Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Förädling av linolja, av Karl Magnusson - Skorstensmeteorologi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
TEKNISK TIDSKRIFT
till en diisocyanatpolyadditionsmetod och
tillämpade den på torkande oljor. Om diisocyanat får
reagera med mono- eller diglycerider av linolja
erhålles en uretanolja, som till sina egenskaper
överträffar linstandolja och når upp till resultat
som de bästa alkyder, t.ex. Alkydal L extra,
beträffande torkförmåga, glans och vattenfasthet.
Uretanoljorna stocka sig ej med basiska
pigment. De ha nackdelen att gulna i mörker. I
nedanstående tabell ha uretanoljans torktid,
sväll-ning och vidhäftningsförmåga jämförts med
några andra oljors.
Oljetyp
Torktid
h
% svallning
vid 1 dygn
i vatten
[-Vidhäftnings-hållfasthet-]
{+Vidhäftnings-
hållfasthet+}
kp/cnr
Uretanolja ... 3,5 (hård) 3,5 64
Linolja ............24,0 jklibbig) 36,0 3
Linstandolja .. 24,0 (klibbig) 11,0 3
Trästandolja .. 6,0 (rynkig) 4,0 8
Alkydal L extra 5,0 (hård) 7,5 52
Ketoestrar"
Varenda kemist har läst om hur
acetylättiksyra-ester tillverkas enligt Claisens reaktion, men
ingen har före Hansley och Rogers tänkt på att
kolatom nr 2 i fettsyrorna innehåller en
reager-bar metylengrupp. Det blev firma du Pont
förunnat att få patent på kondensation av
eleo-stearinsyrametylester till en ß-ketoester.
CH8.(CH2)«-(CH = CH)t(CH2)e-CH-COOCHa
CO • (CH), • (CH = CH), • (CH2)« • CH,
Försatt med 0,1 % Co-metall torkar denna vid
rumstemperatur på 10 minuter. Medelst
försåp-ning kan metyl- och karboxylgrupperna borttas
(C02 bortgår). Härvid erhålles en ketoförening,
som torkar lika bra som /3-ketoestern.
Kondensationen går lika bra med andra torkande oljor.
Om ketoestrarna får reagera med metylenklorid
bindas de båda ketoestermolekylerna ihop med
en CH2-brygga. Fyra fettsyrakedjor erhållas
alltså i sannna molekyl. Hansley och Rogers
upptäckt har öppnat nya vägar inom de torkande
oljornas kemi.
Litteratur
1. Walker, F T: The segregation of linseed o il glycerides by
chromalography. Träns. Oil & Colour Chem. Ass. juli 1945 s. 119.
2. Markley, K S & Goss, W H: Soybean chemistry and
techno-logy. Chemical Publishing Comp., Brooklyn N.Y. USA. 1944.
3. Blom, A V: Beiträge zur Theorie des öllrocknens. Kolloid Z. 75
(1936) s. 223.
4. Hilditch, T P: Current work at the university of Liverpool
ön potential sources of drying oiis. J. Oil & Colour Chem. Ass.
jan. 1949 s. 5.
5. Treibs, W: Zur Autoxydation sauerstoffaktiver Säuren. III.
Mitt. tiber das Autoxydations- und Filmbildungsvermögen natürlicher
Triglyceride. Ber. dtsch. chem. Ges. 1942 s. 632.
6. Schlick, W: tiber die Sorption von Sauerstoff durch trocknende
Ole, öllacke und Siccalive bei ihrem Lagern. Lack- u. Farben-Chem.
1948 s. 222.
7. Fossan, K: En undersökelse over selvantennligheten av fete
oljer. Kjemi Bergves. Metallurgi 1947 s. 12.
8. Kenyon, R L, Gloyer, S W & Georgian, C C: Seleetive
extrac-tion of vegetable oiis wilh furfurol. Ind. Engng Chem. 1948 s. 1162.
9. Passino, II J: The Solexol Process. Ind. Engng Chem. 1949
s- 280.
10. Eceey, E W & For mo, M W: Directed inlerestrification in
glycerides. Reaction in presence of added glycerol. J. Amer. Oil
Chem. Soc. 1949 s. 207.
