Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1950 - Böcker - Non-ferrous castings, av CS - Die Grauguss-Gasschweissung leicht gemacht, av Veijo Kokkonen - Bohren, av H Hallendorff - Gesenkschmieden von Stahl, del 1, av Veijo Kokkonen - Bröderna Wickströms Motorfabrik AB - Ikarus 1951 - Allkopia - Ingeniörsfirman Fliesberg AB - Asea - TNC: 23. Temperaturgradens beteckning, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1170
TEKNISK TIDSKRIFT
ciallegeringar. I kap. 7 redogöres för gjutning av
provstycken samt korrelationen mellan hållfasthetsvärdena hos
dessa och hållfastheten hos den gjutna detaljen. Kap. 8
behandlar efterbehandling och eventuell reparation av
gjutgods. I kap. 9 slutligen beskrives kokill- och
centri-fugalgjutning. Boken avslutas med två appendix, det ena
innehållande fotografier av olika typiska gjutfel, varvid
samtidigt orsaker och motåtgärder anges, den andra
omfattande en sammanställning av strukturbilder för de olika
legeringarna. Boken är mycket väl disponerad och gör ett
vederhäftigt intryck. Den kan rekommenderas. CS
I>ie Grauguss-Gasschweissung leicht geniacht, 4:e
uppl., av Felix Wuttke. Carl Marhold, Halle-Saale 1950.
90 s., 135 fig. 6,75 DM.
En praktikens man vänder sig till sina arbetsfränder
genom denna bok. Det är inte förf:s avsikt att tränga in
i svetsningens teori. Boken är tvärtom en synnerligen
populariserad beskrivning av några svetsningsexempel
såsom reparationssvetsning av kugghjul och cylinderblock.
Huvudvikten av beskrivningen ligger i arbetsföljden vid
svetsning av gjutjärn. Man skiljer mellan kallsvetsning,
svetsning med partiell uppvärmning och varmsvetsning,
vilka illustreras med exempel. Några generella regler
genomgås ej utan slutsatserna och tillämpningen av
svetsmetoder till andra föremål överlåtes helt åt läsarnas
omdöme. Av mera allmänt intresse är redogörelsen för
spänningar, sprickbildning och provisoriska ugnar för
reparationssvetsning.
Trots sitt ringa omfång torde boken ha en hel del att
ge åt arbetare, som brottas med gassvetsning av gjutjärn.
Veijo Kokkonen
Bohren, 4:e uppl., av J Dtnnebier. Werkstattbücher nr 15.
Springer, Berlin 1949. 66 s., 177 fig. 3,60 DM.
Detta arbete torde vara ett av de bäst kända häftena
i denna serie. Den föreliggande upplagan innehåller
ingenting väsentligt nytt men har kompletterats på en del
punkter jämfört med den närmast föregående. Med inledande
historik och riklig användning av figurer och tabeller
får läsaren en utmärkt redogörelse för maskiner, verktyg
och metoder. Vad man skulle önska ytterligare är i första
hand några anvisningar om, hur man bör anpassa
arbetsmetod och arbetsdata efter ritningarnas krav på
måttnoggrannhet och ytjämnhet hos de bearbetade hålen.
H Hallendorff
Gesenkschmieden von Ståhl, del 1: Technologische
Grundlagen der Gestaltung von Schmiedestücken und
Schmiedewerkzeugen, 3:e uppl., av Hugo Kaessberg.
Werkstattbücher nr 31. Springer, Berlin 1950. 60 s., 170 fig., 8
ta b. 3,60 DM.
Boken avser att redogöra för grunderna för sänksmidets
teknologi. Den är uppdelad i tre avsnitt, varav det första
behandlar sänkets utformning. Där genomgås materialets
flytning i olika sänkformar, temperaturens inverkan på
kraft och arbete, delningens betydelse, styrningarnas och
skäggrummets utformning och betydelse.
I det andra avsnittet, som behandlar inverkan av
arbetsmetoden på sänkets utförande, har medtagits för- och
färdigsänken, beräkning och utformning av dessa och
materialsvinn på grund av avbränna. Sätt att utnyttja
materialets naturliga stigning i sänke har genomgåtts. I sista
avsnittet har de krav sammanställts, som fordras för ett
fullgott smidessänke.
