Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1950 - Kristalltrioder och -tetroder, av DH — RG - Plastisolerade telekablar, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1013
Kristalltrioder och -tetroder. Ett av radioteknikens
äldsta kopplingselement, "kristallen", har under senare år
utvecklats i oanad riktning. Under krigsåren framkom den
numera allmänt kända och använda kristalldioden och på
sistone har man lyckats konstruera såväl en triod som en
tetrod, användbara till att förstärka elektriska signaler.
Kristalltrioden, även benämnd transistorn (Tekn. T. 1949
s. 661), förekommer i dag i två utföringsformer: Typ-A
transistorn och koaxialtransistorn.
Typ-A transistorn, fig. 1, är uppbyggd av en mycket tunn
väl skuren och bearbetad germaniumkristall, fastsatt
genom förtenning och lödning på en mässingsplugg, vilken
sedan tryckts in i ett mässingsrör. På kristallens motsatta
yta vilar två tunna volframtrådar (diameter ca 0,1 mm)
på ett inbördes avstånd av ca 0,05 mm. De båda
volfram-trådarna är lödda till två något robustare tilledare, vilka
fasthålles i ovannämnda mässingsrör av en plugg av
isolerande material. Mässingsröret i övrigt är fyllt med vax.
Typ-A transistorn väger 1,3 g, är ca 15 mm hög och har
en ytterdiameter ca 5 mm.
Koaxialtransistorn (fig. 2) är uppbyggd av en väl skuren
och bearbetad germaniumkristall (diameter ca 4 mm,
tjocklek ca 0,5 mm), vilken urskålats på bägge sidor. I
skål-ningarnas centrum vilar på var sin sida om kristallen en
kontaktfjäder, och respektive fjäder är ansluten till sin
tilledare. Tilledarna bildar centrumledare i ett koaxialt
uppbyggt system, vars ytterhölje är ett tunt mässingsrör.
Koaxialtransistorn har framför den vanliga transistorn
fördelarna, att elektrostatisk skärmning mellan in- och
utgång erhålles gratis, att man slipper det stora
tillverkningstekniska problemet att placera kontaktfjädrarna så
nära varandra, och dessutom att hela anordningen kan
göras mekaniskt mera stabil.
Innan transistorn kan användas genomgår den en
for-meringsprocess med ändamål att öka den elektroniska
kopplingen mellan de båda halvorna samt minska inre
motståndet i den ena "rörhalvan". Den tilledare, som efter
formeringen ansluter till transistorns högohmiga halva,
benämnes nu "emitter" och den tilledare, som ansluter till
den lågohmiga halvan, benämnes "collector".
Elektriskt inkopplas transistorn efter
formeringsproces-sen enligt fig. 3. "Emitter"-tilledaren anslutes i serie med
den växelspänningskälla, som skall förstärkas till pluspolen
på en likspänningskälla, vars minuspol anslutes till
transistorns hölje. "Collector"-tilledaren anslutes i serie med
belastningen till minuspolen på en annan
likspänningskälla, vars pluspol anslutes till höljet.
Spänningsförhållandet mellan de båda likspänningarna är sådant att
"collec-tor"-strömmen är större än "emitter"-strömmen. Liksom
ett vanligt radiorör har även transistorn karakteristiska
ström-spänningskurvor. Dessa kurvors utseende visar att
transistorn är en förstärkare med en förstärkningsfaktor
av ca 2. En enskild transistor som effektförstärkare kan
Fig. 1. Transistorns
uppbyggnad; skissen t.h. är
transistorns symbol i
elektriska
kopplingsscheman.
Fig. 2. Genomskärning av koaxialtransistor.
Fig. 3. Schematiskt kopplingsschema över transistorns
inkoppling i elektriskt system.
lämna ca 10 mW, två transistorer i klass-B pushpull kan
lämna ända upp till 50 mW, till belastningsimpedanser av
storleksordningen 10 000—20 000 ohm. Total
effektförstärkning per enhet på upp till 20 db kan ernås.
Transistorer har hittills använts som ersättare för
radiorör i ton- och radiofrekvensförstärkare upp till ca 10
Mp/s; vidare har de använts som blandare, oscillatorer
(negativ ström-spänningskarakteristik) och
impulsgeneratorer.
De ovan beskrivna kristalltrioderna har fått efterföljare,
i det att man nu även har konstruerat kristalltetroder. På
kristallen i denna konstruktion vilar sammanlagt tre
kontaktfjädrar på ett inbördes avstånd av ca 0,05 mm.
Kristall-tetroden är främst avsedd att användas som blandarrör
och har jämfört med kristalltrioden fördelarna av högre
blandningsförstärkning och obetydlig ömsesidig inverkan
mellan ingångskretsarna.
Tetrodens branthet är ungefär densamma som den för
ett vanligt blandarrör men dess geometriska dimensioner
och dess effektbehov är betydligt mindre. Den är
användbar upp till en frekvens av ca 200 Mp/s (Bell Teleph. Syst.
techn. Publ. Monogr. B-1574, B-1640; B M By DER i
Svl-vania Technol. juli 1949; Electronics okt. 1949).
DH — RG
Plastisolerade telekablar synes alltmer vinna terräng
på andra kabeltypers bekostnad. Den vanligaste
plastisoleringen är av mjukgjord polyvinylklorid, i Sverige kallad
PV-isolering.
De flesta torde väl ha lagt märke till att man sedan flera
år tillbaka för telefonabonnentledningar inomhus inte mera
använder blymantlad kabel, utan benvit, PV-isolerad
abonnentledning vars två ledare har ett gemensamt hölje av
PV med plats för spikning mellan ledarna. Bland nya
svenska PV-isolerade ledningstyper kan nämnas en
fler-ledare med PV-hölje för telefon- och
telesignalanläggning-ar (typ EKKX) närmast avsedd att ersätta den tidigare
blymantlade inomhuskabeln med bomullsisolering EEB
För övrigt kan nämnas, att man för närvarande gör prov i
stor skala med att montera automatstationer med
PV-isolerad förbindningstråd och stationskabel med samma
ytter-dimensioner som de tidigare använda
lack-silke-bomull-vax-isolerade typerna; redan utförda prov i mindre skala
har gett goda resultat.
Även fälttelefonledning och ringledningssladd tillverkas
numera med PV-isolering. En ledning, som är avsedd att
ersätta den gamla, hedervärda tjärtråden (för bl.a.
överkoppling i kabelskåp, kopplings- och säkringsboxar och
för användning som felsökningsledning enligt "tjärtråds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
