Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Anmälan: Arbetets söner, av sah - Anmälan: Handel och näringsliv i Stockholm, av sah - Anmälan: Trycksaker och språkfrågor, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 april 1949
289
Arbetets söner, bd 1—3, redigerad av Fredrik Ström,
Ragnar Casparsson och Sten Sjöberg. Lindfors
Bokförlag, Stockholm 1944—1946. 570 + 511 + 569 s., 380 + 375
+ 332 fig. 29 kr. per band.
De tre delarna i detta mäktiga verk omfattar
"Pionjärtiden", fram till storstrejken 1909, "Samlingens tid" till
första världskrigets slut, och "Segrarnas tid" fram till våra
dagar. Vad man har velat åstadkomma är en skildring av
arbetarrörelsens tillkomst, utveckling och frammarsch till
sin nuvarande ställning i vårt land. Redaktörerna har icke
eftersträvat en vetenskapligt lagd, ekonomisk och politisk
historik; i stället har de låtit ett stort antal av de
personer som har varit med skildra var sitt avsnitt av det
stora komplexet. Dessutom har några specialister på olika
kulturområden fått behandla arbetarrörelsens kontakter
med dessa. Genom detta samspel mellan personliga
upplevelser och fackmannasyn jämte det väl avvägda och
fylliga urvalet av avsnitt, ger det samlade verket en både
sakrik och saklig helhetsbild. Redaktörerna har också lagt
stor vikt vid att låta det mänskliga framträda, och detta
gäller inte bara de stora namnen — såsom mäster Palm,
Danielsson, Sterky, Branting, Thorsson och P A Hansson
— utan även alla de nästan ofattbart många, vilka har haft
inflytande på arbetarrörelsens utveckling i vårt land.
Det är naturligtvis omöjligt att ens antyda innehållet i de
tjugo à trettio uppsatser, som varje del omfattar, men
sådana författarnamn som — utom redaktörerna —
Rickard Lindström, Axel Brunius, Johan Olov Johansson,
Alva Myrdal, Sixten Strömbom, Sigurd Erixon, Ture
Nerman, Georg Wennerström, Zeth Höglund, Herbert Tingsten,
Sixten Rönnow, Tage Lindblom och Nils Beijer kan ge en
uppfattning om bidragens kvalitet. Bildmaterialet är
utomordentligt rikligt och av hög kvalitet; det omfattar inte
bara porträtt utan även politiska karikatyrer, kultur- och
miljöbilder, teckningar m.m. Varje del är försedd med ett
omfattande bild- och personregister.
Även om verket, trots sitt pris, är avsett att vara en
folkbok som skall spridas främst i arbetarrörelsens egna led,
är det en utomordentlig kunskapskälla för den, som vill
bättre förstå betingelserna för arbetarrörelsens utveckling
och för dess program. Det är förvisso icke heller bara
arbetarrörelsen som det gäller när Fredrik Ström i sista
delens epilog skriver: "En ny generation står redo att
rycka upp på den eviga arenan. Skall den bevara och föra
arvet vidare? Skall den kunna hejda kriget? Skall den
åstadkomma samlingen? Skall den få i fred bygga ut nya
samhället? Skall den bevara människornas frihet,
personlighet, individuella svängrum, okränkbarhet? Har den
frimodigheten, entusiasmen, offerviljan, arbetslusten,
djärvheten, tron på de andliga värdena? Detta vill vi tro. Detta
måste vi tro. 1 annat fall har vårt arbetarbygge under
70 år varit fåfängt, ett försök som skulle ha lyckats, men
icke lyckats. Vi tro på den ungdom som kommer för att
fullgöra verket." sah
Handel och näringsliv i Stockholm, utgiven av
Stockholms Köpmansklubb. Nordiska Bokhandeln, Stockholm
1948. 481 s., ill. 25 kr.
Till sitt femtioårsjubileum har Stockholms Köpmansklubb
utgivit denna samling uppsatser, vilken inledes av Eli F
Heckschers utmärkta ekonomiska snabbhistorik över
köpmannaverksamheten i Stockholm. Grosshandeln,
detaljhandeln, konsumentföretagen, varuhusen och utrikeshandeln i
huvudstaden behandlas av så sakkunniga pennor som A
Wet-terlind, H Rosenberg, A Orne, T Björklund och V Källström.
