Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Radioindustrins barndom — en studie i teknologiskt nyskapande, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1950
751
Radioindustrins barndom
— en studie i teknologiskt
nyskapande
338.45 : 621.396(091)
Om man studerar radioindustrins utveckling frapperas
man av, hur radikala ändringar i produkten och i dess
användning har inträffat ungefär vart tionde år sedan
1900. De framsteg, som karakteriserar de olika dekaderna,
är: fartygstelegrafin, den trådlösa telefonin, kortvågsradion,
rundradion, reseradion, frekvensmoduleringen och
televisionen.
Det är vetenskapsmännen och teknikerna, som har
framtvingat denna hektiska takt i radions teknologiska
utveckling, och man har alla skäl att anta, att sak samma är
fallet i många andra industrier. Vi kan alltså vänta oss,
att alla dessa industriers produkter under ännu många år
framåt kommer att med korta mellanrum bli föråldrade.
Det finns också en allt mera uppenbar sannolikhet för, att
vi lever i en andra industriell revolution, där beräkningar,
vilka baseras på ekonomisk stabilitet, är mer eller mindre
värdelösa.
En stor del av den nuvarande ekonomiska analysen ägnas
åt utredningar av, hur företagaren fattar sina beslut med
ledning av kostnader och priser för existerande produkter.
Därför förefaller det som om ekonomerna ännu icke
hade blivit varse, hur vetenskapen och tekniken gör beslut
av dessa slag till frågor av sekundär betydelse under ett
företags livstid. Självfallet är inte kostnadsproblemen för
etablerade produkter betydelselösa. I en period där snabba
framsteg äger rum inom tekniken beror dock en firmas
existens ofta på, hur effektivt dess skapande krafter
inriktas på den framgångsrika introduktionen av nya
produkter. Den företagsekonomiska analysen har med andra
ord allt för mycket bekymrat sig om lokal taktik, och inte
tillräckligt sysslat med allmän strategi.
Det ser alltså ut, som om det viktigaste problemet för ett
företag, som vill ha framgång på sådana områden, där
det vetenskapliga framåtskridandet dikterar takten, vore
att följa med den tekniska utvecklingen eller komma in i
den vid rätt tidpunkt. Alla industrier, där dagens produkter
kan beräknas bli föråldrade inom tio år eller tidigare,
måste basera en praktiskt användbar teori för sin
ekonomiska utveckling på de teknologiska framstegens
dynamik.
Vissa lärdomar kan i detta hänseende dras ur en analys
av radioindustrins utveckling under perioden 1890—1912,
dvs. den kommersiella radions födelsestund och tidiga
barndom.
Hur vetenskapen födde radioindustrin
Radioindustrin var en direkt avkomling av den revolution
inom fysiken, som under 1800-talets första hälft, till följd
av framstående fysikers arbete i olika länder, skapade ett
helt nytt begrepp om elektricitetens natur, vilken under
århundraden hade varit en gåta.
Radion var endast en liten del av hela det berörda
området, och till en början utvecklades "det trådlösa" ytterst
långsamt. För det första fanns det andra, viktigare och
närmare till hands liggande tillämpningar av elektriciteten,
t.ex. alstringen av elektrisk kraft, glödlampan, telegrafen
och telefonen. För det andra ägnade sig vid denna tid
endast ett fåtal personer åt ingenjörskonsten och nya
uppslag kom därför att ligga outnyttjade i tiotals år.
Referat av uppsats av W Rupert Maclaurin i Amer. econ. Rev.
mars 1950.
Det tog sålunda femtio år från den första antydan om,
att radiovågor existerade, till dess det första företaget
på det trådlösa området startades. Redan 1846 gav
Faraday denna antydan. Är 1864 lanserade Maxwell sin teori
för det elektromagnetiska fältet och 1886 bevisade Hertz
för första gången radiovågornas existens — men ingen
av dessa hade den ringaste tanke på kommersiell
till-lämpning. Å andra sidan hade Marconi, som blev
banbrytaren på detta område, icke den teoretiska utrustning
som krävdes för att göra t.ex. Hertz’ upptäckter. På samma
sätt var det med elektronröret, där det teoretiska
uppslaget gavs av Thompson och Richardson genom deras
teori för elektronemissionen, på vilken de Forest
sedermera utvecklade trioden och dess användning som
radio-detektor.
Det blev först efter 1900 som tidsintervallet mellan en
vetenskaplig upptäckt och dess kommersiella tillämpning
kunde förkortas. Medan universiteten dessförinnan hade
inriktat sig på att utbilda ett fåtal vetenskapliga forskare,
började de tekniska läroanstalterna vid denna tid till
industrins förfogande ställa ett allt större antal ingenjörer,
hos vilka den vetenskapliga grundutbildningen parades
med ett starkt intresse för praktiska tillämpningar.
Elindustrins passiva roll
Vid sekelskiftet, då Marconi lanserade sitt första företag,
var Western Union, Postal Telegraph och American
Tele-phone and Telegraph starkt blomstrande företag inom
teletekniken, liksom General Electric, Western Electric
och Westinghouse var betydande tillverkare av elektrisk
utrustning. Ekonomiskt var dessa industrier i en gynnsam
ställning för exploatering av det nya
kommunikationsmedlet. Det fanns också en tillräcklig grad av monopolism
i branschen för att forskning och nya projekt skulle kunna
bäras, liksom även tillräcklig konkurrens för att stimulera
till vidareutveckling.
Det mäktigaste av företagen var Western Union, som
1902 drev över 1,5 milj. km telegrafledningar och två
internationella kablar, vilka gav en bruttoinkomst av 29 M$.
Det mindre företaget Postal Telegraph hade 0,5 milj. km
telegrafledningar och via ett dotterbolag fyra kablar, vilka
gav en bruttoinkomst av 10 M$. Telegrafindustrin hade
emellertid icke insett telefonins potentiella möjligheter. Då
den började få känning av konkurrensen med det nya
kommunikationsmedlet, visade sig både Western Union
och Postal Telegraph mera intresserade av att köpa upp
konkurrenter och ingå skyddsavtal än att bidra till
teleteknikens utveckling. Redan 1879 hade Western Union
överenskommit med Bell-bolaget att hålla sig borta från
telefonområdet om Bell höll sig borta från telegrafin.
Varken Western Union eller Postal Telegraph hade många
ingenjörer anställda hos sig år 1900. De hade heller inga
planer på att upprätta en forskningsavdelning.
Betydligt mera forskningssinnade var telefonföretagen.
Bell Telephone Co. höll sig med ett eget
forskningslaboratorium och hade över hundratalet ingenjörer och
tekniker anställda inom olika delar av sin verksamhet. När
Bell-patenten hade gått ut 1894 växte det nämligen upp
ett stort antal självständiga telefonföretag — de var 508
år 1900 — vilka bjöd hård konkurrens. År 1902 ingick
1,3 milj. telefonstationer i Bell-systemet, medan de
oberoende bolagen hade över 1 milj. stationer. Bell-bolaget
var huvudsakligen inriktat på att nå en obestridd hegemoni
över hela USA, och dess forskning sysslade därför med
utvecklingen av allt större telefonstationer och utökningen
av långdistansledningarnas räckvidd.
Ehuru hushållens elektrifiering just hade börjat, nådde
den elektrotekniska industrin en försäljningsvolym av
närmare 100 M$ vid seklets första år. Det största företaget var
General Electric, vilket hade så mycket att göra på
motor-och generatorområdet samt med glödlampstillverkningen,
att det inte hade tid över att ägna sig åt radio och
elektronik. Men så är det också än i dag, att även industrins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
