Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Mononatriumglutamat till smakförbättring, av SHl - Vitamin B12, av SHl - Acikulärt zinkvitt, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
TEKNISK TIDSKRIFT
Glutaminsyra är en av de "icke nödvändiga"
aminosyrorna, dvs. den behöver icke tillföras med maten för att
kroppen skall kunna utföra proteinsynteser. Trots detta
har glutaminsyra flera intressanta fysiologiska funktioner.
Den verkar sålunda påtagligt uppiggande liksom
fenyl-alanin och tyrosin. Den är en av de aminosyror, som kan
överföras till glykos och glykogen i kroppen, och en av
de få, som har lipotropisk effekt, dvs. kan motverka
störningar i fettmetabolismen. Vidare är glutaminsyra en
viktig beståndsdel i sådana biologiskt verksamma ämnen som
glutation, folinsyra (en vitamin) och insulin. Den är
dessutom den enda aminosyra, som kan utnyttjas av hjärnans
vävnader. Härvid överförs den till syraamiden, glutamin,
som hjärnan antas kunna använda som energikälla.
Med mononatriumglutamat i sin hand behöver kemisten
icke tveka att inträda i hemmets sanctum sanctorum —
ibland kallat köket — för att ge sin skeptiska fru ett
påtagligt bevis på vetenskapens prestationsförmåga (D MlEiLNiK
i Sci. Monthly mars 1950; Food Ind. apr. 1950). SH1
Vitamin Ii12. När Minot och Murphy år 1926 visat, att
perniciös anemi kan behandlas med lever, började flera
forskargrupper undersöka leverextrakt för att finna det
verksamma ämnet. Mercks laboratorier i USA blev
intresserade för problemet för flera år sedan och lyckades 1948
isolera ett rött, kristalliniskt ämne, som visade en mycket
stor mikrobiologisk effekt, 1,3 X 10"6 jMg/ml gav hälften av
maximal verkan. Det nyupptäckta ämnet, som kallas
vitamin B]o, visade sig vara kliniskt aktivt mot anemi vid
intramuskulär injektion av så liten dos som 3—6 ug. Vid
bestämning av halten vitamin B]2 i några kommersiella
leverextrakt erhölls icke mer än 0,02 % för något av dem.
Vid närmare undersökning av det erhållna kristalliniska
preparatet visade sig detta innehålla kobolt, fosfor och
kväve men icke svavel. Det kan upphettas till 120°C i
autoklav under 15 min utan minskning av den biologiska
effekten, men det inaktiveras i 0,015 — n natriumhydroxid
eller 0,01 — n saltsyra. Man prövade inverkan av
koboltjoner, men de gav ingen klinisk effekt. Ett stort antal
material har prövats på vitamin B^. Härvid fann man
bland annat, att kulturfiltrat från Streptomyces griceus
innehöll vitamin B^. Andra forskargrupper har nu även
lyckats isolera detta ämne ur leverpreparat.
Analyser har givit en kobolthalt på 4,5 % och en
mol-vikt på minst 1 300. Vitamin BM är optiskt aktivt och har
visat sig vara en flervärd bas. Dess bruttoformel är
Cei—e-iHso- 92N14O13PC0. Sur hydrolys ger icke aminosyror,
och vitamin B]2 är därför ingen protein. Smältning med
alkali ger produkter, som antyder närvaro av en
kvävehaltig femring. Man har överfört kristallinisk vitamin B]2
till vitamin B12Ji genom behandling med väte vid närvaro
av en platinakatalysator. Härvid övergår preparatets färg
från röd till brun, men vid påverkan av luft blir den ånyo
röd. Denna form av vitamin B];2h har ungefär samma
brytningsindex som vitamin B]2. Den håller 4,58 % Co och
2,43 % P och avviker alltså ej mycket från vitamin B^.
Den har också liksom denna hög biologisk aktivitet.
Vitamin B12 är av stort intresse åtminstone ur två olika
synpunkter, nämligen vid behandling av vissa sjukdomar
hos människor och som näringsmedel för höns och andra
djur. Minsta effektiva dos vid behandling av pernisiös
anemi anses vara ca 1 jxg dagligen eller större doser med
större tidsintervall. Intet tyder på att vitamin B^ har
giftverkan. Den har prövats vid sjukdomstillstånd, som är
besläktade med pernisiös anemi och även vid vissa
sjukdomar av belt annat slag. I de förra fallen har den visat
sig verksam, och i ett av de senare har den givit
förbättring utan att vara botande.
