Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1950 - Teleran, det »fullkomliga» flygnavigeringssystemet, av DH - SEN-norm på engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1012
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Televisionsbild
för flygplan på väg in
för landning. Strax
innan flygplanet landar
ställer föraren
"alti-tude lay
er"-omkopplaren för lägsta
höjd-område varvid han får
en bild av
landnings-och f örbindelsebanor-
på ett rör, alla inom höjden 000—1 200 m blir synliga på
nästa rör osv.; givetvis förefinnes lämplig överlappning).
Framför resp. katodstrålrör är placerad en transparent
karta. De olika katodstrålrören med kartor avfotograferas
av en framför placerad televisionskamera och bilderna
sänds via televisionssändare till flygplanens
televisionsmottagare, där piloten får en bild av sitt eget plans läge såväl
relativt navigeringsmärken som relativt andra flygplan (se
fig. 2) inom det höjdområde där han själv flyger (pilotens
televisionsrör har ca 175 mm diameter). Den i fig. 2
återgivna kartbilden är avsedd för flygplan på flyghöjder
3 000—4 500 m. På dessa höjder har piloten mindre
intresse av hur marken ser ut under honom, varför kartan
här innehåller informationer om de fasta trafikledernas
sträckning och vissa fixa markstationers läge. På kartan är
dessutom angivna de olika stationernas frekvenser, vindens
riktning och styrka, de olika kontrollzonernas gränslinjer,
aktuellt barometertryck osv.
För alt piloten skall kunna identifiera sitt eget flygplan
på kartbilden går en radius vektor från kartcentrum genom
den ljusfläck som representerar hans flygplan. Denna
åstadkommes på så sätt att man televiserar en på resp,
markbaserat katodstrålerör synkront med markradarns
antennsystem roterande radius vektor, vilken normalt är
för svag för att bli synlig i televisionsmottagaren, men av
eget plans svarssändarimpulser göres synlig på angivet sätt.
Fig. 3 är den kartbild som presenteras piloten i ett
flygplan på 600—1 200 m flyghöjd. Man ser här två flygplatser
och pilar utgående från huvudflygvägarna, vilka anger var
och hur planen skall manövreras in för landning. Höjd-
Fig. 5. Televisionsbild av väderkarta.
siffror för de inom kontrollzonen befintliga högsta
terräng-föremålen, de fasta radiostationerna, deras frekvenser,
aktuellt barometerstånd, vindstyrka och vindriktning osv.
kan utläsas på denna karta. Det är givet att de
transparenta kartorna framför katodstrålerören på marken är
lätt utbytbara. Trafikledaren kan alltså vid behov snabbt
byta karta eller förse en viss kartbild med kompletterande
informationer och instruktioner.
Ett flygplan på väg in för landning mottar en kartbild
enligt fig. 4. En vertikal linje anger landningsbanans
förlängning och på denna linje finnes avståndsmarkeringar
inlagda. Man märker att kartbilden är försedd med rätt
många informationer angående vindstyrka och
vindriktning. De horisontella linjerna anger om planet ligger rätt
på glidbanan. Om den strålfläck, som anger eget flygplan,
skäres av den horisontella linjen, ligger planet rätt på
glidbanan, om linjen ligger över strålfläcken ligger planet för
lågt.
Den väntade höga trafiktätheten medför, att man måste
uppställa kravet att det navigeringshjälpmedel som skall
kunna bli antaget måste vara så konstruerat att automatisk
landning kan företas. För Teleran-systemet har härför
utvecklats en "räknehjärna", vilken kan sammankopplas med
planets autopilot. "Räknehjärnan" erhåller från
televisionslänken informationer om planets avstånd från och bäring
till markstationen samt avvikelser från rätt kurs och dessa
data omvandlas i hjärnan samt bringas påverka
auto-piloten, vilken automatiskt korrigerar för eventuella
avvikelser.
En väderlekskarta, fig. 5, kan periodiskt fås att ersätta
de transparenta navigeringskartorna. Piloten kan tydligen
ges en god bild av väderleksförhållanden och
trafikförhållandena kan smidigt avpassas efter snabba förändringar
i väderlekssituationen.
För närvarande finns en prov- och försöksinstallation av
Teleran på Washingtons flygfält. Den framtida
markbaserade Teleran-anläggningen kommer att ha tjugo
katodstrålerör, vart och ett täckande sitt höjdområde.
Den flygande Teleranutrustningen påstås vara mycket
enkel att sköta. För en utomstående verkar dock
Teleran-systemet vara fantastiskt invecklat ur teknisk synpunkt
(Aeronaut. Engng Rev. febr. 1949; Interavia apr. 1949;
Proc. I RE apr. 1950). DH
SEN-norni på engelska. SEN 38-1950 finns nu i engelsk
översättning under titeln "SEN 38-1950 E: Steel-cored
aluminium conductors for overhead lines". Den rekvireras
från SIS, Postbox 16 323, Stockholm 16, och kostar 3 kr.
Den som automatiskt önskar erhålla SEN-normerna
alltefter de kommer ut kan abonnera på alla eller någon av
klasserna: kraft- och installationsteknik, tele- och
radioteknik, engelska översättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
