Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Moderna högtrycksångpannor, av Kurt Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
955
derna härför är ca 1 kr/10 000 m3
avkarbonise-rat vatten, dvs. så sinå, att de icke inverkar på
driftkostnaderna.
Från reaktorn ledes det till en
restkarbonat-hårdhet av 1,5—2,0° dH avkarboniserade
vattnet, som nu är så gott som klart, efter en
genomloppstid av 5—10 min. in i ett efterföljande
sandfilter, varifrån det rinner ut fullständigt
stabilt och klart och utan att ge upphov till
några som helst efterreaktioner. I ett
basutbytes-filter befrias det sedan praktiskt taget
fullständigt från resterande karbonat- och
mineralsyra-hårdhet.
I större anläggningar kräver anordningarna för
mättningen av kalkvattnet ett betydande
utrymme. Man föredrar i sådana fall uppslamning
av kalkmjölk, som mekaniskt doseras ined
kolvpumpar, fig. 16. Wirbos-effekten i reaktorn är
i övrigt exakt densamma som i anläggningar,
vilka arbetar med mättat kalkvatten. Det
utskilda kalciumkarbonatet fälles ut i fast, kornig
form och kan finna användning t.ex. för
neutraliseringsändamål, som gödningsmedel,
vägbe-läggning osv. En särskild fördel är, att massan
kan tas ut praktiskt taget utan vattenförlust, då
däremot det vid vanlig avkarbonisering
utfallande slammet innehåller blott 5, i bästa fall 10 %
fast substans och därför måste förtjockas i stora
avsättningsbehållare.
Wirbos-anläggningar av här beskriven typ
kräver endast Vs—*/» av det utrymme soin man
måste räkna med för avkarboniseringar av
normal typ.
En ännu effektivare avkarbonisering kan man
uppnå med väte-basutbytare. I dessa använder
man lämpligen en blandad regenerering, varvid
man först arbetar med syra (salt- eller
svavelsyra) och därpå med koksalt i samma apparat,
fig. 17. Den för regenerationen använda syran
avpassas efter karbonathårdheten, och
koksaltmängden efter mineralsyrahårdheten. Med denna
metod kommer man till en resterande
bikarbo-nathalt av 0,05° dH, motsvarande ett m-värde av
0,2, och samtidigt nedbringas i motsvarande mån
vattnets salthalt, fig. 18. Emedan hela förloppet
utspelas i en och samma apparat, är
utrymmesbehovet för en sådan anläggning det minsta
tänkbara. Den vid karbonatavhärdningen
frigjorda kolsyran avlägsnas i den alltid
erforderliga termiska avgasaren. Endast vid stora och i
synnerhet plötsliga variationer i
karbonathård-het hos råvattnet kan det vara ändamålsenligt
att lägga in ett neutralfilter efter vätefiltret.
För basutbytet har man numera de mest olika
material att välja på, med en utbytesförmåga
upp till 15—18 g CaO per 1 material. Särskilt de
organiska utbytesmaterialen på kolbas har visat
sig gynnsamma. De är absolut syrabeständiga
och mycket alkalibeständiga upp till pH = 11,
så att de utan vidare kan användas efter de be-
Fig. 17. Väte-Permutit-rening med blandad regenerering
(Permutit); 1 syrabehållare, 2 tryckklocka, 3 kompressor,
4 mät skala, 5 utblåsningskärl, 6 syradosering, 7
syrautspädning, 8 vattenstrålpump, 9 saltlösare, 10
våte-Permutit-avhärdare.
skrivna anläggningarna för avkarbonisering,
utan att man ens efter flera års drift behöver
frukta att materialet faller sönder, som fallet är
med många plaster. Sådana utbytare levereras
för närvarande beständiga upp till 90°C, t.ex. för
avhärdning av kondensat, och har den fördelen,
att effekten håller sig oförändrad i åratal. För
hårda vatten finnes en plastutbytare, Permutit Q,
som med ett utbyte av 35 g CaO per 1 material
med avseende på förbrukningen av
regenererings-salt och den höga alkalibeständigheten tills
vidare är oöverträffad. Materialet har den speciella
egenskapen, att det även vid en mycket lägre
saltförbrukning av endast 35 g NaCl per °dH
och m3 kan regenereras, och därvid ännu ger ett
utbyte av 20 g CaO resp. 36 g CaCO, per 1.
Framtidsutsikter
Det är inget tvivel om att utvecklingen går mot
större pannenheter. I Tyskland har man
medvetet hållit sig under toppeffekten för
amerikanska pannor, som går upp till 600 t/h. De största
europeiska enheterna har en effekt av 300 t/h,
medan Tyskland kan uppvisa endast få pannor
med 200 t/h i drift. För närvarande projekteras
enheter med 400 t/h.
Fig. 18. Restbikarbonathalt efter ett väte-Permutit-filter
med blandad regenerering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
