Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 14. Rotor till bågskovelturbin enligt fig. 13. Fig. 15. Tuber av korrugerad plåt för luftförvärmare.
I en modern kraftstation, där ångturbinerna är
konstruerade med ett större antal avtappningar
för matarvattenförvärmning, kommer den
kvantitet ånga. som från turbinens avlopp strömmar
till kondensorn att nedgå till omkring hälften av
vad som tidigare varit vanligt, eller till omkring
2 kg/kWh. Härigenom ökas vid stora enheter
området för deras tillväxt, och det kan tänkas,
att vid 1 500 r/m bågskovelturbiner i enheter på
400 000 kW och mera kan byggas.
Ljungströms luftförvärmare
Luftförvärmaren värmeöverförande element
erhöll sin principiella utformning såsom en del
av en liten ånganläggning 1895. Vid denna tid
understödde Alfred Nobel mina ansträngningar
att skapa en ny typ av högeffektångpanna. Den
princip, som skulle tillämpas, förutsatte inom ett
slutet system anordningen av
värmeabsorberan-de element, inom vilka högtrycksånga
genererades, varvid vattnet cirkulerades med en pump.
Högtrycksångan genererade i sin ordning
arbets-ånga av lägre tryck i en evaporator, ansluten till
det cirkulerande systemet. Utformningen av
ångpannan kunde då fritt utvecklas efter linjer mot
maximum av konvektiv effekt och den form av
eldyta, som valdes, utgjordes av tillplattade rör,
gjorda av band av korrugerad plåt med
korruge-ringarna lagda i 45° vinkel mot bandets
längdriktning. Detta band veks sedan dubbelt,
varefter bägge kanterna löddes tillsammans.
Resultatet blev ett tillplattat rör, fig. 15, vars insida
formade en passage för ångan och vattnet,
sammansatt av kanaler, vilka korsade varandra. Om
ett av dessa tillplattade rör lades tätt intill ett
annat likadant, så bildade det mellanliggande
mellanrummet även detta kanaler, som korsade
varandra, men dessa kanaler var öppna för
genomströmning av ett fluidum i rät vinkel mot det
tillplattade röret.
Ett element utfört på detta sätt kunde antingen
användas lindat i en spiral på sig självt eller
uppdelat som ett antal parallellt ined varandra
anbragta element. I bägge fallen blev resultatet en
mycket effektiv värmeväxlare. En sådan ång-
panna, fig. 16, anbringades på en snabbgående
ångslup, som provades i Stockholms skärgård.
Ångpannan undergick senare prov vid Durham
College of Science i Newcastle. Den höga
effekten hos det korsvis korrugerade röret
utnyttjades även som värmeväxlare i kondensorer,
fig. 17, bl.a. på en engelsk torpedbåt. Figuren
visar skillnaden i storlek jämförd med en vanlig
tubulär kondensor.
År 1917 erhöll jag i uppdrag av AB
Ljungströms Ångturbin att utarbeta ett turbindrivet
ånglok. Ett kondenserande lokomotiv behöver,
om kondensorn är luftkyld, endast förses med
den vattentillförsel, som erfordras för att ersätta
läckning inom systemet. Det beslöts, att Ljung-
Fig. 16. Högeffektångpanna enl. Ljungströms
luftförvärmar-princip (Birger Ljungström demonstrerar den ringa vikten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
