Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Reflexionsmätare för kontroll av färgen i tryckpressen, av Rq - Ersättning för trä för klichémontering, av Rq - TNC: 22. Några otydliga matematiska uttryck, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
TEKNISK TIDSKRIFT
Reflexionsmätare för kontroll av färgen i
tryckpressen. För kontroll av färg- och svarttryck har i USA
konstruerats en reflexionsmätare, som säges vara ett
precisionsinstrument med mycket hög känslighet, men enkel att
sköta och tillräckligt stabil för användning i dagligt bruk
i pressens omedelbara närhet. Instrumentet ger möjlighet
att korrigera färgtillförseln under tryckningens gång, och
vidare kan man hålla samma färgmängd från en tryckning
• ill en annan. Vid färgtryck kan färgerna standardiseras
även om de utförs vid olika tryckerier, då instrumentets
höga känslighet gör det möjligt att mäta minimala
färgdifferenser.
Instrumentet är inbyggt i en bärbar trälåda, försedd med
bärhandtag, vilket gör det möjligt att förflytta det på ett
enkelt sätt. Det består av två delar, dels en galvanometer
med manöverdon, dels en sökare som är förbunden med
galvanometern genom en böjlig kabel. Sökaren innehåller
en ljuskälla och en fotocell; den placeras på den färg som
skall mätas och kan lätt flyttas från ett ställe till ett
annat. Strömmen tas antingen från nätet eller från
batteri. En serie specialfilter gör det möjligt att ånge olika
färger i siffror, mäta glansen hos glansfärger m.m. Färg
och opacitet hos papper kan mätas utan några extra
tillsatser, men en specialsökare med inbyggt filter finnes
också för detta ändamål (Print. Mag. sept. 1949). Bq
Ersättning för trä för klichémontering. Under mer än
en generation har det existerat ett behov av att ersätta
trä för montering av klichéer med ett material som är
mindre känsligt för formförändringar men lika lätt att
bearbeta och lika billigt som träet. Under tiden detta
sökande har pågått, har oändligt mycken dyrbar tid gått
till spillo i tryckerierna på grund av felaktiga
klichéstockar.
De enda tillfredsställande material som hittills har
framkommit som ersättning är järnunderlägg och blyfötter,
men båda dessa material har en del olägenheter jämfört
med träet, framförallt kostnaden.
Det har gjorts många misslyckade försök att foga
samman träfibrer med lim och andra bindemedel, men först
på senaste tiden har dessa bemödanden krönts med
framgång genom användning av en härdbar
fenol-formaldehyd-plast. Det nya materialet består av träfibrer, som pressats
samman under värme med plasten soin bindemedel, och
har varit i praktiskt bruk vid flera klichéanstalter under
mer än ett år.
Laboratorieförsök har visat, att tryckkänsligheten och
fuktabsorptionen endast är hälften så stora som hos trä,
de vanliga lösningsmedlen för färg påverka icke stocken,
spik sitter betydligt hårdare fast i träet och
klimatförändringar har ingen inverkan på stocken. Vidare bör man,
genom att detta material till skillnad från trä är fullkomligt
homogent, få en betydligt jämnare yta vid bearbetning
och därmed bättre tryckresultat från klichéerna (J T
WMGXÆY i Inland Printer juli 1949). Kq
TNC
22. Några otydliga matematiska uttryck
Var och en som är någorlunda förtrogen med
matematikens skrivsätt vet utan vidare hur man skall tolka elt
uttryck sådant som
kxr (y — sin z + u ■ o)
Funktionsbcteckningen "sin" syftar endast på z, inte t.ex.
på z + u; multiplikation av u och v skall utföras innan
någon addition inom parentesen sker; parentestecknen
innebär att vad som står mellan dem skall betraktas som
ett slutet uttryck, vilket uträknas för sig och sedan
multipliceras med den yttre faktorn kx"; exponenten 2 syftar
endast på x, inte på kx.
Efter vissa uträkningar får man ett uttryck av formen
a (b — c + d)
Det står klart för alla, som inte är matematiska
analfabeter, att man ej får inom parentesen först addera c och <1
och sedan dra denna summa från b. Regeln som nian
därvid följer kan formuleras på olika sätt, t.ex. så, att
öknings- och minskningsoperationerna skall företas i den
ordning de står angivna, eller också så, att alla termer
med pius skall öka totalsumman men alla termer med
minus skall minska den. En motsvarande regel vore
önskvärd för multiplikation angiven med multiplikationspunkt,
och division angiven med : eller /, men för närvarande
känner sig många i detta fall osäkra.
Till undvikande av ständig upprepning skall i exemplen
i det följande divisionstecknet / användas som
representant även för "kolon"-tecknet.
Uttrycket
blc-d
kan bli tolkat antingen som (b/c) ■ d eller som bl(c-d).
Samma osäkerhet råder inför uttrycket
blcld
vilket kan uppfattas antingen som (blc]ld eller som b!(eld).
Multiplikation kan emellertid också uttryckas genom
direkt sammanskrivning av faktorernas beteckningar, ulan
mellantecken, t.ex. cd (i stället för c d). Detta skrivsätt
räknas allmänt innebära att faktorerna, som representeras
av de sammanskrivna bokstäverna, skall multipliceras
direkt utan hänsyn till vilka tecken som möjligen står i
närheten. Detta leder till skrivsättet
blcd
i stället för det omständligare bl(c-d).
Även för division finns ett skrivsätt som kan ge all
önskvärd tydlighet, nämligen användning av vågrätt
bråkstreck, eventuellt i kombination med det lutande. Uttrycken
b d blc b
c d eld
tar ingen fel på. De är emellertid typografiskt besvärliga,
och det kan därför i regel vara fördelaktigare att — för
maskinskrivning eller tryckning — behålla
enradsplace-ringen (blc]d, (blc]ld, bl (eld), eller i omräknat skick: bdlc
och blcd.
En uttryckstyp som man ej sällan ser, men som också är
svårtydd, är
log a • b
Man tycks inte våga lita på att sådana
funktionsbeteckningar som: log, sin, arcsin . . . har en syftning som
sträcker sig över ett helt uttryck av typen a ■ b, vilket dock
ibland avses. Minst lika gärna tror man att syftvidden
begränsas av multiplikationspunkten. För att hindra all
tvekan kan bättre skrivas antingen log ab eller b log a,
beroende på vad som menas.
I stället för
log c/d
är det av samma skäl säkrare alt skriva antingen log (c/d)
eller (logc)/d, om man inte vill kosta på sig det
överskådliga men typografiskt mera betungande skrivsättet
c loge
log j gentemot -
Det vore synnerligen önskvärt at| de matematiska
skrivsätten och deras innebörd förenhetligades och
bekantgjordes i högre grad än vad som hittills varit fallet. Men
här föreligger framför allt en uppgift för internationellt
samarbete. ./ W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
