Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - TAPline — den transarabiska oljeledningen, av J Gunnar Amnéus och Lennart Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
974
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Bemannad motordriven kabelvagn på "Skyhook’’.
90 % av den fordrade lägsta sträckgränsen, dvs.
till 33 kp/mnr. Tillåtna påkänningen för
ledningen sattes till 65 % av den nominella lägsta
sträckgränsen, alltså 24 kp/mnr. Det gav ett
tillåtet arbetstryck av approximativt 40 kp/cnr i
30" ledning med väggtjockleken 6,25 mm och
drygt 60 kp/cnr vid 11,1 mm godstjocklek.
Helt ny hamn måste byggas
Innan det egentliga byggnadsarbetet kunde
igångsättas, erfordrades ett omfattande
planerings- och förberedelsearbete, varvid många
ovanliga förhållanden måste bemästras.
Totala vikten av rördelarna är ca 260 000 t,
vartill kommer 30 000 t andra
plåtkonstruktioner, bl.a. cisterner. Man kan förstå att mycken
omsorg måste läggas ned på planerandet av
transporterna. Byggnadsarbetet skulle
genomföras på ett oerhört avstånd från materialiernas
ursprungsland, som i huvudsak måste bli USA.
Män och material måste transporteras 13 000 km
över Atlanten eller 18 000 km över Stilla Havet
till en arbetsplats där ingenting fanns och allting
saknades: hamnar, vägar, bebyggelse och
arbetskraft med någon som helst arbetsvana. En stab
av specialister och erfarna "pipe liners" skulle
samlas och förberedas, bostad och försörjning
ordnas för en hel armé av män medan arbetet
pågick.
För sjötransporterna av rördelar och annan
materiel sammandrogs en flotta om 15
"Liberty"-f ar tyg. De lastar i genomsnitt 10 000 t, och ett
skeppningsprogram uppgjordes med ungefär ett
fartyg i veckan under mer än två års tid.
Restiden för fartygen på den 18 000 km långa vägen
från USA:s västkust och in i Persiska Viken är
omkring 40 dvgn. För att erhålla så korta
landtransporter som möjligt för materialen till
TAPline anlade man en mottagningsstation vid
Ras el Misha’ab vid Persiska Viken, 280 km norr
om Abqaiq och på gränsen till Kuweit. När detta
brohuvud upprättades fanns där ingenting annat
än sand och åter sand inom en radie av 160 km.
Det första fartyget kastade ankar här i augusti
1947 men kunde inte gå närmare kusten än
omkring 4 km, varför lasterna måste lossas i
läktare.
Nu har man byggt en linbana, kallad
"Skyhook", med en total längd av nära 5 km. Den är
konstruerad efter en idé lånad från
skogsindustrin, där den används för transport av timmer
medan den här apterats särskilt för transport av
rördelar. Skyhook påminner något om en vanlig
kabelkran men har en bemannad motordriven
kabelvagn försedd med ett särskilt spel för
hissning (fig. 8). Vagnen lyfter och transporterar 10 t
och tre vagnar kan kopplas i tandem och lyfta 30 t.
Kabelvagnen är upphängd i fyra hjul som löper
på två 1%" bärkablar, vilka i sin tur är
upphängda på 25 m höjd över vattnet på A-formade
träbockar på ett inbördes avstånd av 215 m.
Farten är så pass hög som 50 km/h. Skyhook
kan ta sin last direkt ur lastrummet, och man
har lossat upp till 1 100 t rör per dag utan annan
manuell arbetskraft än vagnföraren och de små
arbetslag som kopplar och lossar lastkrokarna i
varje ända av banan.
Speeialbilar för ökentransporterna
Ett projekt som TAPline är ju ett
organisations- och transportpussel i miflst samma grad
som det är ett ingenjörtekniskt problem, och
särskilt landtransporterna innebar svårlösta
uppgifter. För att belysa storleksordningen av
landtransporterna kan nämnas att den rörliga
utrustningen för TAPline omfattar mer än 1 500
transportenheter. Bland dessa märks 150
lasttrailers om 50 t vardera, 300 lastvagnar för 20 t,
16 kylvagnar, 60 tankbilar för vatten och
drivmedel samt bortåt 400 stationsvagnar och
personbilar. Härtill kommer arbetsmaskiner såsom
bulldozers, dikesgrävningsmaskiner, sorterverk,
betongblandare, mobilkranar m.m.
För att transportera tunga laster över Sa’udi
Arabiens skrovliga terräng och dess ändå svårare
sandområden erfordras fordon med ett överskott
på kraft, kylsystem med stor kapacitet och
segslitna lågtrycksdäck. För rörtransporterna
konstruerades speciellt för TAPline 150
bensindrivna lastvagnar med 300 hk motorer, dubbla
kylare och en bränsletank om inte mindre än
1 150 1. Trailern är dubbelaxlad och hela ekipaget
har sammanlagt 18 hjul (fig. 9). Axelsystemet är
så konstruerat att ett dubbelhjul kan klara ett
45 cm högt hinder utan att dragkraften minskar
på de övriga hjulen. Dessa lastvagnar kan
transportera en bruttolast på 50 t, men medellasten
består av 9—10 rördelar på 28,5 m och väger
mellan 35 och 40 t (fig. 10). Där så var möjligt utfördes
praktiska prov med den utrustning som skulle
skickas iväg till Sa’udi Arabien. Lastvagnar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
