Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 14 januari 1950 - Polyvinylacetat — egenskaper och användning, av Stig Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
att en högviskös emulsion tål mindre mängd
fyllnadsmedel än en lågviskös. Pigmenttillsatsen
göres under omröring, och pigmentet vätes först
med vatten. Kaolin, talk, litopon, zinkvitt,
titan-vitt, kromgult, engelskt rött,
magnesiumkarbon-nat osv. kan i allmänhet tillsättas i mängder på
50—200 %.
En blandning av latex och
polyvinylacetatemul-sion ger en homogen, smidig film, som å ena
sidan är betydligt mera vattenfast än ren
poly-vinylacetatfilm och å andra sidan har bättre
åldringsbeständighet än en ren kautschukfilm.
Emulsionsblandningen är emellertid tämligen
instabil i värme, är känslig för
mjukgörings-medel och tål endast sådana fyllnadsmedel, som
är biandbara med latex.
Poly vinylacetatets användningsområden
Polyvinylacetat användes framför allt inom
områden, där dess starka vidhäftningsförmåga mot
andra material kan utnyttjas. Det är sålunda en
uppskattad komponent i klister och bindemedel
av olika slag, i läcker, i appreturmedel, i
konstläder m.ni. Ofta ingår det endast till några få
procent i preparatet i fråga men är det oaktat
av stor betydelse för produktens egenskaper.
Polyvinylacetat bör icke användas i
kompositioner, som utsättes för hög temperatur eller för
upprepad påverkan av vatten, starka syror, baser
eller lösningsmedel.
Lim, klister
Polyvinylacetatklister kan framställas och
appliceras i form av lösning, emulsion eller
smälta, och egenskaperna hos klistret modifieras
ofta genom tillsats av mjukgöringsmedel,
fyllnadsmedel eller andra plaster eller naturhartser.
Som universalklister är det utmärkt. En vanlig
sammansättning på snabbtorkande klister är
30 % polyvinylacetat med medelhög molvikt,
10 % absolut alkohol, 58,5 % aceton och 1,5 %
dibutylftalat. Genom val av lämpligt
lösningsmedel kan snabb- och långsamtorkande klister
framställas.
Klisterfogarna har god elasticitet vid
rumstemperatur, i kyla däremot en tendens att bli
spröda. Vattenbeständigheten är medelgod men
i de flesta fall fullt tillräcklig och avsevärt bättre
än vattenbeständigheten hos djur- och växtlim.
På grund av polyvinylacetatets stora benägenhet
att kvarhålla lösningsmedel längre tid, dröjer
det dock, innan maximal bindkraft erhålles. Om
man däremot utnyttjar polyvinylaceatets
termoplastiska egenskaper och utför klistringen i
värme och under tryck erhålles optimal styrka
på limfogen omedelbart efter nedkylning till
rumstemperatur. Genom variation av molvikten
och mängden och arten mjukgörare kan
termo-klistringstemperaturen varieras. Utomlands
användes polyvinylacetat mycket för snabbklistring
Tabell 4. Fyllnadsmedlets inflytande på limfogens styrka
(draghållfasthet i kp per 50 mm foglängd) hos klister,
framställt på basis au mjukgjord polyuinylacetatemulsion och
fyllnadsmedel (enl. Petz)
Halt av fyllnadsmedel, %
0 10" 30 50
Torrt Vått* Torrt Vått Torrt Vått Torrt Vått
prov prov prov prov
Kaolin 9,4 3,0 8,8 3,7 9,2 3,4 8,8 2,8
Krita 9,4 3,0 12,1 3,4 8,9 3,8 8,7 3,6
Magnesium-
karbonat 9,4 3,0 15,9 4,9 9,7 3,7 3,7 1,4
* Prov, lagrat 24 h i vatten.
av papper, kartong, cellofan o.d. i värme ("heat
sealing").
För vissa ändamål t.ex. i skocement är det
lämpligt att blanda polyvinylacetat med
nitro-cellulosa. I andra fall försättes det exempelvis
med dammar eller liknande naturhartser,
varigenom mjukningspunkten påverkas utan att
bindeförmågan nedsättes. Där emulsioner
kommer till användning bör även dessa försättas
med ett mjukgörningsmedel och eventuellt även
med ett fyllnadsmedel (se tabell 4).
Polyvinylacetat användes även som bindemedel för
cellulosa, sågspån, träavfall, kork m.m. Dessa
blandningar kan formas och efterbehandlas på olika
sätt.
Splitterfritt glas
Polyvinylacetatets goda klistrande egenskaper
har bl.a. även utnyttjats för framställning av
splitterfritt glas av laminattyp. Från 1930-talet
föreligger en mycket rik patentlitteratur på detta
område och i Tyskland framställdes sådant glas
i slutet på 30-talet i industriell skala (Pekaglas).
Ett relativt gott splitterskydd erhålles, om
vanligt oorganiskt glas på ena sidan bestrykes med
en lösning av polyvinylacetat.
Läcker, emulsionsfärger
I Tyskland synes polyvinylacetat ha använts för
färgframställning i tämligen stor utsträckning
ända från åren närmast före andra världskrigets
utbrott. Härtill torde dock bristen på feta oljor
åtminstone delvis ha bidragit. Polyvinylacetatets
ljusa färg, dess neutrala karaktär, stabilitet,
lättlöslighet, flexibilitet, vidhäftnings- och
pigment-bindningsförmåga borde dock vara lockande
egenskaper i detta sammanhang. Tyskarna
tillverkade två olika typer av polyvinylacetatfärg,
nämligen lösningar av polyvinylacetat, ofta i
kombination med nitrocellulosa, och
emulsionsfärger, baserade på en mjukgjord
polyvinylace-tatemulsion.
Speciellt som metallack har lösningar av
polyvinylacetat funnit användning, då det häftar
utomordentligt mot alla metaller (även mot
lättmetall efter tillsats av mindre mängd basiskt
pigment, t.ex. ZnO). Även för grundstrykning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
