Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1951 - Kolsyra och klimat, av Kurt Buch - En mikroraket - Smältsäkringar med hög bryteffekt - Lammproduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1951
19
konstant. Problemet bestod av två faser,
nämligen fastställande av hur mycket
himmelsstrålningen ändras när kolsyrahalten ändras med ett
visst belopp, och av hur mycket temperaturen
ändras på grund av den förändrade strålningen.
Slutresultatet framlägger han i form av en kurva
(fig. 3) över förloppet av temperaturändringen
ined kolsyraökningen. Den totala
temperaturökningen för tiden 1910—1930 uppger han till
0,07°. Enligt Arrhenius skulle man ha kommit
till ett dubbelt så stort värde, vilket enligt
Callen-dar beror på att Arrhenius uppskattade
kolsyrans maximala absorptionsförmåga för högt.
För perioden 1900—1935, under vilken
kolsyrahalten steg med 10 %, skulle temperaturen på
grund härav ha tilltagit med 0,12°. Emellertid
hade Callendar vid beräkningarna 1938 opererat
med en för låg årsgradient på kolsyrastegringen;
denna undersökte han ju först senare. Då är väl
även temperaturgradienten för lågt beräknad.
Betraktar man sedan uppgifterna om
klimatförbättringen, förefaller också
temperaturstegringen i synnerhet under de senaste decennierna ha
varit betydligt starkare. Men sannolikt har även
industrins kolsyraproduktion ökat i ganska
hastigt tempo.
Beaktas må, att båda effekterna observerats
främst på en begränsad del av norra halvklotet.
Om det södra halvklotet vet vi tillsvidare intet.
Men om, såsom tidigare anförts, den främst i
norra tempererade zonen producerade kolsyran,
jämte dess effekt på temperaturen ännu ej
fördelats jämnt över hela jordklotet, så kommer
effekten, när detta skett, att vara mindre
iögonenfallande.
Klimatpåverkningen är emellertid av mera
komplex natur än vad som framgått ur
Callen-dars kalkyler, som ju enbart avsåg det
omedelbara sammanhanget mellan koldioxidhalt och
lufttemperatur. Vi har nämligen att räkna med
en kedja av händelser. Den av den ökade
kolsyrahalten i atmosfären inledda
temperaturförhöjningen höjer vattentemperaturen, vilket även
skett. Från det varmare vattnet avdunstar mera
vattenånga, och den ökade fuktigheten har en
kanske betydligt större inverkan på
temperaturen än den ursprungliga kolsyraökningen. Den
sålunda ytterligare stegrade temperaturen
stegrar igen avdunstningen osv. På denna
kedjeverkan har norrmannen K G Meldahl hänvisat
upprepade gånger. Den åtföljes emellertid av andra
effekter, som förr eller senare bromsar upp
temperaturstegringen.
Om värmeutbytet mellan hav och atmosfär
har Smeds7 uttalat, att den observerade ökningen
av yttemperaturen i Nordatlanten har till följd
en fördjupning av barometerminima och därmed
en intensifiering av den atmosfäriska
cirkulationen. Denna förmodar han, kan i sin tur ha
intensifierat den Nordatlantiska strömmen och
Fig. 3. Yttemperaturens ändring med atmosfärens
kol-sy rahalt; vattenångans tryck är 7,5 torr (enl. G S Callendar).
dess grenar, varigenom Arktiska havet tillförts
det varmare vatten med högre salthalt, som där
observerats.
I vilken mån ökningen i koldioxid nu haft
direkt del i atmosfärens uppvärmning eller
indirekt genom inledning av alla omnämnda
händelseräckor må lämnas osagt. I alla fall var
meteorologerna på den internationella
meteoro-logkongressen i Oxford i mars 1950 tämligen ense
om att kolsyran utgör en faktor att räkna med,
och då det ju närmast är industrin, som levererat
den, har denna alltså i samband med sitt övriga
vällovliga värv även lyckats värma gamla Tellus
litet grand på ryggen.
Litteratur
1. Arrhenius, S A: Lehrbuch der kosmischen Physik I. 1903.
2. Buch, K: Beobachtungen über chemische Faktoren in der
Nord-see, zwischen Nordsee und Island sowie auf dem Schelfgebiete
nördlich von Island. Conseil perm. internat. Explor. Mer Rapp. 89
(1934) s. 13.
3. Buch, K: Beobachtungen über das Kohlensäuregleichgeivicht und
über den Kohlensäureaustausch zwischen Atmosphäre und Meer im
Nordatlantischen Ozean. Acta Acad. Aboensis math. pliys. 11 (1939)
s. 9.
4. Buch, K: Kohlensäure in Atmosphäre und Meer an der Grenze
zum Arktikum. Acta Acad. Aboensis math. phys. 11 (1939) s. 12.
5. Callendar, G S: The artificial production of carbon dioxide and
its influence ön temperature. Quart. J. meteorol. Soc. 64 (1938) s. 223.
6. Callendar, G S: Variations of the amount of carbon dioxide in
different air currents. Quart. J. meteorol. Soc. 66 (1940) s. 395.
7. Smeds, J: The increase in the sea temperature in northern
waters during recent years. Conseil perm. internat. Explor. Mer
Rapp. 125 (1948) s. 21.
En mikroraket vars brännkammare är endast 12 mm i
diameter, används för prov i laboratorieskala av
raketproblem. Bränsleförbrukningen är endast 1 kg/min, jämfört
med 12 t/min för en V-2, men den lämnar ändå ett tryck
av 150 kp vid 8 000 km/h gashastighet;
värmeproduktionen motsvarar den hos en värmepanna för en
åttarums-villa.
Smältsäkringar med hög bryteffekt kan utföras efter
en engelsk princip, som baserar sig på att smälttrådens
silver vid låga utlösningsströmstyrkor hinner legera sig
med omgivande små kulor av en tennrik legering,
varigenom smältpunkten sänkes; vid höga strömstyrkor
däremot hinner effekten inte verka.
Lammproduktionen fördubblas genom
hormoninsprut-ning på tackorna. Dessa lammar då två gånger per år i
stället för en och motverkar därigenom den tilltagande
yllebristen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
