- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
588

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 17 juni 1950 - Insänt: Automatiska växellådor, av Hugo Björck och Einar Bohr - Rättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588

TEKNISK TIDSKRIFT

(om båda uttryckta i procent), äro grundsatser för
förståelsen av den hydrauliska kopplingens arbetssätt.

Så länge någon möjlighet ej finnes att momentant
förstora motorns moment, är den hydrauliska kopplingens
egenskap att vid stor slirning kunna överföra större
moment än normalt utan praktiskt värde även vid start.
Ökade mekaniska påkänningar kan ej heller uppträda på
samma sätt som vid mekanisk koppling, där man har att
räkna med stötkrafter vid hastig inkoppling på grund av
motorns svängmassor. Den hydrauliska kopplingen
medger ej att motorns varvtal stegras över en viss gräns,
förrän utgående axeln börjar rotera och slirningen avtar,
och någon stöt kan ej åstadkommas utan extra
anordningar. Ovanstående förhållande framgår av .de formler
Bohr anför på sid. 969. För en viss koppling är det
överförbara momentet M — k n". Är förhållandet mellan
vridmomenten vid 100 % slirning och 2,5 % slirning t.ex. 10,
så följer (om motorns vridmoment antas konstant), att
motorns varvtal vid start (100 % slirning) ej blir högre än
1 :\J 10 av det motorvarv, vid vilket slirningen är 2,5 %.

Kunde den enkla hydrauliska kopplingen vid start ge
10—12 ggr momentförstoring, vad skulle det då egentligen
finnas för anledning att tillverka de betydligt mera
komplicerade hydrauliska växlarna, vilka i bästa fall (Lysholm—
Smith) max. ger 6 ggr momentförstoring? Svaret är
emellertid helt enkelt, att den hydrauliska kopplingens ut- och
ingående moment alltid är lika. Detta klarlägges även i
Kelleys artikel (Bohrs litteraturreferens 4), där tydligt
utsäges (se s. 298 högra spalten överst), att en motor med
momentet 190 ft-lb vid start utövar just momentet 190 ft-lb
på den då stillastående drivna kopplingsdelen.

Beträffande mitt förslag till systematisk uppdelning av
hydrauliska anordningar kan jag ej inse annat, än att en
sådan skulle underlätta förståelsen av och minnet för de
principiella skillnaderna mellan olika konstruktioner. Vid
en begränsning av ämnet till motorfordon, vilket här väl
varit meningen, tror jag också, att den föreslagna
gruppindelningen i huvudsak kan bibehållas. Att göra en
fullständig systematisering skulle — det erkänner jag
villigt — överstiga mina krafter. Bohr säger, att direkt
mekanisk anslutning mellan motor och utgående axel är möjlig
i samtliga anförda tre grupper. Detta tycks vara en riktig
anmärkning och vissa nyare hydrauliska
personvagnsväxellådor har verkligen utförts med direktkoppling, fastän
den hydrauliska delen är konstruerad att arbeta även som
hydraulisk koppling. Mitt "alltid" var således förhastat
men betingat av, att jag endast följt utvecklingen av de
större hydrauliska bussväxellådorna, bland vilka jag ännu
ej träffat på någon med kommersiell spridning, som varit
utförd som hydraulisk växel-koppling och därjämte med
direktkoppling. Detta senare synes i viss mån vara "kaka
på kaka", men givetvis möjligt; nödvändigheten och
lämpligheten kan dock ifrågasättas.

Mina uppgifter om Whites växel var otvivelaktigt riktiga,
då Bohrs citat ur Lindbloms artikel i SAE J är grundat på
ett förargligt tryckfel. Sista meningen före Bohrs citat
lyder nämligen: "Prominent in the field today are the
White Hydrotorque Drive and the Spicer converter." (Är
det härifrån hopkopplingen White—Spicer kommit?) Bohrs
citerade stycke börjar i SAE J med "The former", vilket
uppenbart är ett tryckfel för "The latter", eftersom den
efterföljande beskrivningen tydligt hänför sig till Spicers
licenstillverkade Lysholm—Smiths växel. Andra stycket
längre ned börjar med "The White Hydrotorque combines
the features of an hydraulic torque converter and an
hydraulic coupling" — — — (åtföljt av en beskrivning),
fjärde stycket ovanför detta senare börjar: "Schneider
contributed a new type of blading for high efficiency and
made the single-stage converter economical for automotive
use in combination with two or möre operating speed
ranges." Vid en uppmärksam läsning av Lindbloms artikel
bekräftas således helt mina uppgifter.
Min anmärkning om GM:s nya växel avsåg V-typen. Att

