Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1950 - Kortintervalltändning — en ny metod för bergsprängning, av Ingvar Janelid - Fritz Jacobsson †, av K-G Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
TEKNISK TIDSKRIFT
fallet kan mycket vinnas genom ett minskat
antal skjutningar med färre avbrott i övrigt arbete
samt mindre omkringkastning av sten och
sänkta kostnader för täckning och sprängskydd.
Litteratur
1. Le et, L D: Vibrations from Blasting, Explos. Eng. 24 (1946) s. 4.
2. Langfors, U: Minskning av markskakningar vid sprängning,
Tekn. T. 1949 s. 141.
3. Avery, \V: Mång benefits found in delayed action blasts at New
York Trap Röck Quarries, Pit & Quarry okt. 1947 s. 90.
4. Delaged action blasting, Röck Prod. mars 1948 s. 116.
5. Blasting demonstration, Röck Prod. juli 1948 s. 78.
6. Miller, L F: Photography a practical aid to blasting, Röck
Prod. jan. 1949 s. 80.
7. McFarland, B M: Better fragmentation claimed for fast-delay
caps, Min. a. Metallurg, dec 1948 s. 660.
Fritz Jacobsson †
överingenjören Fritz Jacobsson rycktes hastigt bort
lördagen den 8 juli 1950 under vistelse på sitt sommarställe
i Stockholms skärgård. Strax före arbetstidens slut på
fredagsmiddagen gick jag in till honom för att ta farväl
inför min förestående semester. Vi pratade med varandra
om arbetet och om en tjänsteresa till Norrland, som
Jacobsson skulle anträda på måndagen och som han
gladde sig åt, varefter även han skulle ta semester. Vi
talade också om hur det skulle ordnas, när han med
februari månads utgång 1951 skulle avgå ur tjänsten. Fritz
Jacobsson såg med tillfredsställelse fram mot sin
pensionering. Båda voro vi emellertid glada över att han även
såsom pensionerad skulle stå till Ångpanneföreningens
förfogande för utredningsarbete inom sitt speciella område,
kraftekonomi och taxefrågor. Vi skildes med ett handslag
och en önskan om en god sommar. Nästa dag var han död.
Utan förberedelse kom döden och korsade alla planer.
Född i Kalmar den 28 februari 1886 bevarade Fritz
.Jacobsson livet igenom kärleken till vattnet och båtar.
Hans båtar gåvo honom utlopp för det inneboende
behovet att arbeta inte bara vid skrivbordet utan även med
sina händer i rent praktiskt, tekniskt betonat arbete. Hans
skicklighet vid svarven och skruvstycket var icke föraktlig.
Efter mogenhetsexamen i Kalmar 1905 kom han
omedelbart in på KTH och utexaminerades från E 3 på våren
1908. Han kom till en början in på samma bana, på vilken
han efter rikt växlande praktik skulle sluta, den
rådgivande ingenjörens. Han var sålunda anställd hos Bergman
& Co 1908—1910 och hos Södra Sveriges
Ångpanneförening 1910—1912. År 1914 företog ban såsom
Kommers-kollegii stipendiat en studieresa till Förenta Staterna. Efter
två år såsom distributionsingenjör hos Helsingborgs El-
verk blev han driftingenjör hos Helsingborgs Kopparverk
1916—1919. Därefter kom han i statstjänst och var
direktörsassistent vid Älvkarleby Kraftverk åren 1919—1930 och
byrådirektör hos Vattenfallsstyrelsen 1930—1934.
Därunder sysslade han framför allt med
kraftavsättnings-frågor, kraftkontrakt och taxefrågor. Han hade den
oskattbara förmånen — liksom flera andra av hans och min
och yngre generationer — att få arbeta direkt under
Waldemar Borgquist med allt vad detta innebar av hårt
men intressant och livgivande arbete i utvecklingens
främsta frontlinje.
