Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1951 - En amerikansk plan för industriell delaktighet, av Pg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
619
En amerikansk plan
för industriell delaktighet
331.24 : 338.95
I den aktuella diskussionen i USA om möjligheter och
vägar att få de anställda medintresserade i företaget och
delaktiga i dess skötsel har en plan, utarbetad av en
amerikansk arbetare, Joseph Scanlon, kommit starkt i
förgrunden. Orsaken är icke minst att denna plan. i praktisk
tillämpning vid ett femtiotal företag, har visat sig ge
påtagliga resultat.
"The Scanlon plan" är avsedd att vara ett medel för att
söka avhjälpa misshälligheter och svårigheter, som har sin
grund i bristande kontakt och förståelse mellan
arbetsgivare och arbetstagare och i stället skapa en effektiv
sam-arbetsanda. Arbetarparten bör enligt denna ges möjlighet
att sätta sig in i företagets ekonomiska problem, att delta
vid fattande av beslut, som kan ha större inverkan på
deras löneförhållanden (t.ex. lämnande av betydelsefullare
anbud och offerter) och bli delaktig av vid försäljning
uppstående vinster. Man vill få arbetarparten att snarare
känna sig solidarisk med företagsledningen än som en mot
denna stridande part. som ofta finner sig behöva tillgripa
maktmedel för att få sina önskemål tillfredsställda. Är så
fallet kan företaget mången gång berövas möjlighet att
komma med konkurrenskraftiga priser på sina produkter
med påföljd att orderstocken minskas, tillverkningen går
ner, företagets ekonomi kan hotas och arbetarnas
arbetsmöjligheter äventyras.
Hur det började
Vid Lapointe Machine Tool Co, Hudson, Massachusetts,
ett mindre företag med ca 350 anställda, rådde för några
år sedan arbetsförhållanden, som även om de inte kunde
betraktas som direkt dåliga inte heller var goda. Såsom
så ofta är fallet härskade en viss grad av misstroende, som
understundom kunde leda till illvilja. Ackorden vållade
ständiga bekymmer. Än var de så höga. att följden blev
nedsatt arbetsintensitet, än kunde de vara så låga, att inte
ens den skickligaste arbetare kunde klara sig. Arbetare,
som inte kunde få ackord, var avundsjuka på dem som
kunde komma till högre förtjänster. Förhandlingar med
fackföreningen i dessa frågor förekom 15 à 20 gånger i
månaden. För låg produktion, hög kassationsprocent och
försenade leveranser var vanliga.
Är 1946 satte fackföreningen inom verktygsbranschen i
gång med allmän strejk för att frampressa höjda
efter-krigslöner. Enär det vid detta företag gällande löneavtalet
först gick ut sex månader senare, drog företagsledningen
frågan inför domstol och vann. Efter strejkens slut rådde
bitterhet parterna emellan. Situationen förbättrades inte
av att verktygsindustrin efter krigstidens högkonjunktur
råkat in i dåliga tider. Möjligheten att tvingas lägga ner
driften var överhängande.
I Life omtalades1 i slutet av 1946, hur vid en mindre
verkstad för tillverkning av stridsvagnar fackförening och
företagsledning träffat överenskommelse om en
produktionsplan och att man lyckats genomföra denna med så
gott resultat, att såväl företaget som arbetarna kunnat
inkassera väsentligt höjda vinster och förtjänster.
Upphovsmannen till denna plan var en tidigare föga känd man,
Joseph Scanlon. Artikeln kom i händerna på fackföreningens
ledare, som blev så intresserad av de nya idéerna, att han
efter några få dagar satte sig i förbindelse med ledningen
vid Lapointe Machine Tool Co. Följden härav blev att
företagsledningen anlitade Scanlon. Den 1 december 1947 satte
man i gång med att tillämpa en "Scanlon-plan".
