-tygsbaserat nattjaktplan. U.S. Air Force överväger att
anskaffa minst 100 exemplar fram till budgetåret 1951. En
första beställning på 23 F3D har gjorts för amerikanska
marinen, som sedermera ämnar fartygsbasera typen på de
nya 65 000 t hangarfartygen, nu under byggnad.
Provflygningarna har pågått med tre experimentflygplan vid Muroc
sedan april 1948.
Flygplan F3D har konventionell utformning med rak
vinge, relativt stor fena, landställ av noshjultyp och
dykbromsar på kroppen. Kroppsnosen, vars spets är av plast,
rymmer radaranläggningen samt bakom denna i nedre
partiet beväpningen. Reaktionsmotorerna, senaste
utveckling av Westinghouse J-34, ligger liksom på Northrop
XF-89 utvändigt med låg placering på var sin sida om
mittkroppen. De två besättningsmännen sitter sida vid
sida i tryckkabinen, belägen i framkroppen. Kylnings- och
uppvärmningssystem ingår i kabinutrustningen. För
fall-skärmsuthopp vrides stolen åt sidan, varefter besättningen
kan hoppa ut en i sänder genom kabingolvet. Förarhuvens
översida är kraftigt armerad och medger på grund härav
ej sikt uppåt, utan denna möjliggöres genom huvens
utåtböjda sidor. Radarutrustningen av helt ny "nattjakttyp"
projicerar radarbilden på en skärm, vilken även innefattar
automatkanonsiktet direkt framför föraren. Härigenom
kan denne samtidigt manövrera flygvapnet i kurs mot
målet och avfyra kanonerna utan att behöva titta på mer än
ett ställe. Manöveregenskaperna säges vara mycket goda.
Data är: flygvikt: ca 9 t, statisk drivkraft 2X 1 400 kp,
maximifart ca 850 km/h, flygsträcka 2 250 km och
beväpning 4 X 20 mm automatkanoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
