Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 22 januari 1949 - Last- och emigrantfartyg för östasienfart, av P Gösta Bölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 januari 1949
fil
kunna förorsaka risker av något slag, ej äro möjliga. Man
måste utgå ifrån, att den kinesiska mentaliteten är helt
annorlunda än vår. Olja är lätt att uppbringa i dessa
trakter och är något så när billig. Det finns visserligen
rikliga kolgruvor i Schantung, Tchili i Kina och på Hokkaido
och Kiushiu i Japan, men avståndet därifrån är betydligt
längre än till oljefyndigheterna i Nederländska Indien.
Oljeeldning eller dieselmotorer kunde man därför anse
vara nfera lämpliga framdrivningsmedel än koleldade
pannor, fastän skillnaden inte är betydande. Fartygens
manöverförmåga bör vara stor. Farlederna äro osäkra och
förändra sig i synnerhet i flodmynningarna. Fartygen besöka
flera hamnar på varje resa och äro ofta tvungna att gå
långt upp för floderna. En modern navigationsutrustning
med t.ex. radar och ekolod skulle här vara av stor nytta.
Inredning
Inredningen får sin karaktär genom fartygets
huvuduppgift att transportera ett stort antal passagerare utan
hyttplats, "unberthed passengers", dvs. personer som äro
inhysta i hytter med mera än sex kojer, eller i
mellandäcks-rum utan fasta kojer. Mellandäcksrummen äro vanliga
lastrum, där kineserna ligga på mattor samt på sina egna
tillhörigheter och bagage, från vilka de ogärna bruka vilja
skilja sig. I dessa lastrum äro de fullständigt avskilda från
besättningens utrymmen, och här kan de förlusta sig som
de själva vill. Fartygsbefälet brukar dock kräva att
åtminstone en gång lämnas fri för passage genom rummet. Det
maximala antalet passagerare beräknas genom att dela
den fria däcksytan mätt i kvadratfot genom 9 (för
däckshus 12). Rummen måste ha 6’ fri höjd och användas
uteslutande av kineserna. Förutsättningen är dock, att varje
passagerare har 4 kvf fri väderdäcksyta till sitt förfogande
för promenader, båtdäck, back och dylika för fartygets
navigation och skötsel nödvändiga utrymmen ej
inberäknade. För passagerare med hyttplats gälla inte dessa
regler. De fordra utrymme enligt de vanliga
passagerarföre-skrifterna. Detsamma gäller för compradorerna, kineser,
vilka ha hand om lastning och lossning av lasten; de hålla
dessutom ordning bland passagerarna, kontrollera
matlagningen för dessa och utgöra ett slags reseledare. Deras
antal är rätt stort, ca 10—20 man. Oftast sluter
befälhavaren eller rederiet kontrakt med compradorerna, så att
fartygsbefälet endast behöver se till, att de rent
sjömans-mässiga arbetena bli gjorda. Allt som rör lasten och
passagerarna samt den ekonomiska sidan sköts av
compradorerna. Eftersom de varken höra till passagerarna eller till
besättningen, anordnas i regel för dem en särskild
avdelning inredd med hytter på 3—6 kojer med egna tvättrum
och toaletter.
Manskapet består i regel av kineser, vilka erhålla från
passagerarna skilda sovrum med fasta kojer. De placeras
inte allt för många i samma rum (6—10 man), och
däcksfolket skilt från maskinpersotnalen. Manskapsrummen
förläggas antingen i mellandäcksrummen, i backen, popen
eller i däckshus på shelterdäcket, men i det senare fallet
väl avskilda från hyttpassagerarna, den övriga besättningen
och befälet.
Varje vattentät avdelning i mellandäcksrummet förses
med en in- och en utgång till väderdäcket, väl skyddade
genom en minst 6’ hög nedgångskapp av stål. Den
lämpligaste placeringen för nedgångskapparna torde masthusen
vara, som i alla fall behövas för tvättrum och wc för
passagerarna. Där äro de väl samlade och skyddade för
överbrytande sjö samt lämna utrymme för ett fritt
promenaddäck. Trapporna skola vara anordnade i
långskeppsriktning och ha en lutning av omkring 37°. Bredden
bestämmes efter passagerareantalet i det tillhöriga
mellandäcksrummet med 1" för var fjärde passagerare, men den får
icke underskrida 30". Dörrarna ut till det fria däcket måste
ha motsvarande dimension.