Redan 1938, då Scanlon var anställd vid ett järnverk,
kom han i förbindelse med en fackföreningsledare
Clinton Golden, som sedan länge gjort sig till talesman för
tanken, att det till båda parters båtnad vore nyttigt att
etablera ett långtgående samarbete mellan arbetsledare och
arbetstagare. Båda parter borde gemensamt göra upp
planer för företagets drift och ekonomi. Vid järnverket i fråga
var denna starkt hotad på grund av allt för höga
omkostnader. Om arbetarna erhölle premier för uppnådda
minskningar i arbetskostnaderna, skulle detta hjälpa företaget i
dess strävan att få fram konkurrenskraftiga priser på sina
produkter. I anslutning till Goldens råd utarbetade Scanlon
en första Scanlon-plan. Den kröntes med stor framgång.
Omkostnaderna gick ner så mycket, att företaget började
gå med vinst förutom att arbetarna fick sin beskärda del
i form av premier.
En del företag, vilkas arbetare tillhörde samma
fackförening, befann sig i samma trångmål. I första hand för att
trygga sina medlemmars arbetsmöjligheter tog
fackföreningen hand om Scanlon, varigenom denne kom, ofta på
föreningens eget initiativ men även på uppdrag av
företagsledningar. att lägga upp Scanlon-planer för över 50
företag. De största av dessa hade upp till 4 000 anställda,
de minsta 150. Enligt Scanlons omdöme har framgången
varit lika påtaglig när det gällt stora som små företag.
Resultaten av dessa erfarenheter3 ledde till
"delaktighetsprincipen". Äldre, mera primitiva förhandlingar, som
huvudsakligen omfattade frågor beträffande löner, arbetstider
och arbetsförhållanden i allmänhet, skulle utvecklas till
att bli organ för intimt samarbete för främjande av
gemensamma intressen, i första hand företagets konkurrenskraft
och ekonomiska stabilitet. Sådant samarbete kunde inte
åstadkommas, om arbetarna hölles okunniga om
företagets ekonomi.
"Delaktighet" innebär inte, att arbetarna skulle på något
sätt behöva bli delägare i företaget utan i stället bestå i att
man på lämpligt sätt ger dem del i företagsvinsten
svarande mot produktionsökningen. Företagets vinst skall
baseras på ett allt effektivare utnyttjande av dess tillgångar.
Varje höjning av produktionen skall på så sätt bli ett för
båda parter gemensamt intresse.
Scanlon-planen i praktiken
Vid uppgörande av en Scanlon-plan börjar man med att
söka träffa överenskommelse om dels hur de normala
arbetskostnaderna skall beräknas, dels hur man har att gå
till väga för att få fram arbetarnas merförtjänst på grund
av åstadkommen minskning i arbetskostnaderna. Vid olika
företag kan det bli nödvändigt att lösa denna fråga på
olika sätt. Vid Lapointe kom man efter förslag av Scanlon
överens om att utgå från ett visst antaget förhållande
mellan arbetskostnaderna och den totala produktionens värde.
Vilka siffervärden man kommit överens om vid Lapointe
har man inte velat publicera.
Skulle man t.ex. utgå från att det omnämnda
förhållandetalet normalt uppgingo till 38 °/o — enligt det
amerikanska Department of Commerce var detta tal år 1947 för
hela industrin 40,7 °/o — och att en månads totala
leveranser var värda 70.000 $ samt att lagerbehållningen ökats
med varor till ett värde av 30.000 varvid alltså den totala
produktionens värde denna månad skulle uppgå till
100 000 skulle de normala arbetskostnaderna kunna
beräknas till 38 000 Ginge avlöningarna för månaden i
fråga på 35 000 $, borde skillnaden eller 3 000 $ utbetalas
till de anställda såsom premier.
Premierna fördelas mellan alla anställda oberoende av
vilken eller vilka som t.ex. kommit med förslag till
arbetsbesparande åtgärder. Vid ett företag har man gått så långt,
att premierna fördelats på samtliga anställda inklusive
ägaren själv. Vid Lapointe fördelas de mellan samtliga
anställda förutom fjorton topptjänstemän, som åtnjuter
premier enligt ett annat bonussystem baserat på värdet av
försäljningarna. Premierna utbetalas varje månad såsom
ett procentuellt tillägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
