Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Prov på seriekondensatorn i 200 kV nätet, av Gunnar Jancke och Karl-Fredrik Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Enpoligt kopplingsschema för seriekondensatorn
och skyddsutrustningen. 1. Förbikopplingsfrånskiljare i
200 kV ledningen. 2. Stationsf rånskil jare. 3. Grupper av
Sieverts Kabelverks kondensatorer, vardera innehållande
100 enheter på 23 kV Ar vid 1,81 kV. U. Grupper av Aseas
kondensatorer, vardera innehållande 91 enheter på 32 kV Ar
vid 1,63 kV. 5. Strömstransformator för
ekvipotentialskyd-det. 6. 200 kV kondensatorspänningsdelare för mätning av
spänningen över seriekondensatorn. 7. Dämpmotstånd för
högfrekventa urladdningsströmmar. 8. Skyddsgnistgap. 9.
Skyddskondensator för gnistgapet vid branta
åsköverspänningar. 10. Kondensatorbrytare. 11. Urladdningsreaktor för
kvarstående likströmsladdningar över seriekondensatorn.
12. Strömtransformator för gnistgapsskyddet.
Fig. i. Spänning över seriekondensatorn vid tillslag och
frånslag av kondensatorbrytaren. Tillslaget har skett först
i fas 3 sedan i fas 2 och sist i fas 1. Vid frånslag av
brytaren har två åt ert andningar erhållits i fas 2 innan
seriekondensatorn har inkopplats definitivt. Vid urladdning i
någon fas har spänningar inducerats i de övriga fasernas
mätkretsar.
bli mycket stor. Laboratorieprov i Ludvika visade att
brytaren skulle uthärda påkänningarna, om
kontraktions-kamrarna togs bort och i stället tryckupptagande skärmar
placerades som skydd för brytarporslinen. Detta kunde
utan vidare tillåtas, då kraven på brytförmåga är mycket
måttliga. De ovan nämnda dämpresistanserna i
urladdningskretsen minskar starkt påkänningarna på brytaren.
Prov vid tagningen i drift
Anläggningen togs i drift den 10 januari 1950. Spänningen
till jord togs först upp långsamt med en generator i
Stadsforsen, varefter strömmen genom seriekondensatorn
successivt ökades, varvid Stadsforsen matade in sin effekt
till 200 kV nätet i Hallsberg via den kompenserade
ledningen. Efter parallellning i Stadsforsen var anläggningen
helt inkopplad till nätet. Därefter gjordes prov med
normal in- och urkoppling av batteriet medelst frånskiljarna
och brytaren i Alfta. Vid olika ledningsbelastningar
gjordes manövrer med stations- och
förbikopplingsfrånskil-jarna samt med kondensatorbrytaren. Strömmarna i
den kompenserade ledningen, spänningarna över
seriekondensatorn samt belastningsfördelningen i nätet
registrerades därvid.
Fig. 4 visar spänningen över de tre batterifaserna vid
in- och urkoppling av batteriet med kondensatorbrytaren
vid 155 MW belastning på kompenserad ledning. Vid
urkoppling av seriekondensatorn, dvs. tillslag av brytaren,
har som synes överslag mellan brytkontakterna ägt rum
före den mekaniska kontakten. De härav orsakade
urladdningsströmmarna och påfrestningarna på batteri och
brytare är små och av kort varaktighet. Vid frånslaget av
brytaren har här även erhållits några återtändningar, vilka
dock även de varit av ofarlig karaktär. Oscillogrammen
visar, att flertalet frånslag sker utan återtändning.
Det kontrollerades att batterit kunde skiljas från
ledningen medelst stationsfrånskiljarna, sedan
förbikopplings-frånskiljaren inlagts. Kapacitansen till jord för batteri
jämte två kondensatorspänningsdelare (för matning av
övervakningsoscillograferna) uppmättes till 26 000 pF. Det
visade sig dock, att frånskiljarna borde vara av en
snabbgående typ. Vid långsamtgående frånskiljare föreligger risk
för att ljusbågar skall hinna orsaka kortslutning.
Normalt läggs förbikopplingsfrånskiljaren in först sedan
kondensatorbrytaren tillslagits. Om brytaren av någon
anledning ej kan manövreras, önskar man som
katastrof-reserv ändå lägga in frånskiljaren. I den härvid uppstående
urladdningskretsen finns inga dämpresistanser, varför
påkänningarna på batteri och frånskiljare kan bli svåra.
Proven visade dock, att sådan manöver kan ske även vid
maximibelastning i den kompenserade ledningen.
Snabbgående frånskiljare bör härvid användas.
Kortslutningsprov
Sedan seriekondensatorn varit i drift några dagar, gjordes
omfattande prov den 15 januari 1950 med kortslutningar
på den kompenserade ledningen. Provsystemet framgår
av fig. 5. Det var under hela provtiden skilt från
huvudnätet i Hallsberg, medan i Stadsforsen vid större delen
av proven hela nätets kortslutningseffekt, 3 000—4 000
MVA mätt vid Stadsforsens skenor, utnyttjades.
Kortslutningarna inleddes över tunna silvertrådar, som applicerades
mellan faserna och jord i ett provställverk omedelbart
söder om Alfta. Spänningssättningen skedde med
linje-brytaren i Stadsforsen, vilken även fick bryta bort den
felbehäftade ledningen. Vid samtliga prov uppmättes
kortslutningsströmmen i ledningen, spänningen över
seriekondensatorn samt differentialströmmen i batterit med
sling- och katodoscillografer. Mätningar och
brytarmanöv-rer synkroniserades med förloppskontroller och
högfre-kvensimpulser mellan Stadsforsen och Alfta.
Vid den första provserien var samlingsskenebrytaren i
Stadsforsen frånslagen, och endast de båda generatorerna
i Stadsforsen matade kortslutningen. Enligt teoretiska
beräkningar skulle därvid erhållas en ungefär lika stor
spänning över seriekondensatorn (ca 80 kV som vid
kortslutning omedelbart utanför kompenserad ledning vid
normal driftkoppling. Som väntat tände skyddsgnistgapen ej
Fig. 5. Enpoligt schema över
provsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