Castle och medarbetare har visat, att nötkött innehåller
ett med vitamin B12 närbesläktat ämne, kallat yttre faktor,
som har liten eller ingen effekt på pernisiös anemi, om det
intas, utan att normal magsaft samtidigt tillförs. Den
senares verkan tillskrivs en inre faktor. Relationen mellan
denna och den yttre har nyligen undersökts särskilt med
hänsyn till vitamin B]2:s kliniska aktivitet. Härvid har det
visat sig, att ett preparat, som är aktivt på /tg-nivå vid
injektion, är praktiskt taget inaktivt, om det tas genom
munnen i doser på 5 wg/dygn. Intas emellertid samtidigt
normal mänsklig magsaft, är det aktivt även i detta fall.
Man trodde först, att de båda faktorerna reagerade
kemiskt till ett nytt ämne, som var kliniskt aktivt. Vid Mercks
laboratorier har vitamin B12 behandlats med magsaft, och
den yttre faktorn har renats. Först bestämdes vitamin
B^-liknande aktivitet hos magsaft från sex till synes
normala personer. Härvid erhölls ett mycket lågt värde på
den biologiska effekten. Man visste, att upp till 300
ml/dygn magsaft intagen genom munnen ej gav något
utslag i blodet. Det är tydligt, att denna mängd blott håller
ca 3 fi g vitamin B12 eller dess motsvarighet, dvs. en mängd,
som visat sig vara verkningslös, när den intas genom
munnen. Det var sedan länge känt, att ett vakuumkoncentral
av 450 ml magsaft gav effekt vid intramuskulär injektion.
Detta kan nu förklaras med närvaro av tillräcklig mängd
vitamin B^-liknande ämnen i koncentratet. Människans
magsaft innehåller alltså normalt vitamin B12 eller
liknande ämnen.
Lösningar av vitamin B:2 i magsaft studerades sedan.
Härvid kunde ingen ändring av den mikrobiologiska effekten
på Lactobacillus lactis konstateras vid pH 2, 3 eller 7. Vid
ett annat experiment kunde vitamin B12 återfås i
kristallinisk form ur lösningen. Det fanns alltså intet, som tydde
på en kemisk reaktion mellan vitamin B12 och den inre
faktorn. Möjligt är dock, att en reaktion, som ej medför
nämnvärd ändring av vitamin B12:s konstitution, kan ske.
Ett koncentrat av vitamin B32-liknande faktor i nötkött
framställdes. Det visade sig aktivt vid injektion och gavs
med en dos på 20 mg/dygn. Denna mängd hade en
biologisk effekt, som var ekvivalent med 1 ug vitamin B12. Den
yttre faktorn har alltså en verkan mycket lik vitamin BE:s.
Fosforn i vitamin Bj» har frigjorts genom sur hydrolys.
Intet fosfat fås visserligen med 20 % saltsyra vid 25’°C
under 17 dvgn, men vid 100°C frigörs det. Fosforhalten
har bestämts till 2,0 %. Vid sur hydrolys fick man även
en kristallinisk produkt med sammansättningen C9H10N2.
Den utgör blott ungefär l/sn av vitamin B]2-molekylen, men
denna del är mycket intressant. Man misstänkte, att den
var en substituerad bensimidazol, och man lyckades
fastställa, att den var 5,6 diinetylbensimidazol, som är en ny
förening. Provisoriskt kan man därför ge vitamin BI2
formeln
N
CH3y\/ \
CH
CHa
-C53—54H77 — 83 N12O13PC0
De båda kondenserade ringarna är
5,6-dimetylbensimida-zol. Den närbesläktade gruppen
l,2-diamino-4,5-dimetyl-bensen är redan känd inom vitaminkemin; den ingår t.ex.
i riboflavin (vitamin B„).
Det återstår uppenbarligen mycket mer att lära om
vitamin B12. Dess molvikt är t.ex. flera gånger större än de
välkända vitaminernas. Av detta förhållande och av
vitamin Bm:s komplicerade sammansättning framgår, att
mycket arbete behövs för att utreda dess kemi. Man kan
emellertid vänta framsteg inom dess biokemi, och fortsatt
medicinsk forskning kommer kanske att öppna nya
terapeutiska tillämpningar (k Folkers i Chem. Engng News
15 maj 1950). SHl
Acikulärt zinkvitt. Vid målning används pigment och
bindemedel. Av dessa är det förra mest hållbart mot väder
och vind. Pigment och olja måste blandas i lämpligt
förhållande, för att färgen skall bli lätt att stryka och för att
färgskiktet skall få god hållbarhet. Då det är av stor
betydelse att använda pigment, som kemiskt förenar sig med
oljan, måste zinkvitt alljämt användas, ty bly vitt, som har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