Jacobsson hade sålunda en mångsidig och gedigen
erfarenhet, när han den 1 januari 1935 efterträdde Jonas
Österberg såsom överingenjör och chef för elektrotekniska
avdelningen hos Mellersta och Norra Sveriges
Ångpanneförening. Ångpanneföreningen tillförde han ett stort
kunnande och en rik erfarenhet särskilt på det
kraftekonomiska området. Krafttaxor och kraftkontrakt voro hans
specialiteter. Han anlitades i ständigt stigande omfattning
såsom rådgivare, när det gällde kraftfrågor för kommuner
och industriföretag. Under sin vattenfallstid konstruerade
han en varaktighetsmätare för elektrisk kraft, för vilket
han år 1931 belönades med IVA:s mindre guldmedalj.
Jacobsson hade inget behov av att hävda sig genom att
framträda utåt, han hade kanske till och med en viss
motvilja mot att uppträda offentligt. Men hans kunnande togs
i anspråk på mångahanda sätt i utrednings- och
kommittéarbete inom Elverksföreningen, norm- och
nomenklaturarbetet samt föreskriftsväsendet. Han var av K.M:t
förordnad såsom elektroteknisk sakkunnig åt
utredningsmannen vid den Granholmska utredningen 1937 om
rationellt utformande av rikets elektriska stamlinjesystem. På
Sven Liibecks uppdrag gjorde han 1937 en utredning om
elektrifieringen av Gävleborgs län. Vid sin död hade han
ännu K.M:ts uppdrag såsom elektroteknisk sakkunnig vid
ombyggnaden av Uppsala Domkyrka.
Jacobsson var en flitig skribent och har publicerat ett
stort antal uppsatser i vattenfallsstyrelsens meddelanden,
i Teknisk Tidskrift, i Era och i Elverksföreningens
Handlingar m.m. Sedan 1935 har han svarat för den
elektrotekniska delen av ångpanneföreningens årsberättelser, som
under hans penna utvecklats till utomordentligt värdefulla
översikter över vad som under året tilldragit sig på
elektroteknikens område. Hur vitt omspännande hans
arbetsfält var, framgår av de ämnen, hans publikationer gällde,
elektrisk kyrkouppvärmning, parallelldrift mellan
kraftstationer, nollpunktsjordning, sammanlagring av
varaktighetskurvor, faskompensering med kondensatorer,
snedbelastningen i distributionssystem, sjukhusens
kraftförsörjning, varaktighetsmätare, glödlamporna och
spänningsregleringen i distributionsnäten, elektriska universaltariffer,
sammanlagringsproblemet, krafttaxor m.m.
Fritz Jacobsson har fått den vila, som han så gärna
önskade efter ett strävsamt och arbetsfyllt liv. Efter en
lång arbetsdag — fylld av gediget arbete, utan fjäsk och
utan fusk — har han lagt ner sin penna och sin
räkne-sticka. Dessa voro hans verktyg, och han hanterade dem
med stor skicklighet. Han hörde till de tekniker, som hade
sinne även för språkets rykt och ans. Han skrev liksom
han tänkte, redigt och klart. Och han räknade ärligt och
försiktigt. Jacobsson var en utomordentlig
utredningsman. Han hade ett stort kunnande, ett klart förstånd, en
fast vilja och ett ärligt uppsåt. I diskussionen kunde han
med kärvhet och hetta förfäkta sin mening, men han gav
sig alltid för sakskäl. Han gav skäl och tog skäl. Stred han
— och stred gjorde han inte ogärna för vad han ansåg vara
rätt och sanning —, så var det med blanka vapen. Ärlig och
rättfram gick han sin väg, svek och bakvägar voro honom
främmande. Prestigesynpunkter föraktade ban. Fritz
Jacobsson var en redlig och ödmjuk sökare efter sanningen.
Sådan skola vi minnas honom, vi som voro hans vänner,
hans arbetskamrater och hans uppdragsgivare.
K-G Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
