Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 november 1949 - Prognos för industrins framtida kraftförbrukning, av Sven Lalander - Detaljförbrukningen och dess framtida utveckling, av Hugo Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
816
TEKNISK TIDSKRIFT
4. Nilsson, G: Hur kan industrins kraftbehov tillgodoses under de
närmaste ären? Tekn. T. 1948 s. 301.
5. Svenskt långtidsprogram 1947—1952/53. Stat. offentl. Utredn.
1948 nr 45.
6. Jensen, O: Vdr vannkraft och storindustrien. Tekn. Ukebl. 194D
s. 118, 132.
7. Benedict, F R: America’s future power needs. Electr. Eng. 1948
s. 447.
8. Mc Millan, F O: Long-Range Planning for Power Supply. Electr.
Eng. 1948 s. 1135.
Detaljförbrukningen
och dess framtida utveckling
Civilingenjör Hugo Månsson, Stockholm
31 : 621.311.153(485)
Till detaljförbrukningen räknas den del av
energiförbrukningen som inte går till industrin och inte heller till
järnvägarna, alltså konsumtionen hos de abonnentkategorier,
som i tariffspråket kallas bostadsabonnenter,
jordbruksabonnenter eller yrkesabonnenter. Till detaljförbrukningen
hör dessutom energi använd för gatubelysning och vissa
andra allmänna behov, såsom vattenverk. Spårvägarna är
däremot undantagna och räknas ihop med de elektriska
järnvägarna.
Tekniskt sett utgör den detaljförbrukade energin till allra
största delen lågspänd energi. Det är emellertid tänkbart,
att vissa högspänningsleveranser till större hantverkare och
småindustrier kan ingå. Det grundläggande för
gränsdragningen mellan detaljförbrukning och industriförbrukning
är nämligen Kommerskollegii regel att som industri
betrakta alla företag med mer än fem personer anställda, och
det är ju möjligt, att det finns ett och annat företag, som
icke har fler anställda men som ändå köper högspänd
energi.
Den totala detaljförbrukningen redovisas årligen i
Kommerskollegii industristatistik. Det siffermaterial rörande
detaljförbrukningen, som lägges fram där, är dock icke
fullt enhetligt. Det baseras på råmaterial, som inlevereras
av företag med mer än 50 kVA generatoreffekt. Detta
inbegriper dels distributionsverk och dels råkraftverk. De
från distributionsverken, dvs. elverken och andra större
< 1000 milj kWh
Fig. 12. Förbrukning av elektrisk energi i Sverige under
de senaste 30 åren.
Fig. 13. Detalj förbrukningens anpart i totalförbrukningen
1912—1947.
företag i gruppen, kommande siffrorna på detaljförbrukad
energi hänför sig i regel till leveranspunkterna hos de
slutliga avnämarna och är alltså i egentlig betydelse förbrukad
energi. För sådana distributionsföretag, som icke har egen
generatorstation med minst 50 kVA generatoreffekt,
om-händerhas uppgiftslämnandet av de företag — i regel
större kraftverk — som levererar råkraften till
distributionsföretagen. De statistiska uppgifter, som här lämnas,
avser nog i en del fall den av distributionsföretaget
mottagna kraften och innefattar alltså förluster i
distributionsnätet. Man kan alltså säga, att de uppgifter om
detaljförbrukad energi, som hämtas ur Kommerskollegii
statistik, ligger något i överkant. Dock är skillnaden nog
ej så stor.
Storleken av den detaljförbrukade energin i relation till
landets totala energiförbrukning under åren 1912—47
framgår av fig. 12, som har logaritmisk ordinata. Man ser
här, att medan totala förbrukningen stigit enligt den kända
61/2 %-regeln har ökningen av detaljförbrukningen på
sistone motsvarat en fördubbling på 7 år, dvs. i runt tal
101la % ökning om året. Särskilt under senare år har den
detaljförbrukade energin stigit väsentligt hastigare än
totalförbrukningen, vilket innebär, att den successivt lagt
beslag på en allt större, procentuell andel av totalenergin,
fig. 13. I fig. 14 återges detaljförbrukningen i form av ett
punktdiagram, fortfarande i logaritmisk skala. Det visar
kanske ännu tydligare, att förbrukningen har ökats i nästan
oförändrad takt alltsedan mitten på 1920-talet. En viss
förskjutning i kurvan inträffade dock vid krisen 1931—32
och en liknande förskjutning har möjligen skett under
allra senaste tiden, i samband med vattenbristen och
ransoneringen.
Kommerskollegium började år 1941 att i
industristatistiken dela upp detaljförbrukningen på fyra
förbrukningskategorier, nämligen allmänna behov, bostäder, jordbfuk
samt yrken; med yrken avses hantverk, affärer,
småindustri, kontor och liknande. Diagrammet i fig. 15 visar
hur förbrukningen inom dessa olika kategorier stigit från
1941 till 1947. Den procentuella årliga ökningen för
bostäder, yrken och jordbruk är praktiskt taget densamma.
För allmänna behov var stegringen i början av 1940-talet
väsentligt snabbare än under de senaste åren. Denna
grupp inrymmer dock endast en mindre del av
detaljförbrukningen. Bostäderna har som synes hela tiden krävt
större delen av den detaljförbrukade energin. Är 1947 var
deras anpart 44 %, yrkenas 27 %, jordbruket hade drygt
18 % och de allmänna behoven 11 %. Omräknas detta på
den totala konsumtionen får man följande siffror:
bostäderna 10 %, yrkena 6,5 %, jordbruket 4,5 % och
allmänna behov 2,5 % eller tillsammans 23,5 %.
Den av Kommerskollegium gjorda uppdelningen lämnar
genomsnittsvärden för hela landet. I syfte att söka belysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