En tillräcklig ventilation är mycket viktigt för de med
hundratals kineser fullproppade mellandäcksrummen. Den
får inte stå i förbindelse med den övriga lastrumsventila
tionen och sker lämpligast medelst fläktar. Anordnas
naturlig ventilation skall den sammanlagda in- och
utlopps-arean per person uppgå till 5 kv. tum. Som vid vanliga
fartyg skola tvätt- och wc-rum samt sjukhytter få separat
ventilation direkt till fria luften. De senare behöva vid
naturlig ventilation minst den dubbla arean och vid
mekanisk ventilation fordrar varje sjuksäng 1 660 kbf/li samt
varje rum separata fläktar.
Mellandäcksrummen erhålla ljus genom ett stort antal
sidoventiler (1 kv. tum belysningsarea per 21/a kvf av
rummets fria golvarea anses tillräckligt) och genom artificiell
belysning (en 40 W lampa per 300 kvf golvyta).
Nödbelysning måste finnas vid varje nedgång och vid platserna
för livbälten. Nödbelysningen erhåller ström från
nödgc-neratorn, vilken skall vara placerad så högt som möjligt i
fartyget, vanligast i maskinkappen. Strömmen skall endast
kunna kopplas på och av från huvudtavlan i maskinrummet.
Mellandäcket, såvida det använts som passagerarerum,
erhåller träbeläggning, liksom alla väderdäck över
passage-rarinredningen skola vara belagda med trä. Således ha
både shelterdäck och huvuddäck nästan genomgående
trä-beläggning.
Wc och tvättrum för mellandäckspassagerarna anordnas
helst i fristående däckshus på shelterdäcket eller i
mast-hus, inte i mellandäcksrummet eller i överbyggnader. De
skola vara väl avskärmade från insyn ifrån
hyttpassagerarna, skilda från manskapets tvättrum och lätt tillgängliga
från mellandäcksrummen. Två toaletter per varje
hundratal passagerare fordras och helst några urinaler dessutom.
En del av dem skola kunna avskiljas för kvinnor och
barn. Detsamma gäller för tvättrum. Där fordras 48 kvf
golvyta för första hundratalet passagerare och 9 kvf för
varje tillkommande hundratal passagerare. Dessutom skall
minst en dusch för varje hundratal passagerare anordnas.
De kinesiska utvandrarna äro vana vid enkel och knapp
kost och även om det är överdrivet, att de enbart livnära
sig på ris, så bildar dock riset huvudbeståndsdelen av
deras föda. Särskilt sydkineserna äta mycket ris och det är
ju huvudsakligast de, som bege sig ut på dessa resor. Ris
är både enkelt att laga och att transportera och last but not
least billigt. Man avdelar därför en lätt tillgänglig del av
lastrummen enbart för risproviant och räknar därvid med
ca 3—5 kbf erforderligt proviantutrymme per passagerare.
För att laga maten åt passagerarna anordnas helst flera
små riskök, bestående av en stor riskokare, en enkel
vedspis och diskbänk. Ett av köken reserveras enbart för
manskapet. Köken placeras lämpligast i masthusen nära
nedgångarna till mellandäcksrummen. Ett flertal
dricksvattenkranar placeras ut på skyddade platser å det fria
shelterdäcket. Vattnet måste hållas i gott skick, ty kineserna
komma snart underfund med, vilka fartyg, som skötas dåligt i
detta avseende och sådana fartyg gå med dålig förtjänst.
1 asiatiska farvatten föreligger alltid risk för sjukdomar
ombord och särskilt farliga epidemiska sådana, en risk,
som ökas genom den väldiga människoanhopningen i de
trånga lastrummen med ganska bristfällig hygien.
Sjukvårdsinrättningar äro därför av största betydelse å denna
trade, och Hongkongreglerna äro stränga på denna punkt.
Följande tabell visar minimifordringarna i huvuddrag:
Passagerare Rum Isolerings- Sjuksängar
totalt rum totalt i isolerings-
rum
400 2 — 4 —
500 3 1 5 1
600 3 1 6 1
700 3 1 7 1
900 3 1 8 1
1 100 3 1 9 1
1 300 3 1 10 2
1 500 4 2 11 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
