Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 14 januari 1950 - Polyvinylacetat — egenskaper och användning, av Stig Johanson - Keramiskt nytt, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ib januari i 9 50
21
av trä lämpar det sig utmärkt, då filmen följer
träets dimensionsförändringar vid varierande
luftfuktighet. Polyvinylacetatlösningarna
appliceras bäst genom doppning eller bestrykning
med pensel. Endast lösningar, innehållande
mycket lågmolekylärt acetat kan sprutas. Genom
kombination med nitrocellulosa förbättras å ena
sidan polyvinjdacetatets hårdhet och
beständighet mot vatten, å andra sidan ökas
nitrocellu-losans vidhäftningsförmåga och
ljusbeständighet. De på polyvinylacetatemulsionsbasis
framställda färgerna har i Tyskland med framgång
använts både för inom- och utomhusmålning.
Även kitt och spackel framställs av
polyvinyl-acetatemulsion, likaså utmärkta läderlacker.
Impregnerings- och appreturmedel
Genom bestrykning eller impregnering med
polyvinylacetatemulsion eller
polyvinylacetatlös-ning kan papper och papp förlänas vissa
önskvärda specialegenskaper, såsom vatten- och
oljebeständighet, genomskinlighet,
värmeklistrings-förmåga, högglansig yta m.m.
Emballageindustrin har visat intresse för polyvinylacetat som
bestryknings- eller impregneringsmedel för
pappburkar o.d., där det i vissa fall med framgång
ersätter paraffin. Som ett kuriosum kan även
omnämnas, att man i Tyskland gjort försök att
använda polyvinylacetatemulsion som
konserveringsmedel för mjuka limpor. Limporna doppas
i emulsionen, torkas och steriliseras och håller
sig sedan färska lång tid. Polyvinylacetat såväl i
lösning som i emulsion användes även för
appre-turändamål t.ex. för förstyvning av silke (voile),
filt (hattar, tåkappor i skor), för stärkning av
kragar och manschetter m.m.
Konstläder, vaxduk
Relativt stora kvantiteter polyvinylacetat
förbrukas för framställning av konstläder, vaxduk
och liknande produkter. En typ av konstläder
erhålles, om läderavfall rives till fibrer och
blandas ined polyvinylacetatemulsion. Acetatet
fixeras på fibrerna genom koagulering av
emulsionen, och massan formas till ark, som sedan
pressas i värme. Sådant läder användes bl.a. för
framställning av skosulor. En annan typ får
man, om väv av textil eller papper belägges med
en massa, innehållande polyvinylacetatemulsion,
fyllnads- och mjukgöringsmedel jämte
färgpigment och eventuellt även ett
förtjocknings-medel. Genom sin höga
pigmentbindningsför-måga lämpar sig polyvinylacetatemulsion
särskilt väl för detta. Produkter av god kvalitet
erhålles, som kan användas för framställning av
väskor, hattband, skärp, tofflor m.m. Genom
impregnering av textil eller papper företrädesvis
med polyvinylacetatemulsion framställes en
tredje typ konstläder. Papperet eller pappen
måste vara olimmad och så gles mellan fibrerna
att polyvinylacetatkornen verkligen tränger in i
arket och icke lägger sig enbart på ytan. Om
riktig genomimpregnering erhålles blir papperet
efter torkning utomordentligt starkt. En
efterföljande ytbehandling (lackering och
mönsterprägling) ger mycket vackert utseende åt varan.
Slutord
I denna översikt har helt naturligt endast
poly-vinylacetatets viktigaste egenskaper och
användningsområden kunnat medtas. Det sagda torde
emellertid vara nog för att ge en bild av
produktens möjligheter. Polyvinylacetat har
naturligtvis liksom så många andra piaster ibland
använts på felaktigt sätt med mer eller mindre
misslyckat resultat som följd. Detta
sammanhänger delvis med att produkten är ny och dess
egenskaper relativt okända, delvis beror det på
att andra för ändamålet i fråga bättre plaster
ej kunnat erhållas på grund av
importrestriktioner e.d. Sådana misslyckanden får dock icke
utdöma polyvinylacetatet, som utan tvivel har
sin givna plats i plasternas stora familj.
Keramiskt nytt. Det faktum, att den keramiska
industrin påtagligt har uppryckts med plasternas genombrott,
får åtminstone delvis ses mot bakgrunden av, att ett nytt
material, som slår igenom på marknaden, ofta verkar
stimulerande på de industrier, som tillverkar material
med vilka det nya konkurrerar. Emellertid har även nya
användningsområden och teknikens framsteg i allmänhet
bidragit till denna acceleration i utvecklingen; ny är bl.a.
användningen av keramiska ämnen som
konstruktionsmaterial eller skyddsbeläggning vid mycket höga temperaturer,
t.ex. i gasturbiner och reaktionsmotorer (Tekn. T. 1947
s. 747, 754; 1949 s. 47).
För elporslin representerar de eldfasta oxiderna det
nyaste materialet. De innehåller oxider av aluminium,
beryllium, zirkonium, torium eller magnesium, använda
antingen var för sig eller i kombination; i vissa fall tillsättes
lera och flussmedel. Bränningen sker vid temperaturer
över 1 600°C. Dessa porslin har utomordentliga mekaniska,
termiska, elektriska och kemiska egenskaper och används,
ehuru dyra i tillverkning, överallt där mycket stora
fordringar ställs på materialet. Under kriget använde sålunda
både tyskarna och de allierade tändstift av aluminiumoxid.
För närvarande används oxiderna mycket i radiorör och
inom elektroniken överhuvud.
I titanaterna har man funnit ett porslin med mycket hög
dielektricitetskonstant. De består i huvudsak av en
sammansättning av barium-, strontium-, kalcium- och
bly-titanat och tillverkas kommersiellt med
dielektricitetskon-stanter över 5 000; kapacitetens temperaturkoefficient är
mycket hög och förlustfaktorn variabel inom vida
gränser. Vid laboratorieförsök med barium- och
strontium-titanat har man kommit upp till dielektricitetskonstanter
på 20 000. Andra titanat, såsom järn-, koppar-,
vanadin-och kromtitanat, är halvledare och användes för
motståndsändamål.
Zirkoniumsilikat har för högfrekvensändamål ungefär
samma egenskaper som steatiten, men är till sina termiska
och mekaniska egenskaper och sin kemiska resistens
överlägset alla porsliner utom de eldfasta oxiderna. Vid höga
frekvenser har zirkoniumporslinerna en låg förlustfaktor.
Kordierit (ett magnesiumaluminiumsilikat) har en mycket
låg termisk utvidgningskoefficient, t.o.m. lägre än
aluminiumoxidens och påverkas mycket litet av häftiga
temperaturväxlingar; i dielektriskt och mekaniskt avseende är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
