Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1950 - Hur skall teknologens tid tillvaratas? av Lars Gunnar Sillén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1149
Hur skall teknologens tid tillvaratas?
Professor Lars Gunnar Sillen, Stockholm
Varje år kommer bortåt 600 nya studenter till
de tekniska högskolorna i Sverige. Det är en
utvald samling. Även av dem som klarat de hårda
proven före och under studentexamen är det
bara de bästa studenterna som når fram till
högskolorna.
Dessa 600 tar med sig ett stort kapital av
begåvning åt olika håll, av arbetslust, intresse och
t.o.m. entusiasm. De skall nu på högskolan
tillbringa fyra av sina bästa år, innan deras
intellekt har hunnit kristallisera. Några år senare
skall de fylla viktiga uppgifter i samhället. De
skall hålla vårt näringsliv i gång, och en del av
dem skall också på olika sätt föra vårt
kunnande och vetande framåt.
Varje årskull teknologer är en viktig, oersättlig
del av vår nationalförmögenhet. De tekniska
högskolorna har också stora tillgångar: dels i
form av materiella värden i byggnader, bibliotek
och laboratorier, dels och framför allt i form av
en samling kunniga lärare. Att dessa tillgångar
används på bästa sätt är ett intresse för hela
vårt folk.
Vetandets tillväxt och hjärnans begränsning
Om man samlade allt det kunskapsmaterial,
som en teknolog skulle kunna tänkas få nytta av
i sin kommande gärning, vore det fullkomligt
hopplöst att söka pressa in det i hans hjärna.
Detta har två orsaker: det mänskliga
vetandets tillväxt och människohjärnans begränsning
(Elementa 1949 s. 161, ref. Tekn. T. 1949 s. 932).
En statistik över bokbestånden vid de
amerikanska universitetsbiblioteken sedan 1700-talets
slut visar t.ex., att man får räta linjer om man
avsätter logaritmen för bokantalet mot tiden.
Antalet böcker växer alltså som en funktion av
e*t; närmare bestämt tycks bokantalet i medeltal
fördubblas på omkring 16 år. En annan
tänkvärd siffra är antalet tekniska och vetenskapliga
uppsatser, som utkommer varje år i kemi och
angränsande områden: siffran är nu 45 000 men
stiger för varje år.
Å andra sidan har vi hjärnans begränsning.
Även om de 600 nya teknologhjärnorna är ett
urval av landets bästa hjärnor, tar det en viss
tid att föra in nytt material i dem. Och det
Bearbetning av föredrag och diskussionsinlägg i avd. Teknisk
Undervisning den 17 oktober 1950.
159.953 : 378.962
material man för in har en beklaglig strävan att
rinna ut igen genom en mekanism som kallas
glömska. Grovt talat kan man säga, att om man
för in niinnesmaterial utan att senare använda
det, avtar minnesinnehållet efter en exponentiell
kurva e~kt. Halveringstiden beror på materialets
art men är ofta kortare än många lärare tror —
det rör sig om veckor och t.o.m. dagar.
Båda dessa orsaker, det mänskliga vetandets
enorma tillväxt och hjärnans begränsning gör att
man måste välja med stor omsorg bland
kunskaperna.
Vad skall teknologen lära sig?
Den första frågan är då vad man avser, att
teknologen skall utföra under sitt liv. Man kunde
mycket väl tänka sig andra målsättningar och
andra uppdelningar av arbetsuppgifterna än vi
har här i Sverige. De arbetsuppgifter, som en
svensk civilingenjör på kemilinjen utbildats till,
har t.ex. i USA delats upp på två olika
utbildningslinjer, "chemical engineer" och "chemist".
Skillnaden mellan dessa två utbildningsgrenar
har utförligt behandlats av B Hedström i Tekn.
T. 1950 s. 935. Vare nog sagt, att en "chemist"
framför allt skall studera villkoren för kemiska
reaktioner på laboratoriet, medan en
"chemical engineer" skall kunna översätta kemistens
resultat till industriell skala; han skall alltså
framför allt vara apparatkonstruktör.
Den andra viktiga frågan är vad teknologen
skall inhämta på de tekniska högskolorna och
vad han först senare skall lära under sitt arbete.
I Chicago träffade jag chefen för
forskningsavdelningen på ett av de största oljebolagen. Han
berättade att han helst såg att de nyanställda
ingenjörerna aldrig hade lärt sig någon oljekemi
på högskolan. Det viktigaste var, sade han, att
bolagets nya "chemical engineers" hade fått en
ordentlig grund i den matematiska teorin för
destillation, värmeöverföring, sönderdelning i
katalysatorskikt, extraktion med lösningsmedel
och de andra enhetsförfarandena ("unit
operations"). Den speciella oljekemin ville företaget
helst lära dem självt under arbetet.
För en tid sedan berättade tekniske chefen för
en stor svensk sockerfabrik om sina problem
med nyanställda ingenjörer. Sockerindustrin
behöver ingenjörer med både mekaniska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