De exempel, som illustrerar texten, är avsedda alt väcka
nya idéer snarare än att direkt kunna tillämpas i
praktiken. Detta behöver inte hindra att boken säkerligen är
lika välkommen för en verktygskonstruktör som för
studerande av olika slag inom facket. Veijo Kokkonen
Bröderna Wickströnis Motorfabrik AB, Vasa. Prospekt
över dieselmotorer, 9—70 hk, och båtmotorer, 3—100 hk.
Ikarus 1951, elfte årgången av Tekniska Museets
bildkalender, har kommit ut. Förutom kalendarium för 1951
innehåller kalendern ett vykort för varje vecka. Kalendern
kostar 3,50 kr. och kan rekvireras endast från Tekniska
Museet, till vars verksamhet avkastningen går oavkortat.
Allkopia, Stockholm, gör en god reklam för sitt
Bepro-tryck med broschyren "Matnyttigt för försäljningschefer
och reklamchefer", tryckt i Beprotryck i flera färger.
Ingeniörsfirman Fliesberg AB, Stockholm, har givit ut
en 32-sidig katalog över Sarco ånyfüllor (som firman
numera tillverkar i Sverige), Sarco silar och
temperaturregulatorer, Leonard blandare, Vee-Reg strypventiler, D-18
nålventiler, Negretti & Zamba instrument m.m. Den
förnämligt utförda katalogen är överskådlig och instruktiv och
ger de fylliga tekniska uppgifter som praktikern behöver.
De förklarande skisserna och den sakligt korthuggna
texten är värda beröm.
Asea, Västerås. Prospekt nr 7228 "Telfern — det
idealiska transportmedlet’’ beskriver firmans standardtelfrar
för 250—5 000 kg last.
TNC
23. Temperaturgradens beteckning
Temperaturen hos t.ex. en kropp anges ju vardagligt över
vattnets fryspunkt, men inom vetenskapen ofta över den
absoluta nollpunkten. I förra fallet använder vi
storbets-beteckningen t, eller ofta # till skillnad från t i betydelsen
tid, och i andra fallet 7\ För t begagnar vi Celsius-skalan
med nollpunkt vid vattnets fryspunkt, vilket innebär att
temperatur därinunder får negativt mätvärde. För T, som
kallas absolut temperatur, tillämpar vi en skala bildad av
Celsius-skalan genom dess förlängning nedåt och
besiff-ringens flyttning så att noll kommer att ligga vid absoluta
nollpunkten. Den så erhållna skalan kallas Kelvin-skalan.
Graden, avståndet mellan två på varandra följande
gradstreck, är lika i båda skalorna. Denna måttenhet, 1 grad,
betecknas av gammalt 1°.
Så långt resonerat vore det tillräckligt att skriva
exempelvis t = 25°, vilket skulle innebära 25° över vattnets
fryspunkt, eller T = 298°, vilket är samma kropps
absoluta temperatur, eftersom T — t = 273° under alla
förhållanden. Emellertid vill man gärna att det av uttryckssättet
för själva mätvärdet, t.ex. 25°, skall framgå att man avser
temperatur över vattnets fryspunkt och tillfogar därför
bokstaven C, och skriver alltså 25°C; analogt tillfogar
man K när det är fråga om absolut temperatur, t.ex.
298°K. Dessa tillagda beteckningar ändrar på intet sätt
enhetens storlek. Såsom vi här resonerat är de inga
bestämningar till måttenheten utan till storheten; ett fullt korrekt
skrivsätt hade varit tc = 25°, t K = 298°. Är det fråga om
en temperaturskillnad mätt var som helst på skalan har man
inte något motsvarande behov av tilläggsbokstav,utan skulle
kunna skriva t.ex. "temperaturen steg 10° under provet".
Tyvärr kommer det som bekant in en komplikation
genom att det finns andra temperaturskalor med annan
storlek på enheten, vilken även för dem kallas "grad". Mest
använd av dessa är Fahrenheit-skalan, vars grad är 5/9
av Celsius—Kelvin-skalans grad. Man måste naturligtvis
ha olika beteckningar för dessa enheter och skriver därför
1°F för Fahrenheit-graden, och låter 1°C betyda icke
1 grad över vattnets fryspunkt utan 1 grad på Celsius—
Kelvin-skalan mätt var som helst på dess gradering.
"Temperaturen steg 10°C, dvs. 18°F."
Bokstaven C efter ett gradtal har alltså två olika
uppgifter att fylla. 1 den först nämnda användningen utgör C
en bestämning till storheten, i sist nämnda fall är C en
bestämning till måttenheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
