Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Svensk vattenkraft — återblick och framtidsvy, av Erik A E Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 9. Hammarforsens kraftstation.
Fig. 10. Ljusne strömmars kraftverk.
Fig. 11. Kraftstationen och dammbyggnaden oid Övre
Knäred.
Fig. 12. Nedsättning av bågsättar vid Krångede,
Dammbyggnader
Dammbyggnadstekniken i vårt land
karakteriseras i yttre måtto kanske mest därav att
sten-beklädnaden, ett minne från den helt murade
stendammen, har slopats; betongen har fått
framträda i all sin nakenhet och med den
motståndskraft mot väder och vatten, som den hava
kan. Detta är i högsta grad beroende på hur
betongen har sammansatts, blandats och gjutits.
Därvidlag är utvecklingen ingalunda avslutad.
Som exempel må nämnas att man före
Krokströmmens nu pågående arbete har lagt upp och
i det närmaste slutfört ett mycket ingående
undersökningsarbete, som har resulterat i
värdefulla rön.
En ny typ av lamelldamm, ersättande den
gamla klumpdammen, lancerades 1933 vid
Krånge-deforsarnas utbyggnad. Man använde där
också för första gången bågsättsavstängningar och
etappvis uppbyggnad av mellanpelare och
ut-skovskroppar. Vattnet släppes fram mellan
pelarna och utskovskropparna gjutes sedan inom
en av bågsättar bildad fångdamm. Bågsättarnas
nedsättning, fig. 12, utgör ett spännande moment
i utbyggnaden.
Både dessa och lamelltypen har i mer eller
mindre modifierad form använts på flera andra
håll. Vid Skallböle, fig. 13, har man till och med
nyligen använt bågsättar av betong, och det lär
ha gått bra. Vid en serie verk i Dalälven —
Långhag, Skedvi ocli Gråda — bygger man på
motsvarande sätt. Vid Skedvi har man för
övrigt nedanför utskovet byggt en energidödare av
ny intressant typ. Vattenfallsstyrelsen använder,
såsom vid Forsmo, i regel plana bågsättar, men
principen för den successiva gjutningen är för
övrigt densamma.
Dammar av här visad typ måste grundläggas
på relativt god och fast berggrund. Någon har
sagt, att man inte bör spränga bort gott berg,
exempelvis för tätklack eller basyta, och ersätta
detta med dålig betong. Faktiskt kan dock berget
stundom vara så dåligt, att till och med betong
måste anses vara bättre.
Är kravet på gott berg stort för lamelldammar,
måste det anses vara ännu större för
valvdammar. Sådana av betydande storlek har endast
utförts tre gånger i vårt land, vid Gullspång år
1907, vid Gideåbacka år 1917 och vid Norrfors
år 1925, men ytterligare en och betydligt större
än de nämnda är under utförande vid
Krokströmmen i Ljusnan. På grund av konsolverkan
vid basen måste man säkra sig mot glidning,
och faran är ej störst mellan betong och berg
utan i sprickor inuti berget. Detta är här av
Rapakivi-natur och har sålunda tendens att
"ruttna" så snart det exponeras.
(På tal härom må nämnas att i "Construction
planning and plant" av A Ackerman och Ch
Lochner [New York 1940] beskrives ett fall, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
