Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1950 - Teletekniken i »luftbron», av D H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
195
Teletekniken i "luftbron". När lufttrafiken på Berlin
var som allra intensivast under luftbrooperationerna
(Tekn. T. 1949 s. 222) landade och startade ca ett plan i
minuten och denna trafiktäthet kunde upprätthållas
praktiskt taget oberoende av väderleksförhållandena, tack vare
väl planerade och organiserade navigerings- och
trafik-ledningshjälpmedel.
Varje plan var försett med en åttkanals-UK radio, en
mindre HF radio samt en radiokompass. De amerikanska
plan, som användes, var efter en tid alla av samma typ
och hade samma marschfart, men de brittiska planen var
av olika typer och hade olika marschfart. För att
nedbringa kollisionsrisken försågs därför planen även med en
identifieringssignalanläggning, med vars hjälp piloten
kunde sända identifierings- och positionssignaler.
Den markbaserade utrustningen för navigering utgjordes
av vanliga rundstrålande radiofyrar och fyrkurs radiofyrar,
vilka installerats på lämpliga platser i brittiska och
amerikanska zonerna. För kombinerad trafik- och
navige-ringskontroll användes markbaserad bevakningsradar med
ca 1(50 km räckvidd. Denna radar var placerad i Berlin
och bestod av sammanlagt fem katoskop och en skiatron.
Alla katoskopskärmarna var av typ "moving target
in-dicator". Två av dem (en för varje korridor) var inställda
för 160 km räckvidd och de återstående tre för 13 km. De
kortare räckvidderna användes för närtrafikkontroll. Fig. 1
ger en .bild av hur det kunde se ut på katoskopskärmarna
en dag då trafiktätheten var särskilt stor.
"Moving target indicator" är en finess som infördes
lör att man på katoskopskärmen endast skall se rörliga
radarmål. Ekon från i radarstrålen befintliga fasta
föremål, såsom byggnader, bergstoppar osv., indikeras här ej
på skärmen. I princip åstadkommes detta genom
fasjämförelse mellan på varandra följande ekoimpulser och en
referenssignal, vilken genereras i radarmottagaren. De
mottagna ekoimpulserna matas samtidigt in i två
mottagar-kanaler. Den ena kanalen släpper igenom ekoimpulser
utan tidsfördröjning, under det att impulserna i den andra
kanalen fördröjs en tid, som är lika stor som tiden mellan
två av radarsändarna utsända impulser. Sedan impulserna
sålunda passerat dessa båda kanaler jämförs de i en
kom-parator. Om impulserna kommer från ett stillastående
föremål, släcker de ut varandra i komparatorn, men om
de kommer från ett rörligt mål, förefinns tydligen mellan
dem en fasskillnad, sådan att de ej utsläcker varandra.
Bevakningsradarn vid Berlin var även försedd med "video
mapping", dvs. en till radar antennsystemet synkroniserad
anläggning, med vars hjälp man på katoskopskärmarna får
Fig. 1. Typiska bilder på bevakningsradarns katoskopskärm; t.h. ser man tydligt effekten av "video mapping’; de undre
bilderna tjänar som identifieringshjälp för läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