11. Sutheim, G M: Drying oiis. Chem. Ind. 1948 s. 241.
12. Kappelmeier, C P A: Modern vieujs ön the chemistry of drying
oiis. Paint Technol. 1947 s. 461.
Skorstensmeteorologi. Alla, som liar vistats i eller i
närheten av ett industrisamhälle, vet säkert, vad som menas
med industriavfall, som släpps ut i luften. Vissa gaser t.ex.
svaveldioxid kan ha drastiska verkningar på vegetationen
och de illaluktande ämnen, som sulfatfabriker avger, är
i högsta grad märkbara. Rök kan även bli ett allvarligt
problem, men allmänheten tycks i stort sett betrakta det
med apati kanske beroende på dess vanlighet. När det blir
fråga om gasformigt avfall från en uranstapel finns
emellertid ingen sådan apati varken hos allmänheten eller
hos dem, som bär ansvaret för anläggningen. Detta har i
USA lett till att kapital ocli arbete nedlagts på utforskande
av, hur gaserna från en skorsten förhåller sig under olika
atmosfäriska förhållanden. En uranstapel kyls för
närvarande med luft. Denna filtreras före och efter
användningen, i senare fallet för att avlägsna damm, som kan
vara radioaktivt. Trots detta kan radioaktivt kol någon
gång följa med luften i ringa mängd, men den innehåller
alltid en liten kvantitet radioaktiv argon med
halveringstiden 110 min. Denna är egentligen en ganska godartad
förorening på grund av sin korta livslängd. Om t.ex.
vinden är svag och av växlande riktning, kan den vertikala
omblandningen av luften vara mycket liten, och det tar då
så lång tid för argonen att diffundera till marken från en
hög skorsten, att dess strålning gått ned till ofarlig
intensitet. Om skorstensgaserna däremot skulle innehålla
radioaktivt damm med relativt lång livslängd, kan personer
inom några få skorstenshöjder från basen utsättas för
betydande risk. Det är därför av långt större vikt att
effektivt avlägsna det aktiva dammet än argonen i luft från
en uranstapel. Det senare är för övrigt icke praktiskt
utförbart, och det är därför nödvändigt att undersöka, vilka
koncentrationer av radioaktiv argon, som kan väntas
uppkomma vid markytan.
Detta beror på skorstenens konstruktion, terrängens
beskaffenhet och framför allt på luftströmmarna i
atmosfären. Hög skorsten är vanligen önskvärd icke blott
därför att den ger bättre drag, utan även därför att maximal
koncentration av skorstensgaser vid marken är omvänt
proportionell mot kvadraten på skorstenens höjd, om dess
topp räcker över det luftskikt, inom vilket virvlar
uppkommer genom inverkan av byggnader och andra
markhinder. Härtill fordras i allmänhet, att skorstenen är minst
2,5 gånger höjden av de byggnader, som finns inom 20
skorstenshöjder från dess fot. En hög skorsten lyfter
också avgaserna över de luftlager, inom vilka vindstyrkan
i allmänhet sjunker under natten. Hur stor höjd, som
behövs härtill, bestäms av topografin. I ett fall med svagt
vågig mark och låga träd till ca 10 m höjd visade det sig,
att vindhastigheten vanligen växer under natten och
sjunker under dagen på ca 90 m höjd, om barometerståndet
är konstant och det är klart eller nästan klart. Skorstenens
diameter är av vikt, därför att den bestämmer den mängd
ren luft, som kan införas, och därmed föroreningarnas
koncentration vid skorstenstoppen. Den får nämligen icke
vara högre, än att den kan uthärdas vid marken under
korta perioder, ty om kall luft ligger över varm, uppstår
stora tredimensionella luftvirvlar (fig. 1 d och e), som kan
föra skorstensgaser från toppen till marken på 1—10
skorstenshöjder från foten, varvid utspädningen blir obetydlig.
En sådan situation kan icke vara längre tid än några
minuter, men den kan återkomma många gånger under en
solig dag. Heta skorstensgaser stiger av sig själva över
skorstenstoppen, om deras utgångshastighet icke är mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
