Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Syrafast emalj för kemisk apparatur, av OP Hagbarth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
008
TEKNISK TIDSKRIFT
Fi[). 6. Korrosiunshustiyhet som funktion av
koncentrationen för a ättiksyra, b svavelsyra, c salpetersyra.
tier, t.ex. kärlkanter och flänsar, medan en fri,
sviktande yta kan visa flera gånger
gynnsammare värden12-24-28.
I)e brukliga mätmetoderna ger endast relativa
värden och bygger på två olika principer. Vid
den ena åstadkommes en genombrytning av
emalj skiktet genom att en vikt får falla mot en
liten stålkula, som vilar på emaljen. Härvid slås
denna sönder in till bäraren, och brottdiametern
blir ett mått på slaghållfastheten. Vid den andra
metoden slappes en härdad stålkula från
successivt ökad höjd, tills skadeverkan kan påvisas
med en provare liknande den, som användes vid
leveranskontrollen. Detta prov är mera
verklig-hetsbetonat, men inbegriper i viss mån även
utmattningshållfasthet. En slagfast emalj skall
motstå en 40 g kulas fall från 200 mm höjd
utan att skadas det ringaste.
Av de termiska egenskaperna intresserar
framför allt temperaturarivändbarhetsområde,
tempe-raturväxelbeständighetsområde samt
värmeledningsförmåga. Användbarheten sträcker sig upp
till 400—450 °C;
temperaturväxelbeständighets-området, dvs. det temperaturintervall, inom
vilket snabba temperaturväxlingar kan tillåtas,
utan att emaljen spricker, är 20—180 °C för de
bästa kvaliteterna; värmeledningsförmågan
beror av emalj sammansättning och skikttjocklek.
Generellt brukar anges, att emalj på
gjutjärns-bärare nedsätter värmeledningsförmågan med
35-—50 % och på stålbärare med 45—60 %28-2».
Emaljens kemiska motståndsförmåga kan
göras fullt tillfredsställande mot alla syror utom
fluorvätesyra och het, koncentrerad fosforsyra,
samt mot alla utspädda alkalier. Detta innebär,
att det verkliga angreppet blir så litet, att
apparaten får betryggande livslängd trots emal j
skiktets ringa tjocklek.
Fig. 7. Korrosionshastighet som funktion av tiden för a
saltsyra, b oxalsyra, c svavelsyra, d mjölksyra, e salpetersyra,
f citronsyra, g ättiksyra, samtliga i 10 ’% vattenlösning.
Syrabeständigheten bestämmes ibland för
emalj-frittan, men merendels mäter man viktförlusten
hos en emaljerad kropp med definierad yta8’25>28>
32-37. Angreppen är kraftigare i utspädda
lösning-gar; många syror visar det kraftigaste angreppet
vid en koncentration omkring 10 %. Fig. 6 visar
korrosionshastigheten vid varierande
koncentration av svavelsyra, saltpetersyra och ättiksyra8.
Även apparatens livslängd vid ifrågavarande
angrepp har inprickats, varvid det förutsatts, att
frätskiktet är 0,6 mm och att angreppet är
likformigt. Dessa långa livslängder nedsätts dock
icke sällan genom punktangrepp i sprickor,
uppkomna genom slag. Fig. 7 ger en uppfattning
0111 vissa syrors relativa aggressivitet, varvid
dock är att märka, att rangordningen kan vara
något omkastad för olika emalj kvaliteter6.
Skötsel
Vid installation av emalj apparater måste man
handskas varsamt med dem och icke glömma,
att den utvändiga metalliska bäraren är
glasklädd inuti och icke får utsättas för slag eller
punktformigt tryck. Det är därför lämpligast att
icke avlägsna emballaget, förrän apparaten
transporterats till sin plats. Är detta omöjligt, får
Fig. 8. Flänsbredden
bör hållas så liten
som möjligt, så att [-böjningsspänningar-na-]
{+böjningsspänningar-
na+} blir små,
varigenom risken för
emaljsprickor
ned-sättes. Packningen
skall helst vara av
ett fast, elastiskt,
relativt tjockt
material.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