denna synes ha haft den svenska Lysholm—Smithväxeln
till förebild och är en utveckling av denna, vidhåller jag
fortfarande. Av figuren att döma förefaller det som om i
den hydrauliska delen endast en ledskene- och en
turbin-krans borttagits från en Lysholm—Smiths växel. I övrigt
har endast en skicklig omgruppering av detaljerna skett.
Huvudprinciperna för Lysholm—Smiths växel är
bibehållna.

Bohr och jag förstår ej varandra, när vi talar om
momentutväxling. Det är säkerligen mycket vanligt med
missförstånd om termen utväxlingstal. När man talar om
en "låg växel" och en "hög växel" blir det i regel inga
missförstånd, men så fort man säger "lågt utväxlingstal",
är man ute på osäker mark. Man kan måhända undgå
missförstånd genom att i st. för "momentutväxling"
använda termen "momentuppväxling" (se Binman:
"Hydraulisk kraftöverföring", Tekn. T. 1945 s. 905), vilken term
ej torde behöva missförstås. Bohr är ej konsekvent i sin
artikel, när han där talar om maximalt utväxlingstal på
20: 1, 2: 1 etc. Enligt egen terminologi borde ban snarare
talat om minimalt (lägsta) utväxlingstal. Frågan om hur
utväxlingstal skall anges såväl vid varvtal som moment,
och vilket som skall kallas högt eller lågt är emellertid en
fråga av stort allmänt intresse, och den borde klarläggas,
helst genom ett uttalande från Automobil- och
Motortekniska kommittén eller TNC. Samma sak gäller i viss mån
även övriga berörda terminologifrågor. Hugo Björck

Björck upplyser läsekretsen flera gånger, att en
växellåda icke kan ersättas av kopplingen i bilen. Så vitt jag
vet, har ingen påstått något sådant.

Utom varvtalsförluster i den hydrauliska kopplingen
förekommer även vridmomentförluster, som ger sig till känna
i form av huvudsakligen inre friktion med upphettning till
följd. Noggrant taget är utgående vridmomentet aldrig lika
stort som det ingående på grund av förlusterna. Om
varvtalsförlusten är 21/3 % är verkningsgraden på grund av
samtidigt förekommande vridmomentförlust mindre än
97^2 %, soin också framgår av Angelis diagram. Under
vissa förhållanden kan även vridstötar tänkas.

Genom sin speciella kännedom om Whites växellåda, har
Björck uppklarat ett missförstånd, som orsakats av ett
väsentligt tryckfel i en av mig citerad uppsats. Detta är,
så vitt jag kan finna, det enda positivt värdefulla i hela
diskussionen och borde ha kunnat anges i ett kort inlägg.

GM:s växellåda av V-typen har icke Lysholm—Smiths
växellåda till konstruktiv förebild. Utom att turbin- och
ledskeneanordningarna är helt olika utformade och
anordnade, saknas i V-typen friktionskoppling och har
tillkommit en frihjulsanordning. Hur kan man då tala om
konstruktiv efterbildning? Båda grundar sig emellertid
självfallet på Foettingers princip för hydrauliska växellådor.

Jag förstår Björck mycket väl i fråga om terminologi för
utväxlingsförhållanden och har icke anmärkt på den. Hade
jag kunnat tänka mig så lång utläggning, därför att jag
upplysningsvis överförde Björcks mera ovanliga "högre
momentutväxling" till det vanliga "lägre utväxling", skulle jag
nog aktat mig. Själv använder jag termerna "låg och hög
utväxling" fullständigt konsekvent, varför Björcks
påstående om inkonsekvens (jag har aldrig skrivit orden
"maximalt utväxlingstal") måste bero på nytt "förhastande".

Einar Bohr

Rättelse. I artikeln "Värmeöverföring genom
gasstrålning" i Tekn. T. 1950 s. 365 bör följande rättelser införas:
på s. 365 under ekv. (2) står "Emedan Ts . . .", skall vara

"Emedan Tv ■ ■.". I ekv. (3) fattas en parentes om .

11 2 23 \ 0,65

På s. 367, rad 13 nedifrån står , skall vara

\ 473 /

1 223 \ 0,45

473 I ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free