- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
199

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 19 mars 1949 - Saab 92 — en liten personbil, av Gunnar Ljungström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9 cipril 1949

199

lägsta möjliga höjd över marken, samtidigt som
bilens totala frontyta får minsta möjliga höjd.
Markfrigången är för golvpartiet mellan
framhjulen 175 mm, för övrigt 200 mm. Passagerarna
i baksätet, som ej nödvändigtvis behöva god
överblick av vägen, ha placerats ovanligt lågt,
vilket möjliggjort tillräckligt huvudutrymme,
samtidigt som yttertaket kunnat ges en ur
luftmotståndssynpunkt gynnsam form. Överblicken
över landskapet är med denna placering
osedvanligt god. Bakrutan, som är nästan i kant med
plåtens ytteryta, är placerad så lågt, att
backspegelns rätta plats är vid vindrutans underkant.
Sikten bakåt är god, även om den är relativt
begränsad i sidled i jämförelse med nyare
amerikansk praxis. Sikten framåt utåt är så gott
som fri från blinda vinklar, tack vare att
vindrutestolparnas tjocklek — inklusive
tätnings-lister och dörram — är obetydligt större än det
normala avståndet mellan ögonens centra på en
vuxen person.

Kylarens placering bakom motorn
nödvändiggör ett i huvudsak slutet motorrum med det
framtill placerade luftintaget som enda öppning.
Detta i kombination med f jädringens utformning
har möjliggjort en belt obruten, slät yta under
hela bilen utom vid hjulen, fig. 5. Huven öppnas
framåt uppåt kring gångjärn i framändan.
Strålkastarna och signalhornet äro lättåtkomligt
inbyggda i huven.

Dörrarna äro breda för bekväm instigning även
till baksätet. Glasrutan är svängbar kring en
tväraxel i framändan och sänkes således i en
cirkelrörelse, varigenom uppnås att ingen
mekanism erfordras för styrning av rutan, och hissen
endast behöver överföra vevens rörelser till en
punkt vid rutans underkant.

Inredning

De två framsitsarna äro av stålrörstyp med
tvärgående spiralfjädrar och fällbara ryggstöd.
De äro justerbara i längsled. Mellan sitsarna och
mellan dessa och ytterväggen finns tillräckligt
utrymme för att medge personer i baksätet att
sträcka fram benen på ömse sidor om
framförvarande stol och sålunda på längre resor finna
välkommen omväxling i sittställningen. På så
sätt utnyttjas den stora karossbredden för
erhållande av större nyttigt utrymme i längsled.

Invändiga ytor äro klädda med tyg och i stor
utsträckning även på annat sätt isolerade.
Kanterna kring vindrutan och takets sidor äro dock
oklädda, fig. 6. Takets tygklädsel uppbäres på
vanligt sätt av järnbågar och är infästat till den
längs kanterna gående starkt välvda
förstärkningen helt enkelt med en gardinspiral, som är
inlagd som dragsko i tygkanten och vid
monteringen spännes bakåt.

Bagagerummet blir tillgängligt genom
nedfällande av baksätets ryggdyna, fig. 7. Reservhjulet

Fig. 8. Reservhjulet förvaras i ett rum längst bak, som låses
upp inifrån vagnen.

Fig. 7. Bagageutrgmmet blir tillgängligt genom nedfällande
av baksätets ryggdyna.

Fig. 5. Det sammansvetsade golvet sett underifrån.

Fig. 6. Förarutrymme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free