De för handeln viktiga stadsplaneringsfrågorna granskas
i tre uppsatser: av Yngve Larson om Nedre Norrmalm,
av G Bohman om ytterområdena och av C-F Ahlberg om
butiksgatornas utformning. Industrin och hantverket,
sjöfarten, luftfarten och turismen behandlas i en serie
uppsatser, av vilka G Sahlins om Stockholm som
industristad, H Linders om Stockholms hamn och A Munthes om
hantverket är särskilt givande. Försäkringsväsendet,
bokförlagen och pressen är tre verksamhetsområden med stark
koncentration till huvudstaden, vilket A Grenholm, T
Bonnier och A Lindberger ger tankeväckande aspekter på. G
Törnqvist har skrivit en värdefull sammanställning över
handelsundervisningen i Stockholm och H Nordenson
redovisar Handelskammarens uppgifter. Till slut målar M
Marcus rätt konventionellt porträtten av tre storföretagare
(M Wallenberg, J Josephson och J Bernström), medan P
Wermelin på några få sidor ger en livfull bild av hur
Stockholm har skiftat ansikte under de gångna femtio
åren.
Som synes är boken synnerligen rik på innehåll, och på
ett värdefullt sådant. Skulle man här och där få intrycket,
att dagens Stockholm med sina många problem kanske
inte är så rolig att leva i som det kunde vara 1898, kan
man trösta sig med, att vi i alla fall ännu inte har hunnit
så långt i otrivsel som till Yngve Larsons framtidsvy av
en Nassa skärgård, där stugor hyrs ut för sommaren! sah
Trycksaker och språkfrågor, av Harry Gustafsson.
K. Vattenfallsstyrelsen, Stockholm 1948. 129 s., 75 fig.
I och med att statens affärsdrivande verk, särskilt de
industriellt betonade, på senare år så kraftigt har växt i
såväl omfång som utbredning, har upphandlingsverksamheten
blivit allt mera decentraliserad till avdelningar och
distrikt. Det måste ha vållat betydande olägenheter, att
personalen på alla de många inköpsberättigade ställena inte
kan ha haft tillräcklig sakkunskap på alla de skiftande
områden, som inköpen gäller. Därför finns det ingen
anledning att, som nyligen har skett i den om "sunt
förnuft" ingalunda vittnande kritiken av Krigsmaterielverkets
materielkatalog, söka att förlöjliga strävandena att till
vederbörande personals förfogande ställa fylliga och
lättfattliga handledningar i materialkännedom och
upphandlingskonst.
Att beställa trycksaker är naturligtvis varken svårare
eller lättare än att upphandla något annat — bara man
vet tillräckligt mycket om det. Ä andra sidan framträder
bristen på skrivkonst och på sakkunskap i
propagandateknik, och även i grafisk teknik, särskilt bjärt i det
officiella trycket. Intrycket rubbas inte mycket av sådana
ljuspunkter, som att Statens Offentliga Utredningar — vårt
"ofantligt offentliga tryck" — numera får förses med
illustrationer, eller som den utmärkt läsliga (men ännu
ganska ensamma I) rapport över US A-studier (Tekn. T.
1948 s. 62) som Järnvägsstyrelsen i fjol utgav. Som tecken
på att en ny anda håller på att bryta fram kan även
anföras samma verks välskötta reklamavdelnings
ansträngningar att förmå befattningshavarna på distrikten att
författa annonser och anslag på sådant sätt, att allmänheten
uppmärksammar och läser dem. Även hos
krisförvaltningarna har många goda initiativ tagits till bättre
kontakt mellan ämbetsverken och med allmänheten.
Den interna handbok i trycksaks- och språkfrågor, som
Vattenfallsstyrelsen nu har utgivit, är ett annat, och
synnerligen föredömligt led i dessa strävanden. Den ger i
sitt första häfte en klar och koncis redogörelse för de
olika etapperna på vägen till en trycksaks tillblivelse:
manuskript, sättning, klichéer, papper och
tryckförfaranden. Nästa avsnitt behandlar beställningsgång och andra
interna spörsmål, och sedan avslutas boken med en •—
även för maskinskrivningspersonal avsedd — samling
skrivregler, huvudsakligen efter TNC, Nämnden för Svensk
Språkvård och Kommittén för rationalisering av
riksdagstrycket. De exempel som denna sistnämnda har anfört
understryker riktigheten av professor Wellanders yttrande:
"Böjelsen för onödig och onyttig längd i framställningen
är säkerligen den största fara, som för närvarande hotar
vårt modersmål."
I handboken däremot är framställningen mycket redig
och överskådlig, men samtidigt så fullständig som
ändamålet har krävt. En fylligare behandling borde dock ha
beståtts reglerna för manuskripts avfattning — roten och
upphovet till det mesta onda. (Kraftigare borde också ha
understrukits vikten av, att originalutskriften sändes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
