Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 december 1949 - Skidvallor, av Stig O Hultberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 december 1949
939
och de enskilda partiklarnas möjligheter till
ingrepp i vallaytan minskas.
Viskositetssänk-ningen har samma verkan särskilt för nysnö. Då
dessa faktorer göra sig mera gällande för nysnö
än för kornig snö, blir skillnaden i
penetreringsförmåga mellan vattenhaltig nysnö och
vatten-haltig kornsnö mindre än motsvarande skillnad
mellan torr nysnö och torr kornsnö eller skare.
Förhållandena illustreras av fig. 2, enligt
Bader7, och fig. 3. Den förra, som är en serie
fotografier av en lufttätt innesluten snökristalls
metamorfos under 57 dagar, visar den betydande
strukturskillnad, som råder mellan nysnö och
kornsnö. Diagrammet fig. 3 ger en mycket
schematisk bild av variationen i penetrerande
förmåga hos nysnö, grovkornig snö och is med
varierande temperatur och vattenhalt.
Penetrationsförmågan, eller hårdheten i vallningshänsende,
tänkes angiven i logaritmisk skala. Is har
givetvis en med temperaturen varierande hårdhet
eller viskositet men ingen inträngande förmåga,
varför dess kurva blir en rät linje i diagrammet,
oberoende av temperatur och vattenhalt.
Egentligen skulle nysnö och grovkornig snö i
diagrammet ha representerats av fält, motsvarande
strukturområden, i stället för linjer, och mellan
dessa skulle ha placerats ett övergångsområde
för finkornig snö, dvs. nysnö som delvis men ej
fullständigt förlorat den ursprungliga
kristallstrukturen.
Vi kunna nu ge en reologisk karakteristik av
den s.k. universalvallan eller bättre
allföresvallan, ett för alla vallafabrikanter hägrande, men
— som det skall visa sig — ouppnåeligt mål. Vi
ha förut konstaterat, att vallans hårdhet måste
stå i en viss proportion till snöpartiklarnas
hårdhet eller rättare sagt deras penetrationsförmåga,
varav följer, att fig. 3, som gäller för
snöpartiklarna, motsvaras av ett med detta likformigt
diagram omfattande alla tänkbara skidvallors
hårdhet. Den tänkta allföresvallan skulle således i
detta diagram omfatta hela hårdhetsområdet
från den mest aggressiva nysnö till den grövsta
kornsnö mellan -—-30° och 0° och vid varierande
vattenhalt. Allföresvallan skulle sålunda ha en
såväl med snöns partikelstruktur som med dess
temperatur och vattenhalt variabel hårdhet eller
viskositet varjämte hårdhets-temperaturkurvan
måste uppvisa en, av strukturen beroende,
diskontinuitet vid 0° (fig. 3). Dessa fordringar
kunna icke uppfyllas samtidigt, vilket också framgår
av följande diskussion av möjligheterna.
Kravet på att hårdheten skall vara en funktion
av den deformerande partikelns storlek och
form, dvs. att materialet skall reagera som ett
hårdare ämne vid deformation av spetsiga
partiklar än av runda, synes vara omöjligt att
uppfylla och kan i själva verket heller icke
uppfyllas, då det gäller ämnen, som äro antingen
elastiska, viskösa eller plastiska. Då den deformeran-
de partikelns form är av betydelse för
deformationsspänningens storlek och därmed i viss mån
avgörande för deformationshastigheten, bör det
emellertid framhållas att vissa material, t.ex.
en del hartser (Houwink16) i motsats till, vad
som gäller för rent elastiska, viskösa och
plastiska ämnen, förändra sin reologiska karaktär
med deformationshastigheten, så att en hög
deformationshastighet ger en rent elastisk
deformation medan en relativt låg hastighet ger en rent
viskös eller plastisk deformation. Detta
förhållande har emellertid icke visat sig ha någon
praktisk betydelse i föreliggande fall.
En diskontinuitet i
viskositets-temperaturkur-van förekommer hos alla material vid
smältpunkten och tydligen, fast mindre utpräglat, vid
mjukningspunkten samt vid andra
omvandlingspunkter, t.ex. vid övergång från en kristallform
till en annan. En allföresvalla med smältpunkten
0° skulle kunna tänkas, men kohesionen skulle
då bli för liten i det smälta tillståndet, varför
vallan skulle skrapas av mot snön. Vid
mjukningspunkten är viskositetsförändringen hos
vallamaterialen icke stor nog för att kunna följa
motsvarande förändring hos isens viskositet,
utom då det gäller grovkornig snö.
För vallafabrikanten återstår då endast en
möjlighet till anpassning av vallan efter föret,
nämligen att på lämpligt sätt avpassa konsistensens
beroende av temperaturen, dvs. att genom
lämplig sammansättning av produkten inställa
hårdheten och lutningen av
hårdhets-temperaturkurvan på ändamålsenligt sätt. Man kan emellertid
icke överbrygga området vid 0°, annat än för
grovkornig snö, och man kan heller icke
använda samma vallor för nysnö som för
grovkornig snö, och härav följer, att det erfordras ett
flertal vallor för att uppnå de under alla
förhållanden idealiska åkegenskaperna. Ju mindre
antal vallor i en serie, desto mer måste man
kompromissa och väga glid- och
fästegenskaper mot varandra, och problemet är att
framställa vallor med så vidsträckta användningsom-
Fig. 3. Schematisk bild av penetrationsförmågan, P, för
snö och is som funktion av temperatur och vattenhalt.
P och vattenhalten angivna i logaritmisk skala. Man
observerar nysnökurvans i jämförelse med den för
grovkornig snö brantare lutning och betydligt mer utpräglade
diskontinuitet vid 0°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
