Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 20. Tubförvärmare för turbinlok.
Utvecklingen fortgick tillfredsställande och
officiella prov på en sjöångpanna hos Howdens
i Glasgow visade den anmärkningsvärda
verkningsgraden av icke mindre än 88 %. Alla de
anläggningar, som under denna tid gjordes, var
smärre handeldade sådana. Det observerades
emellertid, att med luftförvärmaren följde en
allmän tendens mot stark rökbildning och täta
påeldningar var nödvändiga för att undvika
dålig förbränning. På det turbinlok, som här
ovan berörts och som vid denna tid var föremål
för försöksdrift vid Statens Järnvägar, användes
till att börja med en luftförvärmare av tubulär
utformning, fig. 20. Ehuru förbränningsluften i
denna luftförvärmare icke uppvärmdes högre än
till 150° observerades en påfallande skillnad från
den vanliga rutinen vid eldningen av detta
lokomotiv. Lokomotivpannan har länge varit en av
de mest effektiva bland ånggeneratorer.
Fyrboxen producerar såsom varande en intensiv
strålningseldstad omkring hälften av den totala
ångproduktionen och den konvektiva ytan i
tuberna blir särskilt effektiv genom den kraftiga
blästern i rökskåpet. Eldaren på ett lokomotiv
bygger gärna upp en tjock fyr i eldstaden, där
påeldningen sker på en mycket kraftig
underbädd av glödande koks. Vid forcering av långa
stigningar skapas därav möjligheten att mot-
Fig. 22. Dubbel Wilcoxpanna för Dalmarnocks kraftverk.
svara de höga krav på ångbildning, som
omständigheterna påfordrar.
När luftförvärmaren togs i bruk, visade det sig
redan från första början, att det var svårt att
erhålla en tillfredsställande underbädd av koks
på rosten, och senare, när den tubulära
luftförvärmaren ersattes med en
ljungströmsförvär-mare, fig. 21, anbringad direkt framför
rökskåpet, framträdde denna svårighet ändå kraftigare.
Utbytet av luftförvärmaren, som skett av den
orsak, att den tubulära luftförvärmaren på vissa
ställen där daggpunkten underskreds snabbt
frättes sönder, medförde visserligen en
effektivare och mera hållbar anordning för
luftförvärmning, men samtidigt med den stegrade
lufttemperaturen försvårades ytterligare arbetet vid
eldningen. Den underbädd av koks, som man
försökte bygga upp, försvann helt och hållet, och
eldningen måste skötas med ett mycket tunt
bränslelager, som fordrade stor skicklighet. Den
intresserade och ambitiösa personalen lyckades
emellertid trots detta att uppnå vackra
ekonomiska resultat, men det visade sig, att kraven på
personalen åtminstone vid handeldning var
alltför höga. Liknande svårigheter framkommer
även vid andra handeldade ånganläggningar, där
luftförvärmaren togs i bruk. Allting gick bra, så
länge personalen noggrant följde de för eld-
Fig. 21. Ljungströms
luftförvärmare, inbyggd i turbinlok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
