Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Flygmedicinska krav på utrustningen i hypermoderna flygplan, av Kjell Rasmusson - Flygräddning vid höga hastigheter, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1950
853
I Tekn. T. 1949 s. 767 har riskerna detaljerat
beskrivits; här skall endast några tänkbara
lösningar av detta komplicerade problem ytterligare
diskuteras. Den bortskjutbara tryckkabinen med
egen fallskärm eller andra stabiliseringsorgan,
egen tryckreglering och syreförsörjning är den
lösning som ligger närmast till hands, sett ur
flygfysiologisk synpunkt. Emellertid har
hittillsvarande funderingar kring detta projekt i
allmänhet ej resulterat i godtagbara
viktsförhållanden i flygplanet.
Övertrycksdräkt i kombination med
katapultstol, likaledes självförsörjande med erforderligt
tryck och syrgas har givna fördelar ur
viktssynpunkt. Övertrycksdräkten kommer emellertid i
fartvinden vid högfartsutsprång att bli utsatt för
mycket våldsamma tryck. Det är för närvarande
omöjligt att uttala sig om materialet kan utstå
påfrestningarna, så att övertrycket i dräkten ej
har gått förlorat när det senare behövs.
Kraschproblemen vid hypermoderna flygplan
skiljer sig genom de högre landningsfarterna och
eventuellt genom flygplanets utformning från
de som gäller för nuvarande typer. Genom
förbättrade infästningar av stolar och
fastbind-ningsremmar, möjligen i kombination med
stötupptagande anordningar, kommer
räddnings-möjligheterna i framtiden förmodligen att kunna
hållas minst i paritet med nuvarande. Det
avlägsna målet är att genom katapultutskjutning,
t.ex. med hjälp av raketer, kunna skilja föraren
från flygplanet i tid även vid låga höjder, då
krasch är oundviklig.
Slutord
För utvecklingen på det flygmedicinska
området arbetar Flyg- och Navalmedicinska
nämnden. Arbetet är företrädesvis förlagt till tre
fysiologiska institutioner, en vid vardera Universitetet
i Lund, Karolinska institutet och Gymnastiska
Centralinstitutet. Dessa institutioner
sammanställer utländska forsknings- och försöksresultat
och utför egen forskning och viss
försöksverksamhet. Utvecklingen av materielen på basis av
från nämnden erhållna resultat fullföljes av
representanter för flygteknik, flygmedicin och
taktisk flygning. Målet för denna verksamhet är att
åstadkomma ytterligare höjning av
flygsäkerheten och en effektivare svensk stridsflygare.
Flygräddning vid höga hastigheter. Räddning av
flygförare vid höga hastigheter är ett problem, som det har
fantiserats rätt mycket om innan flyghastigheterna
verkligen var höga. När nu ljudvallen har genombrutits finns
det en hel del fakta och praktisk erfarenhet att falla
tillbaka på, vilka ger vid handen följande slutsatser:
räddning med fallskärm är möjlig på höjder upp till 13 000 m
och vid hastigheter upp till 1 000 km/h. Vid hastigheter
över 500 km/h måste man dock tillgripa
katapultutskjutning av föraren för att hindra honom från att kollidera
med flygplanet, och även för att möta de fall, då
flygplanets rörelser gör det omöjligt för honom att övervinna
accelerationskrafterna. Då hastigheten närmar sig 1 000
km/h och höjden överstiger 13 000 m kan flygföraren icke
längre släppas ut fritt i luften, utan han måste skyddas
av en "kapsel", som kan utgöras av hela främre delen
av flygkroppen eller en självständig, löstagbar del av
denna.
Katapultutskjutning har tillämpats i många år — av
svenska Flygvapnet först på det propellerdrivna planet
Saab 21 och därefter på alla reaktionsdrivna flygplan.
För flygplan i 1 000 km/h klassen har- metoden i USA
nått stor fulländning, vilket kan illustreras av Lockheeds
katapultstol, fig. 1.
Då föraren önskar lämna planet drar han i en spak,
varefter en del av huven kastas loss och han själv, sittande
på stolen, skjuts rakt uppåt av en krutladdning. Efter
0,4 s utvecklas en liten fallskärm med ca 1 m diameter,
vilken har till syfte att hindra stolen från att tumla runt
genom de aerodynamiska krafterna. Samtidigt utfälls ett
par fenor med ca 10 dnr’ yta på varje sida av stolen och
hjälper till med stabiliseringen. Omkring 5 s efter
utskjut-ningen lossar automatiskt de remmar, med vilka föraren
Fig. 1. Fallskärmsutsprång med
Lockheeds katapultstol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
