Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1950 - Kontrollutrustning i vattenkraftstationer, av Gunnar Jancke och Lennart Iveberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 oktober 1950
889
Lindningstemperaturen i generatorer
registreras med flerfärgsskrivare, varigenom erhålles en
fortlöpande kontroll på ansträngningen och
därmed på livslängd och åldring.
Fjärrkontroll
Vid en större kraftstation är vinsten av
fjärrkontroll ringa och Statens Vattenfallsverk har
hittills ej byggt någon fjärrmanövrerad
kraftstation, även om saken diskuterats. Däremot
förekommer i relativj: stor utsträckning
fjärrkontroll av transformator- och
kopplingsstationer.
Vanligast är sådana fall, där man med hänsyn
till militära önskemål eller utrymmesbehov
uppdelar anläggningen på flera delar med ett
inbördes avstånd av storleksordningen 5 km. Här vill
man ej gärna ha ständig bemanning i de olika
delstationerna, vilket skulle medföra dels ökat
behov av personal och bostäder, dels risk för
mindre planmässighet i åtgärder vid
driftstörningar. Varje delstation får eget kontrollrum och
i den överordnade stationen har man ett
gemensamt bemannat kontrollrum för samtliga
anläggningar. Manövern från det lokala
kontrollrummet är normalt avställd. Fjärrkontrollen
sker här vanligen via mångtrådig jordkabel, där
man dock i stor utsträckning använder
partbe-sparande kopplingar. Manöver, signaler och
mätvärden överföres. Det centrala kontrollrummet
får en mycket stor kontrollutrustning, varför det
är angeläget, att dimensionerna på olika
apparater hålles nere. Detta underlättas av att
manöver-ställare m.m. här arbetar via reläer och därför
ej behöver dimensioneras för full manöverström.
I mindre stationer slopas ofta bemanningen,
men man vill ej gärna bekosta en dyrbar fj
ärr-manöver. Stationen automatiseras därför i
största möjliga utsträckning. Vid kvarstående fel
sändes signal till närmaste bemannade station
över det vanliga telefonnätet, vilket måste vara
automatiserat. Telefonförbindelsen kopplas
automatiskt upp på vanligt sätt och är ej
kontinuerligt upptagen.
En större transformator- och kopplingsstation
är under byggnad, vilken kommer att helt
fjärrkontrolleras på långt avstånd. Detta sker via
högfrekvens på kraftledning. Ett väljarsystem
användes, så att ett fåtal överföringskanaler kan
användas för ett stort antal manövrer, signaler
och mätvärden.
Skydds- och regleringsåtgärder
Högfrekvensförbindelse på kraftledningar
användes för telefon- och mätvärdesöverföring dels
mellan de viktigare stationerna i nätet, dels
därifrån till det centrala kontrollrummet i
Stockholm. Samtidigt användes högfrekvensen som
hjälpmedel för reläskyddet. Dessutom är
stationerna givetvis anslutna till rikstelefonsystemet.
För kommunikation mellan olika punkter inom
en station finnes ett omfattande
lokaltelefon-system. I en del stationer användes högtalare för
personsökning, i andra enbart kodsignaler med
siren. Därvid användes samma utrustning för
flyg- och brandlarm.
För släckning av brand i generator nyttjas
kolsyra, som utlöses av en del reläskydd, av
flam-vakt samt av driftpersonalen med nödknappar.
Transformatorer i slutna bergrum får
kolsyresläckning, vilken utlöses enbart av flamvakter
eller manuellt. Transformatorer i bergnischer
förses med anordningar för vattenbesprutning.
Tryckluftsbrytare användes i allt större
utsträckning. De motiveras av att man får hög
brytförmåga och kort bryttid samt begränsning
av kopplingsöverspänningar billigare än vid
oljebrytare samt att man eliminerar brandrisken.
Ett gemensamt tryckluftssystem användes för
samtliga brytare i en station. God reserv i
tryck-luftstankar och kompressoreffekt hålles och
minst en kompressor drives med likström. Om
detta av någon anledning ej är lämpligt,
användes som reserv en bensindriven kompressor.
Kompressortrycket utgör 30 at, vilket reduceras
ned till brytartrycket, normalt 15 at. Dubbla
matningsmöjligheter ordnas på luftsidan.
Generatorer fasas med synkronoskop eller
automatiskt fasningsdon. Dessa anslutes till
lämpliga spänningstransformatorer medelst
fasnings-omkopplare. Ofta sker detta via reläer, som
styres av manöverställare. Det automatiska
fas-ningsdonet påverkar icke generatorns varvtal och
spänningsreglering utan ger endast
tillslagsimpuls till generatorbrytaren med inställbar
för-givningstid. Användningen av automatiskt
fasningsdon underlättar stationens skötsel och
skyddar generatorerna mot påfrestningar till
följd av bomfasning. Fasning av ledningar sker
uteslutande med fasningsdon, i regel samma som
för generatorerna. Om
spänningstransformatorer saknas, kan fasningsdonet anslutas till
kon-densatorbelägg i genomföringar. I detta fall
måste ett fasningsdon med extra liten
effektförbrukning användas eller ett normalt
fasningsdon matat via en rörförstärkare.
Generatorerna i våra kraftstationer förses med
utrustning för automatisk spänningsreglering.
Dennas ändamål är att hålla nätspänningen i
normal drift på önskat värde och att sörja för
att den reaktiva belastningsfördelningen sker på
lämpligt sätt. Synnerligen viktigt i ett
storkraftnät är dessutom, att den reducerar den
verksamma generatorreaktansen och därmed verkar
höjande på stabilitetsgränsen. Härvid har
regleringens snabbhet avgörande betydelse. Mycket
gott resultat har uppnåtts med det av Asea
till-lämpade systemet med snabbmatare, vilken
styres av en statisk regulator av transduktortyp. Vi
arbetar med en maximal ändringshastighet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
