Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1951 - Den fotografiska processen i det ljuskänsliga materialet, av Helmer Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Absorptionsspektra för alkalimetallernas bromider
(efter R Hilsch och R W Pohl).
bilitet att samla det av ljuset frigjorda silvret.
Man talade därför om känslighetsfläckar som
föregångare till framkallningsfläckarna. Senare
har man nöjt sig med att bara tala om fläckar.
Frågan om känslighetsfläcken hänger tydligen
samman med gelatinets roll i det ljuskänsliga
materialet. Ända sedan 1870-talet har man vetat,
att känsligheten hos en gelatinplåt — till
skillnad från plåtar med albumin, stärkelseklister,
kollodium eller andra bindemedel — kan drivas
upp flera tiopotenser genom en särskild
behandling, mogningsprocessen. Detta går dock ej med
vilket gelatin som helst, det finns även "inaktivt"
gelatin.
Två år efter Svedbergs nyss nämnda upptäckt,
alltså 1924, visade S E Sheppard i USA, att det
aktiva gelatinet, som duger för framställning av
högkänsliga plåtar, innehåller en ringa mängd
av en förorening, nämligen allylsenapsolja
(allyl-isorodanid C3H5NCS) — blott 1—2 delar per
miljonen — som under mogningsprocessen,
vilken i regel består av uppvärmning med
ammoniak, ger små fläckar av svavelsilver på
brom-silverkornens yta. "Känslighetsfläcken" skulle
alltså utgöras av en submikroskopisk
svavelsil-verfläck.
R W Pohl och hans medarbetare i Göttingen
undersökte ljusets verkan icke bara på
brom-silverkristaller, utan också på stora kristaller av
alkalihalogenider, t.ex. koksalt, bromkalium osv.
Man fann bl.a., att den primära ljuseffekten i
samtliga fall består däri, att ljuskvanta, fotoner,
absorberas av kristallens negativa bromidjoner,
varvid en elektron frigöres. Som följd härav
kommer sedan elektronen att urladda en
metalljon, varigenom en fri metallatom och en fri
halogenatom bildas. Att det är bromjonen och
ej kalium- eller silverjonen, som absorberar det
verksamma ljuset, visar t.ex. absorptionsspektra
för de skilda bromiderna (fig. 3); de är ju
praktiskt taget identiska, oberoende av metalljonens
karaktär.
De bildade metallatomerna ger sig tillkänna
därigenom, att ett nytt absorptionsområde
uppkommer för mera långvågigt ljus (fig. 4). Belyser
man nu med långvågig" strålning, försvinner så
småningom det nya absorptionsområdet.
Metallatomerna har återgått till metalljoner. Motsva-
Fig. 4. Egenabsorptionsområde E och nytt
absorptionsområde F, uppkommet genom bestrålning av en
kaliumbro-midkristall med ljus inom E (efter R Hilsch och R W Pohl).
rande fotografiska effekt har varit känd sedan
1840-talet och har efter sin upptäckare kallats
Herschel-effekten: en med blått eller vitt ljus
exponerad bild kan åter utplånas genom
rödbe-lysning före framkallningen.
Gurney och Mötts teori (1938)
Vid mitten av 1930-talet gjorde den fysiska
vetenskapen betydande landvinningar även på ett
annat område, som till att börja med syntes ha
föga gemensamt med det fotografiska,
nämligen elektricitetsledningen i saltkristaller. Det är
emellertid R W Gurney och N F Mötts geniala
lyckokast, att de kombinerade dessa erövringar
på elektricitetsledningens område med de rön av
kvantfysikalisk och fotografisk art, som tidigare
gjorts.
Fig. 5 är en schematisk beskrivning av en
brom-silverkristalls byggnad. Plustecknen föreställer
silverjoner och minustecknen bromidjoner.
Jonerna är regelbundet ordnade till ett
kristallgit-ter. En sådan saltkristall är i allmänhet svagt
elektriskt ledande. Elektricitetstransporten kan i
många fall ske enbart medelst positiva joner eller
också enbart medelst negativa joner, men det
finnes även fall där båda jonslagen medverkar.
I de vanliga silversalterna ledes den elektriska
strömmen enbart av positiva silverjoner.
Man tänker sig, att här och var i gittret en och
annan silverjon lossnat från sin plats och glidit
ut i mellanrummen mellan gitterplanen. En
sådan "vagabonderande" silverjon markeras nere
Fig. 5. Schematisk framställning av en bromsilverkristalls
byggnad; + silver- och — bromjoner; inom cirkel, t.h.
’’vagabonderande’’ silverjon, t.v. jonens ursprungliga läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
