Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1951 - Arbetare, arbetsgivare och arbetsplats i amerikansk plastindustri, av Nils Leistedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
TEKNISK TIDSKRIFT
som fabriksbyggnaderna meddelades hur många
dagar, som förflutit sedan ett olycksfall
inträffat. Statistiken var mycket utförlig. Tävlingar,
även med priser, anordnades mellan olika
fabriksavdelningar, men även mellan ett företags
olika fabriker. Det underströks med all rätt, att
många olycksfall kan förhindras, om alla
hjälper till att förhindra tillbud.
För den händelse den förebyggande
arbetarskyddspropagandan icke givit resultat, eller om
trots denna olycksfall inträffat, kunde arbetarna
åtminstone vid större företag uppsöka ett
sjukrum. Ansvarig för detta var i de flesta fall en
sköterska eller läkare. Läkarundersökning vid
anställningens början var icke vanligt men förekom
dock liksom också årlig läkarundersökning för
arbetare, som betraktades såsom äldre. Som
allmän regel gällde vid ett företag, att i första hand
kommer säkerheten, i andra produktionens
kvalitet och i sista hand produktionens storlek.
Fackföreningar
Arbetarnas anslutning till de fackliga
organisationerna är icke av samma omfattning som i
Sverige — var finns motsvarigheten — men
arbetarna inom plastindustrin var dock
organiserade till ca 50 %. Fackföreningsrörelsen
påverkar i hög grad utformandet av arbets- och
lönevillkoren, som därefter till en del är
normerande även för företag med oorganiserad
arbetskraft. Visserligen har den amerikanska
fackföreningsrörelsen icke samma betydelse i
samhällslivet som den svenska, med det är felaktigt att
tro, att den endast är en strejkorganisation.
Förhandlingar föres och det uppnådda resultatet
är en följd av medgivanden och kompromisser.
Arbetsgivarens tidigare suveränitet har genom
fackföreningsrörelsens växande inflytande
alltmer begränsats. Trots detta har
fackföreningsrörelsen icke ingått i det allmänna medvetandet
såsom ett legitimt uttryck för arbetarnas
strävanden att förbättra sin ekonomiska ställning
och få ett socialt inflytande. Ehuru många
arbetsgivare är skeptiska emot denna sociala
utveckling måste understrykas, att vid företag, där
fackföreningen är accepterad, har ett gott
samarbete etablerats. Arbetsgivare uttryckte, till vår
förvåning, sin tillfredsställelse över det arbete
fackföreningen utfört och den ordning och reda
på arbetsplatsen som den medverkat till genom
upprättande av avtal. Arbetarna kunde också ge
uttryck för att de icke behövde någon
fackförening, emedan "denna fabrik är så liten". Ibland
kunde det röra sig om 400—500 anställda
arbetare. Denna uppfattning senterades livligt av
arbetsgivareparten, som å sin sida hade anledning
att känna sig tillfredsställd, när arbetarna
underströk, att de var nöjda.
Företag, som accepterat fackföreningen som en
legitim motpart syntes göra det utan inskränk-
ning. Såväl i tal som skrift förklarades — det
finns ej anledning att betvivla uppriktigheten —
att fackföreningsrörelsen är en nödvändig del av
det ekonomiska och industriella livet. Genom
avtal, vilka i regel slutes för en tid av två år, men
med möjligheter till lönejustering mellanliggande
år, har fackföreningen verksamt bidragit till
stabila förhållanden och undanröjande av
tvistefrågor under avtalstiden. En annan sak är, att
arbets- och lönevillkoren torde bli bättre ur
ar-betarsvnpunkt, om de regleras genom
kollektivavtal. Härvid kommer dock en utjämning att ske,
när övriga arbetare omsider ansluter sig till den
fackliga organisationen.
Under motto att företaget behöver en stark
position för att kunna betala höga löner och lämna
arbetarna goda förmåner uttalas i avtal, att
fackföreningen skall stödja företaget i detta
avseende. Härvid skall man medverka till, att
arbetarna fullgör sin arbetstid, medverkar till god
produktion, iakttar sparsamhet med material
och har omsorg om kvaliteten.
Ett upprättat avtal avser som regel endast ett
företag. Den i Sverige förekommande formen av
riksavtal är sällsynt. Någon amerikansk
arbetsgivareorganisation, vilken handlägger
avtalsfrågorna, finns icke, utan förhandlingarna föres
direkt med fackförbundet eller diskussioner
upptas med de oorganiserade arbetarna. Vissa
branschorganisationer såsom Societv of the
Plas-tics Industry försöker dock att genom
informationer av olika slag hjälpa sina medlemmar i
förhandlingarnas svåra mysterium.
Arbetstid och arbetslön
Arbetaren i den amerikanska industrin har
enligt lag arbetstiden begränsad till 40 timmar per
vecka. Lördagen är fri. I genomsnitt är dock
arbetstiden längre på grund av såväl övertid som
skiftarbete. Inom plastindustrin förekommer
skiftarbete, men det är vanligt med stillestånd
under veckohelgen, ehuru undantag finns. En
dagarbetare har arbetstiden förlagd mellan kl. 7
—8 till 16—17. Skiftarbetare har i regel 8
timmars arbetsdag med skiftbyte varje vecka; i en
del fall var 14 :e dag. Även tvåskiftsarbete
förekommer, och vid vissa företag med kvinnlig
arbetskraft tjänstgjorde denna på förmiddags- och
eftermiddagsskiftet, medan manliga arbetare
konstant tjänstgjorde under nattskiftet. En del
företag hade enligt arbetarnas önskan bestämda
skift och skiftbyte förekom icke. Detta innebär,
att arbetare med den längsta anställningstiden
fick välja först och tog då som regel
förmiddagsskiftet, medan den sist anställde fick nöja sig
med nattskiftet.
Huruvida skiftarbete är populärt eller icke är
svårt att såga; vissa arbetsgivare klagar över
bristen på skiftarbetare, medan på andra platser
arbetarna föredrar skiftarbetet, som ger högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
