Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 15 oktober 1949 - Den moderna kemins plats i livsmedelsproduktionen, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
TEKNISK TIDSKRIFT
För närvarande kartläggs mångenstädes jordens
halt av auxiner. I samband härmed har man
upptäckt en märklig auxinregulator.
Jorden förmår å ena sidan avvärja uppkomsten
av för höga auxinkoncentrationer och å den
andra producera auxiner upp till en viss
miniminivå. Jorden äger med andra ord förmågan
upprätthålla en auxinbalans mellan 45 och 12
/<g/kg stenfri jord. Stallgödsel kan ofta fördubbla
auxinhalten, men inom få dagar har den
återförts till området inom ovan angivna
gränsvärden. Tillväxtstimuleringen sker nämligen endast
inom ett synnerligen snävt
koncentrationsområde. Överskrids den optimala
koncentrationen, framträder snart skadeverkningar, vilket i
praktiken påpassligt utnyttjats i form av
moderna ogräsbekämpningsmedel.
Har auxinerna sålunda en begränsad betydelse
för en ökad växtproduktion, så har de genom
vissa specifika tillväxtreaktioner en så mycket
större räckvidd. Stor var nämligen
överraskningen, när det visade sig, att det rotbildande
ämne, vars existens växtfysiologin påvisat, var
identiskt med auxin. Denna morf ogenetiska
effekt har som bekant fått en vidsträckt
praktisk tillämpning. De flesta sticklingar producerar
efter auxinbehandling rötter rikligare, snabbare
och säkrare, och i många fall är det den enda
metod, som ger resultat. Särskilt lämpliga för
rotslagning är indolylsmörsyra, naftoxyättiksyra,
p-klorfenoxiättiksyra och 2-4 D. Dessa medel
används numera allmänt inom trädgårdsodlingen.
De fick betydelse i storindustriell skala under
kriget, då det gällde att snabbt utöka de
amerikanska odlingarna av kinaträd,
gummimaskrosor och Derrisplantor (rotenonproducerande
växter). Därmed hade också klarlagts, att auxin
ej blott inverkar på den tillväxt, som beror av
cellsträckning, utan också besitter förmågan att
framkalla celldelningar, nämligen nybildning av
rotanlag från kärlsträngarnas kambiedel.
Även om auxinerna framkallar rötter, synes
det mera tvivelaktigt, om de påverkar dessas
fortsatta tillväxt. De nya synnerligen intressanta
arbetena med växtvävnadskultur har visat, att
vitamin B fyller denna funktion.
Den amerikanske växtfysiologen White har
utfört bedriften att i mer än tolv år hålla
kontinuerliga kulturer av tomatrötter vid liv med
ett ca 2 mm långt rotspetsstycke som
utgångspunkt. Etthundrafemtio gånger har kulturerna
nystartats under denna tid genom att
motsvarande slutända av roten med sin tillväxtspets
överförts i en ny näringslösning. Denna består av
mineralsalter och därtill endast tianiin
(vitamin B), vars karaktär av tillväxthormon för
rötter därigenom blivit fullt bevisad. Rötter av
andra växtarter, t.ex. solros, tobak m.fl. har
sedermera givit enahanda resultat. I några fall
räcker det att tillföra blott den ena komponenten
av tiaminmolekylen — pyrimidin — i andra fall
den andra — tiazol. Om man så vill, kan man
således numera massproducera rotvävnad
kilovis i provrör. Som ett kuriosum kan tilläggas att
stamtoppar av sparris har producerats under 9
månader efter 20 byten. Av 12 trädslag och 16
örter har fransmännen kultiverat stamvävnad i
flera år. Andra franska forskare har in vitro
förökat vävnad av morot, potatis och
jordärtskocka. Morotsvävnad har nu hållits i
kontinuerlig växt under åtta år. En dag kanske också
detta teoretiskt viktiga forskningsarbete med
växtvävnadskulturer får en praktisk betydelse,
som ej för ögonblicket kan preciseras. Det är
dock en triumf för modern växtfysiologi och
och kemi att in vitro efter behag kunna
producera viktiga växtvävnader.
Blomhormoner
Förefintligheten av särskilda hormoner,
flori-gener, med förmåga att framkalla blommor, har
sedan länge varit känd. I trijodbenzoesyran
har man slutligen funnit ett kemiskt ämne med
förmåga att omkasta utvecklingen hos unga
sidoskott från vegetativ fas till reproduktiv. Sålunda
kan man hos tomat åstadkomma en starkt ökad
procent blomanlag genom att bespruta plantor
med en utspädd lösning av detta ämne. Blommor
kan rentav åstadkommas redan på
groddplantorna.
Även naftalinättiksyra och 2-4 1) har förmågan
att framkalla blommor hos vissa växter; 30 g av
dessa "ämnen räcker till att framlocka blommor
hos 115 000 ananasplantor. Till en kostnad av 1 $
kan man behandla över en halv miljon plantor
med dessa medel. Den köttiga blomställningen
hos ananas kan också stimuleras genom tillförsel
av hormoner och det uppges, att man därigenom
erhållit frukter, som varit 20 % större. Särskilt
har naftoxiättiksvra använts för dessa ändamål.
Självsterila jordgubbs- och björnbärssorter kan
med tillhjälp av denna förmås att lämna en
väsentligt större bärskörd. Vanligen ges denna
substans beteckningen tomathormon. För denna
frukt är metoden så utarbetad, att den allmänt
tillämpas som en rutinmässig säkerhetsåtgärd
för att ej riskera utebliven befruktning.
Hormon-derivatet sprides ut i växthusen i aerosolform
med specialspruta i en lösning av 50—100 delar
på miljonen. Man får på så sätt "kemiskt"
framställda tomater.
Vid försök med detta tillvägagångssätt har
skördeökningar på mellan 30—60 % uppmätts.
Paraklorfenoxiättiksyra ger goda resultat, men
detta ämne förtjänar snarare benämningen
bönhormon. I synnerhet vid dåligt väder erhålles en
kraftigt ökad bönskörd genom besprutning med
1 : 500 000 av detta auxin. Vid ett kontrollerat
försök erhölls en total skördeökning av 40 %.
Effekten består dock primärt i en påskyndad
utveckling, varför vid tidig skörd tre gånger så
stor avkastning erhölls från det besprutade ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
