Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1950 - Vad Osquar tycker, av Karl Jakob Borelius - Emils syn på saken, av Ulf Stålklint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1152
TEKNISK TIDSKRIFT
studiebörda innebär risk för hets och därav minskat
utbyte av studierna särskilt genom att det ges mindre tid
till självständigt arbete och egna funderingar.
Skall de tekniska högskolorna mer inriktas på att ge
ingenjören all den undervisning, han behöver, i stället för
att som nu huvudsakligen sörja för den tekniska delen av
hans utbildning och skall studiebördan kunna minskas,
blir kursinskränkningar en logisk följd. Troligen vore det
olämpligt att minska kurserna i de grundläggande ämnena;
det man inte lärt sig i dessa vid högskolan, hämtar man
knappast in senare. Återstår de tillämpade ämnena. Här
bör man kunna fortsätta längs den väg, man redan har
valt, nämligen att dela upp ämnena i obligatoriska
allmänna kurser och valfria fortsättningskurser.
En annan viktig metod att hålla studiebördan nere är att
förhindra uppkomsten av nya ämnen, ja helst minska det
antal, som redan finns. Om plötsligt ett område inom
tekniken utvecklas mycket och får stor betydelse, behöver
det inte alls vara pedagogiskt motiverat, att det skall
motsvaras av ett läroämne. En utväg, som bör kunna
användas mer och mer, är att i stället inrätta en forskartjänst i
det. Denne forskare kan ju sedan anlitas som
gästföreläsare och för undervisning av licentiander.
Om kurserna inte skall tillåtas svälla, efterhand som
tekniken utvecklas, utan i stället skärs ned för att
studiehetsen skall minskas och de studerande skall få tid till
rimlig allmänorientering, måste naturligtvis en allt större
del av den tekniska detaljkunskapen inhämtas efter
examen. Detta behöver inte vara någon nackdel, ty det
kan vara bra att vänta med inhämtandet av så
föränderliga kunskaper, tills man direkt behöver dem. Men den
vidare skolningen av ingenjören blir allt viktigare. Det blir
allt väsentligare, att man organiserar en rikt differentierad
efterutbildning för drifts- och affärsingenjörer.
Ett sätt att undvika allt för stora kursinskränkningar är
att förbättra undervisningsmetodiken. Seminarier i stället
för föreläsningar i huvudämnena, träning att använda ett
vetenskapligt bibliotek i stället för detaljplugg samt rent
tekniska förbättringar som film och åskådliga planscher
och modeller ökar kraftigt studieeffektiviteten och
behållningen av undervisningen.
Emils syn på saken
Civilingenjör Ulf Stålklint, Göteborg
Studietidens ständiga ökning har väckt frågan: Var går
utrymmesgränsen för den mänskliga hjärnan i allmänhet
och ingenjörshjärnan i synnerhet? Frågan har blivit
särskilt aktuell på senare år, då förslag om ett femte
hög-skoleår diskuterats. Men låt oss vända på frågeställningen!
Låt oss anta, att den mänskliga hjärnan har en
utrymmesgräns, och — bortseende från var denna gräns går —
ställa frågan: Utnyttjar vi hjärnans kunskapsutrymme på
bästa sätt med nuvarande undervisningsformer?
Svaret måste tyvärr bli nekande. Problemet består i att
finna ett utnyttjningsmaximum och sedan söka komma
detta så nära som möjligt i den praktiska tillämpningen.
Låt oss därför undersöka, om vi på något område kan
förbättra studierna eller deras organisation.
Hur skall föreläsningstiden användas?
För det första måste förutsättas, att alla lärare inser, att
redan tryckt litteratur inte är tillverkad blott för att fylla
all världens bibliotek, vare sig den förekommer i form av
kompendier eller tryckta böcker, nordiska, tyska eller
engelska. Men hur skall litteraturen användas i
kombination med föreläsningarna?
Låt oss göra en geometrisk studie. Antag, att xy-planet
(fig. 1) är den yta, i vilken vi inprickar de olika delarna av
det mänskliga vetandet. Låt vidare z-koordinaten ånge, i
vilken grad den studerande inhämtat detta vetande. Ytan
innanför den inre begränsningskurvan för xy-planet får
motsvara det vetandeområde, som hör till godkänd
tentamen i ett visst ämne. Enligt den gamla principen skall
denna mängd — via tal och tavelskrift — på
föreläsningarna överföras till elevernas anteckningar. Detta anser jag
vara tidsslöseri! Jag vill inte förneka, att detta system är
möjligt. Men å andra sidan är därmed inte sagt, att det
inte finns ett annat system, som på kortare tid leder till
ännu bättre resultat.
En stor del av den kunskap, som ryms i denna inre
volym, kan inhämtas av eleverna själva. Det är på de delar,
som eleverna själva finner svårfattliga, som professorn
skall slösa föreläsningstid. Vilka dessa delar är, torde inte
vara svårt att förstå av några äldre tentamensresultat.
Utanför denna inre volym, som vi kan beteckna som
tentamenskursen, bör sedan föreläsaren med hjälp av
litteratur ge en utvidgning och avrundning, som motsvarar den
yttre volymen, med den större bottenytan i xy-planet.
Fördelarna med dessa utvidgningar torde i korthet kunna
sammanfattas på följande sätt.
De skänker åt den studerande en "gränszon" till det
okända, som på ett naturligt sätt avrundar och fördjupar
förståelsen för de delar, som skall inläras och skall
utgöra erforderligt kunskapsmått till tentamen. De ger åt den
intresserade studenten på ett lika naturligt sätt vägar till
fortsatt studium. De intresserar eleverna för ämnet genom
att de väljs från speciella områden.
Med nuvarande föreläsningstid skulle utan tvekan ett
stort antal lärare kunna öka sina kurser till det tredubbla,
om de använde litteraturen, så som den skall användas.
Eftersom detta sammanhänger med totala studiebördan,
frågar man sig först:
Har teknologerna för stor arbetsbörda?
Efter vad jag kan förstå måste man tillgripa arbetsstudier
för att lösa den frågan. Detta har på studentkårens
initiativ redan kunnat göras på Teknis, tack vare att man där
har en professor i industriell ekonomi och organisation,
som kunde intresseras för detta nya och säregna
arbetsfält. Men jag tror, att det dröjer för länge, tills resultaten
av denna undersökning föreligger, man måste med stöd av
erfarenhet och sunt förnuft redan nu söka lösa frågan i
princip.
Före kriget var undervisningsorganisationen på Chalmers
sådan, att närvaron kunde effektivt kontrolleras. Kompen-
Fig. 1. Geometrisk studie av teknologens vetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
